Nu packar jag ihop och byter adress ... inte bara bloggen ... utan också rent fysiskt ...
Om ett par veckor har jag ny dörrnyckel, ny adress, nya grannar ... och inte minst så har jag fått tillbaka min frihet och självrespekt ....
Vad de här sju åren haft för värde vet jag knappt ... just nu känns det bara som en parantes i mitt liv ... det enda jag vet är att jag inte varit värd den senaste tidens turbulens ... det finns ingen som har rätt att värdera mina känslor och upplevelser ... och att avslutningen kunde skett på ett betydligt snyggare sätt ...
Många sommarkramar till er alla ....
PS. Bloggen kommer att ligga kvar ett tag ... om inte annat för att det alltid retar någon ...
1 juni 2007
28 maj 2007
Inte mycket till semester ... men ni vinner!
Ni som känner mej privat ... ring och ös ur er skiten i stället så slipper ni samla så mycket på hög och riskera både blodtryck och annat ohälsosamt. I bästa fall tar jag telefonen ... annars är ju tekniken underbar ... det finns en avstängningsknapp på allt ... både på telefoner ... och datorer ... och ingen tvingar er att läsa men ni kan ju helt enkelt inte låta bli ... eller hur?
Min blogg ligger kvar veckan ut ... sedan plockas den bort helt och hållet ... så ni som vill hinner ösa ur er så mycket ni vill under tiden som är kvar ... för jag tar gärna emot konkret kritik för och emot mot mitt skrivande ... och anser jag att ni har rätt någonstans så rättar jag gärna till det ...
Konstigt nog är det bara en person som är riktigt tyst ... den som ni alla så gärna försvarar ... är det inte bättre ni stöttar honom än retar er på mej? Var fanns ni när han behövde er innan jag dök upp i hans liv igen?
Min blogg ligger kvar veckan ut ... sedan plockas den bort helt och hållet ... så ni som vill hinner ösa ur er så mycket ni vill under tiden som är kvar ... för jag tar gärna emot konkret kritik för och emot mot mitt skrivande ... och anser jag att ni har rätt någonstans så rättar jag gärna till det ...
Konstigt nog är det bara en person som är riktigt tyst ... den som ni alla så gärna försvarar ... är det inte bättre ni stöttar honom än retar er på mej? Var fanns ni när han behövde er innan jag dök upp i hans liv igen?
27 maj 2007
Att det ska vara så svårt ...
Jag vill inte skriva mer ... men varför ska jag nu plötsligt bli ett hatobjekt för personer med dåligt samvete eller dålig självkänsla ? Som dessutom skriver så dålig svenska så det borde vara ett mål för vår utbildningsminister ? På ren och rättstavad svenska ... stick och brinn! ... värre uttryck tycker jag inte är lämpligt i skrift .. för då får jag väl på tafsen för det också!
Jag håller med Linda Skugge ... varför är det alltid lättare att tycka illa om människor än att försöka tycka om dem ?
Jag håller med Linda Skugge ... varför är det alltid lättare att tycka illa om människor än att försöka tycka om dem ?
Bloggsemester .... eller farväl?
Ja, vad ska jag säga ? ... Jag har nu officiellt inrättat vad som kan kallas för "bloggsemester" ... jag kommer att fortsätta läsa hos er men inte skriva något själv på ett antal veckor ...
Att skriva anonymt tyckte jag från början var en befrielse eftersom jag tyckte det var skönt att få skriva av sej det man inte alltid kunde få utlopp för annars .... och även få utomståendes perspektiv på saker och ting ... Nu börjar det i stället handla om personer i min närmaste omgivning som hellre skriver "anonymt" än pratar med mej öga mot öga ... så jag tar ledigt ett tag på obestämd tid ... eller så kanske jag flyttar till en annan sida så jag kan få spy min galla i fred ....
Och till släkt och vänner som läser min sida ... ni som verkligen känner mej vet att jag klarat mej ur betydligt värre katastrofer än så här ... men fr o m nu upphör den offentliga "pajkastningen" och för ett bra tag framöver även min sida ....
Ha en trevlig pingst och Mors Dag!
Att skriva anonymt tyckte jag från början var en befrielse eftersom jag tyckte det var skönt att få skriva av sej det man inte alltid kunde få utlopp för annars .... och även få utomståendes perspektiv på saker och ting ... Nu börjar det i stället handla om personer i min närmaste omgivning som hellre skriver "anonymt" än pratar med mej öga mot öga ... så jag tar ledigt ett tag på obestämd tid ... eller så kanske jag flyttar till en annan sida så jag kan få spy min galla i fred ....
Och till släkt och vänner som läser min sida ... ni som verkligen känner mej vet att jag klarat mej ur betydligt värre katastrofer än så här ... men fr o m nu upphör den offentliga "pajkastningen" och för ett bra tag framöver även min sida ....
Ha en trevlig pingst och Mors Dag!
26 maj 2007
Att vara .. eller inte vara ... en bloggsåpa ?
Visst är jag glad för att människor bryr sej ... men jag vill bara klarlägga för alla som läser att jag aldrig anklagat min sambo för att vara otrogen ... med tanke på anonyma kommentarer ... och har inga belägg för att så skulle vara. Dessutom har det aldrig varit anledningen till vår separation heller ...
Att däremot få veta att våra privata problem näst intill dagligen diskuteras i hemlighet med en människa som aldrig ingått i vår vänkrets ... dessutom långt innan jag ens själv fattat att vi hade problem ... har nog i såfall samma status som att "hänga ut vårt smutsiga byk" på webben. På bloggen är man i varje fall anonym så länge man själv väljer det ... det kan man inte vara med en person man sms till flera gånger om dagen ... vilket inte bara är ett antagande från min sida .. det är ett faktum .. .tryckt på papper ...
Nu har jag mina aningar om vem som lagt ut det anonyma inlägget ... och är det som jag misstänker är det definitivt en person som verkligen kastar sten i glashus .... och med risk för att bli avkrävd en offentlig ursäkt ... men denne kanske lever under mottot "alla har rätt att göra misstag ... i varje fall en gång " ... och alla hanterar vi ju bevisligen våra problem på olika sätt ... och med tanke på att vederbörande endast haft sporadisk kontakt med mej personligen och med "min" familj de senaste åren så lägger jag inte särskilt stor vikt vid det nyvakna intresset ... men skulle jag nu ha fel så är jag bara tacksam för att jag hade fel ....
Allt hade verkligen sett annorlunda ut om det inte skett i hemlighet ... hade jag inte upptäckt det av en ren händelse så hade varit lika ovetande om det när vi väl separerat och mindre hårda ord hade blivit sagda ... och hade inte förnekelsens lampa lyst som en 300 W-lampa när jag tog upp det ... hade jag nog överlevt det. Men den här nyfunna vänskapen min sambo har är tydligen tillräckligt värdefull för att jag ska bli ombedd att lämna huset omedelbart och lämna i från mej nyckeln till bilen. Och dessutom blev den här vänskapen särskilt intensiv när vi i början av året hade en diskussion om förlovning till valborg och vår 7-års dag, som sedan min sambo så lägligt försökte glömma bort ... han fick kanske kalla fötter ... Men redan då insåg jag att jag höll på att förlora slaget ... är man inte beredd att satsa framåt efter sju år blir man aldrig redo ...
Men ... nyckeln till bilen är lämnad ... har fått låna bil på annat håll tills vidare eftersom dottern måste skjutsas till sina aktiviteter och jag ska plugga ... nyckel till huset får han däremot inte trots hans kommentar om "då får jag väl se till och få dej avhyst" ... som om jag och min dotter bara varit en hyresgäst i sju år av hans liv ... däremot försöker jag se till så att vi befinner oss i huset så lite det bara går. Dottern har fått lov att sova över hos kompisar mer än vanligt ... när hon inte är hemma försöker jag inte heller vara hemma utan plåga min omgivning med att sova över ... så min sambo kan inte påstå något annat än att vi försöker synas så lite det bara är möjligt den månad som är kvar innan vi flyttar.
Roligare blir det inte heller när den kommande bodelningen ska ske ... plötsligt ska det som köpts in gemensamt delas upp ... hoppsan ! ... huset ingick visst i det ... skönt för honom att MC och bilarna anses som personliga .... Men som sagt ... som man bäddar får man ligga ... och innerst inne så struntar jag i både anonyma kommentarer, bodelning och hela baletten ... som min dotter kommenterade "mamma, jag tyckte mycket bättre om när vi bodde själv ... vi hade mycket roligare då" ... och jag förstår henne eftersom de senaste åren inte har varit särskilt roliga ... för någon av oss två ... och snart är den här "bloggsåpan" över ...
Har förresten varit och tittat på lägenhet idag .. i ett gult trähus ligger "vår" lägenhet ... en liten marklägenhet med liten trädgård ... ligger precis i skogsbrynet och med en stor äng precis utanför ... dottern har alla sina kompisar på gång- och cykelavstånd ... vi får den nymålad och helrenoverad ... och så har vi en hyresvärd som fixar allt annat ... så bra det överhuvudtaget kan bli ... och om lite mer än fyra veckor är den vår!
Så allt löser sej till slut ... och jag kommer att fortsätta blogga ... och det kommer säkert att svida både här och där ... men sluta skriva gör jag inte ...
Kramar
Att däremot få veta att våra privata problem näst intill dagligen diskuteras i hemlighet med en människa som aldrig ingått i vår vänkrets ... dessutom långt innan jag ens själv fattat att vi hade problem ... har nog i såfall samma status som att "hänga ut vårt smutsiga byk" på webben. På bloggen är man i varje fall anonym så länge man själv väljer det ... det kan man inte vara med en person man sms till flera gånger om dagen ... vilket inte bara är ett antagande från min sida .. det är ett faktum .. .tryckt på papper ...
Nu har jag mina aningar om vem som lagt ut det anonyma inlägget ... och är det som jag misstänker är det definitivt en person som verkligen kastar sten i glashus .... och med risk för att bli avkrävd en offentlig ursäkt ... men denne kanske lever under mottot "alla har rätt att göra misstag ... i varje fall en gång " ... och alla hanterar vi ju bevisligen våra problem på olika sätt ... och med tanke på att vederbörande endast haft sporadisk kontakt med mej personligen och med "min" familj de senaste åren så lägger jag inte särskilt stor vikt vid det nyvakna intresset ... men skulle jag nu ha fel så är jag bara tacksam för att jag hade fel ....
Allt hade verkligen sett annorlunda ut om det inte skett i hemlighet ... hade jag inte upptäckt det av en ren händelse så hade varit lika ovetande om det när vi väl separerat och mindre hårda ord hade blivit sagda ... och hade inte förnekelsens lampa lyst som en 300 W-lampa när jag tog upp det ... hade jag nog överlevt det. Men den här nyfunna vänskapen min sambo har är tydligen tillräckligt värdefull för att jag ska bli ombedd att lämna huset omedelbart och lämna i från mej nyckeln till bilen. Och dessutom blev den här vänskapen särskilt intensiv när vi i början av året hade en diskussion om förlovning till valborg och vår 7-års dag, som sedan min sambo så lägligt försökte glömma bort ... han fick kanske kalla fötter ... Men redan då insåg jag att jag höll på att förlora slaget ... är man inte beredd att satsa framåt efter sju år blir man aldrig redo ...
Men ... nyckeln till bilen är lämnad ... har fått låna bil på annat håll tills vidare eftersom dottern måste skjutsas till sina aktiviteter och jag ska plugga ... nyckel till huset får han däremot inte trots hans kommentar om "då får jag väl se till och få dej avhyst" ... som om jag och min dotter bara varit en hyresgäst i sju år av hans liv ... däremot försöker jag se till så att vi befinner oss i huset så lite det bara går. Dottern har fått lov att sova över hos kompisar mer än vanligt ... när hon inte är hemma försöker jag inte heller vara hemma utan plåga min omgivning med att sova över ... så min sambo kan inte påstå något annat än att vi försöker synas så lite det bara är möjligt den månad som är kvar innan vi flyttar.
Roligare blir det inte heller när den kommande bodelningen ska ske ... plötsligt ska det som köpts in gemensamt delas upp ... hoppsan ! ... huset ingick visst i det ... skönt för honom att MC och bilarna anses som personliga .... Men som sagt ... som man bäddar får man ligga ... och innerst inne så struntar jag i både anonyma kommentarer, bodelning och hela baletten ... som min dotter kommenterade "mamma, jag tyckte mycket bättre om när vi bodde själv ... vi hade mycket roligare då" ... och jag förstår henne eftersom de senaste åren inte har varit särskilt roliga ... för någon av oss två ... och snart är den här "bloggsåpan" över ...
Har förresten varit och tittat på lägenhet idag .. i ett gult trähus ligger "vår" lägenhet ... en liten marklägenhet med liten trädgård ... ligger precis i skogsbrynet och med en stor äng precis utanför ... dottern har alla sina kompisar på gång- och cykelavstånd ... vi får den nymålad och helrenoverad ... och så har vi en hyresvärd som fixar allt annat ... så bra det överhuvudtaget kan bli ... och om lite mer än fyra veckor är den vår!
Så allt löser sej till slut ... och jag kommer att fortsätta blogga ... och det kommer säkert att svida både här och där ... men sluta skriva gör jag inte ...
Kramar
23 maj 2007
En tung ryggsäck ...
Idag begravdes min far ... men det enda jag hade i huvudet var en tanke om att jag blivit ordentligt blåst ... eftersom jag har upptäckt att min sambo inte kört med rent mjöl i påsen under de senaste månaderna ... och för att underlätta det för sej själv låtit mej ta smällen ...
Den senaste månaden har allt handlat om den förestående separationen och flyttningen ... jag har inte fått en chans att fundera över allt som har haft med min far att göra ... mått dåligt för att jag orsakat så mycket turbulens. Som liten trodde jag på min far ... som vuxen har jag litat på männen i mitt liv ... men så blåst jag har blivit varenda gång ....
Och varför förvandlas många män till patetiska, ryggradslösa kräk, som inte fattar att de blivit avslöjade när verkligheten hinner i fatt ...
Och om min snart f.d. sambo läser det här ... så undrar jag om han kommer ihåg vad han gjorde den 14 april, 06.30, på morronen? Några timmar senare skulle vi skulle åka på vår efterlängtade semester ... tyvärr är det ju så att sanningen alltid hinner i fatt en lögnare ......
Den senaste månaden har allt handlat om den förestående separationen och flyttningen ... jag har inte fått en chans att fundera över allt som har haft med min far att göra ... mått dåligt för att jag orsakat så mycket turbulens. Som liten trodde jag på min far ... som vuxen har jag litat på männen i mitt liv ... men så blåst jag har blivit varenda gång ....
Och varför förvandlas många män till patetiska, ryggradslösa kräk, som inte fattar att de blivit avslöjade när verkligheten hinner i fatt ...
Och om min snart f.d. sambo läser det här ... så undrar jag om han kommer ihåg vad han gjorde den 14 april, 06.30, på morronen? Några timmar senare skulle vi skulle åka på vår efterlängtade semester ... tyvärr är det ju så att sanningen alltid hinner i fatt en lögnare ......
21 maj 2007
Vänskapens dilemma ...
Idag hade jag ett jättelångt telefonsamtal med en kompis .. som jag känt i snart 20 år ... och vi hade en del att reda ut eftersom vi av olika anledningar gått om varandra och missförstått varandra. Vad som slog mig efteråt var så ofta vi underskattar varandras betydelse ...
Under senare år har jag inte ansett mej vara en person som varit kul att umgås med ... dels för att jag inte trivts i den omgivning jag befunnit mej ... dels för att jag till slut också blev sjuk och långt mindre social än tidigare. Och jag har inte ansett mej vara en person som haft någon större betydelse för min omgivning ... förutom för mina barn förstås ... men jag hade fel ....
Vi människor är så duktiga på att nedervärdera vår egen kraft och betydelse för andra ... i stället för att tänka "VARFÖR är JAG värd att älskas?" borde vi i stället tänka "NATURLIGTVIS är JAG värd att älskas!".
Och vad resulterade förresten telefonsamtalet i? Jo, att vi bestämde att gå ut och äta en kväll i lugn och ro ... bara vi två .. .för att få tid att prata .... och jag blev innerst inne löjligt stolt och glad över att min kompis faktiskt ville använda sin tid med att prata strunt med bara mej ....
Hade jag varit hund att jag glatt viftat på svansen ... men nu nöjer jag mej med att le inombords och bli varm om hjärtat ....
Under senare år har jag inte ansett mej vara en person som varit kul att umgås med ... dels för att jag inte trivts i den omgivning jag befunnit mej ... dels för att jag till slut också blev sjuk och långt mindre social än tidigare. Och jag har inte ansett mej vara en person som haft någon större betydelse för min omgivning ... förutom för mina barn förstås ... men jag hade fel ....
Vi människor är så duktiga på att nedervärdera vår egen kraft och betydelse för andra ... i stället för att tänka "VARFÖR är JAG värd att älskas?" borde vi i stället tänka "NATURLIGTVIS är JAG värd att älskas!".
Och vad resulterade förresten telefonsamtalet i? Jo, att vi bestämde att gå ut och äta en kväll i lugn och ro ... bara vi två .. .för att få tid att prata .... och jag blev innerst inne löjligt stolt och glad över att min kompis faktiskt ville använda sin tid med att prata strunt med bara mej ....
Hade jag varit hund att jag glatt viftat på svansen ... men nu nöjer jag mej med att le inombords och bli varm om hjärtat ....
Och ett tack till Marzena som jobbar på Volvo Personvagnar i Olofström ...
efter dagens föreläsning gav hon oss följande att fundera på:
Den som väljer tryggheten offrar en del av sin frihet ....
Den som väljer friheten offrar en del av sin trygghet ....
20 maj 2007
Till Jeanette och alla andra där ute ....
Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla, är att vi är fyllda av en kraft bortom alla gränser
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss allra mest.
Vi frågar oss själva, skulle jag vara strålande, storslagen, talangfull och sagolik?
Men varför skulle du inte vara det?
Du är ett Guds barn. Att du spelar liten hjälper inte världen.
Det tjänar inte Ljuset att du förminskar dig själv
för att andra omkring dig inte skall känna sig osäkra.
Vi föddes för att uppenbara Guds härlighet inom oss.
Det finns där inte bara i några av oss utan i alla och
när vi låter vårt ljus lysa ger vi omedvetet tillåtelse åt andra att göra likaledes.
När vi gör oss fria från vår egen rädsla, kommer vår blotta närvaro att göra andra fria.
Vår djupaste rädsla, är att vi är fyllda av en kraft bortom alla gränser
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss allra mest.
Vi frågar oss själva, skulle jag vara strålande, storslagen, talangfull och sagolik?
Men varför skulle du inte vara det?
Du är ett Guds barn. Att du spelar liten hjälper inte världen.
Det tjänar inte Ljuset att du förminskar dig själv
för att andra omkring dig inte skall känna sig osäkra.
Vi föddes för att uppenbara Guds härlighet inom oss.
Det finns där inte bara i några av oss utan i alla och
när vi låter vårt ljus lysa ger vi omedvetet tillåtelse åt andra att göra likaledes.
När vi gör oss fria från vår egen rädsla, kommer vår blotta närvaro att göra andra fria.
skrivet av Marianne Williamson
18 maj 2007
Första hjälpen ...
Fick min första användning av meditationstekniken jag tog till mej under helgen ... drabbades av panikångest lagom efter att jag hunnit få ner en macka och en kopp kaffe ...
Trodde först jag blivit sjuk igen ... tappade känseln i ansiktet, det surrade i huvudet och hjärtat galopperade ... men någonstans i bakhuvudet poppade mitt sunda förnuft och lugnade mej "det är bara panikångest ... du dör inte " ... och jag har varit med om det tidigare men för många år sedan ... och dog inte då heller ....
Tog mej upp till sängen och försökte komma ihåg vad buddistmunken Ming Bao sagt ... "aaaandaaaas iiiinnn .... aaaandddaaas uuuutttt" ... "foookkkkuuuuuuss" ... och det fungerade...
Tack Ming Bao!
Förresten, som synes kommunicerar min sambo med mej ... via bloggen ... hade varit bättre han sagt samma sak till mej öga mot öga i stället för .... "om du skulle vara otrogen kan du packa direkt" ... "jag tycker vi håller den här nivån på våra diskussioner" ... "jag vet nog vad du har för dej ..."
Det är inte alltid så kul att bli offentligt uthängd ... eller bli anklagad för osanningar ... men bra terapi för den som säger det ... eller skrivet det ...
Trodde först jag blivit sjuk igen ... tappade känseln i ansiktet, det surrade i huvudet och hjärtat galopperade ... men någonstans i bakhuvudet poppade mitt sunda förnuft och lugnade mej "det är bara panikångest ... du dör inte " ... och jag har varit med om det tidigare men för många år sedan ... och dog inte då heller ....
Tog mej upp till sängen och försökte komma ihåg vad buddistmunken Ming Bao sagt ... "aaaandaaaas iiiinnn .... aaaandddaaas uuuutttt" ... "foookkkkuuuuuuss" ... och det fungerade...
Tack Ming Bao!
Förresten, som synes kommunicerar min sambo med mej ... via bloggen ... hade varit bättre han sagt samma sak till mej öga mot öga i stället för .... "om du skulle vara otrogen kan du packa direkt" ... "jag tycker vi håller den här nivån på våra diskussioner" ... "jag vet nog vad du har för dej ..."
Det är inte alltid så kul att bli offentligt uthängd ... eller bli anklagad för osanningar ... men bra terapi för den som säger det ... eller skrivet det ...
16 maj 2007
Resa med lätt packning ...
Helgen tillbringades i tystnad ... inte på grund av situationen här hemma ... i stället var jag på en välbehövlig retreat. Tillbringade fredag - söndag på ön Ivön ... och har ni tillfälle att åka över så rekommenderar jag den starkt. Ivön är en näst intill magisk plats ... och man åker över med Skånes enda bilfärja från Barum på mindre än 10 minuter. Ivön var en gång kyrkans mark .. och än i dag med mindre än 200 bofasta invånare används kyrkan fortfarande men i dag finns det även camping, en underbar badplats, fina strövområden ... och ön är bara 3 km bred och knappt 7 km lång http://www.ivo-camping.nu/
Retreaten var interreligiös vilket i detta fallet betydde att det fanns representanter från flera religioner så jag har fått uppleva mässor från bl.a. islam, hinduism, buddhism och judendomen. En fantastisk upplevelse eftersom det är en värld man ... i synnerhet som kvinna ... aldrig skulle få tillträde till på samma sätt. Dessutom har jag fått prova på zenmeditation ... två pass på vardera 1½ timme ... trodde aldrig det var något jag skulle klara av ... är synnerligen stolt över mej själv. Och insåg att det är något jag kan behöva praktisera framöver ... dels för att klara den förestående separation med flyttning och allt ... och även för att kunna hantera mitt höga blodtryck ...
Rent praktiskt befinner min tillvaro i ett förrädiskt lugn ... dottern och jag har fått lägenhet ... vågar knappt skriva "fått" eftersom kontraktet inte är påskrivet än ... men är lovad en liten marklägenhet i närheten av dotterns skola från den 1 juli. Byn där lägenheten är jätteliten .. men det finns affär ... och massor av skog utanför husknuten. Det positiva i allt elände är också att dottern kommer närmare alla sina kompisar ... behöver inte skjutsas omkring på samma sätt ... och att hjälpen även kan komma från mest oväntat håll. Har en kurskompis som separerade i fjor ... där jag ibland fungerade som ett mentalt stöd när det var som struligast ... och nu har hon erbjudit mej både en del möbler ... i nyskick men för en mycket billig slant ... och att jag får låna hennes bil under sommaren ... hur glad blir man inte? Har inte råd att köpa bil förrän till hösten och det var ett av mina största problem ...
Vi är också inne i fasen att berätta ... berätta för släkt och vänner om flytten ... som blir ledsna, förvånade ... eller inte förvånade ... reaktionerna är många. Känslomässigt har jag bearbetat en hel del ... och någonstans i förvirringen har jag konstaterat att min snart f.d. sambo diskuterar separationen som att det gällde att göra sej av med inventarier ... han ger sken av det i varje fall ... och att vi i stället för känslor diskuterar vad jag packar med ... så han vet vad han ska köpa nytt ..... Så utifrån sett är vår separation en logisk och rationell bytesprocess ... något försvinner ... och ersätts med liknande vara ....
Lugnet före stormen ... eller den bistra verkligheten?
10 maj 2007
5 maj 2007
När livet plötsligt vänder ...
Saknar ord för vad jag skulle vilja skriva
så jag är tacksam för att andra kan ...
För några veckor sen såg livet annorlunda ut …
För några veckor sen såg livet annorlunda ut …
nu förändras det slag i slag ...
Ett långsamt farväl
Text: Lisa Nilsson
Jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl
Här är din drottning utan krona
Likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg
Jag tvår mina händer i kärlekens namn
Du kan vinna allt, du förlorar ibland
Men vägen som vi färdas på, den leder,den leder ingenstans
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl
2 maj 2007
Lyssna ... eller inte lyssna ....
"Vårt behov är att den andra verkligen hör vår smärta.
Människor hör inte vår smärta om de tror att smärtan är deras fel"
(citat: NVC, M.B. Rosenberg)
27 april 2007
Människor försvinner .... och kommer tillbaka ....
De senaste dagarna har det känns som livets mitt bara kretsat kring mej ... och mest av allt vill jag resa mej upp och skrika ... VARFÖR FRÅGAR INGEN HUR JAG VILL HA DET? ... men i stället försöker jag låta bli att vara arg.... vara praktisk och rationell och ...
- diskutera vår fars begravning ... inte så mycket att diskutera egentligen eftersom vi bestämt oss för att Fonus får ta hand om rubb och stubb oavsett vad det kostar ...
- låta bli att få allt att låta som en order varje gång jag öppnar munnen ... det finns inga snälla ord i min mun längre ... inte i mitt huvud heller ...
.... hålla koll på dotterns fritid ... som de närmaste dagarn omfattar fler konserter ... hästen ... läger ... har nog glömt något men funderar starkt på att skaffa taxilegitimation ... då kan jag ta betalt i varje fall ...
... se till så det finns mat i kylen och tvättad tvätt ... tar förvisso bara hand om min och dotterns tvätt men efter en semesterresa blir det lika många kg tvätt som det var packning från början ... 40 kg blir 10 maskiner tvätt ...
... försöka hinna med sina egna studier ... som jag verkligen ligger back på och för första gången sedan jag började läsa fungerar det inte ... ska skriva paper och organisationsteori .. och kommunikation ... känns som jag får slå upp vad det betyder i en ordlista ...
.... låta bli att tänka på att man vill åka på semester igen ... helst NU....
... och hela tiden går människor ut och in i mitt liv som om det var en motorväg ... borde kanske sätta in en betalstation ... kostar det så är det kanske inte så nödvändigt längre ...
- diskutera vår fars begravning ... inte så mycket att diskutera egentligen eftersom vi bestämt oss för att Fonus får ta hand om rubb och stubb oavsett vad det kostar ...
- låta bli att få allt att låta som en order varje gång jag öppnar munnen ... det finns inga snälla ord i min mun längre ... inte i mitt huvud heller ...
.... hålla koll på dotterns fritid ... som de närmaste dagarn omfattar fler konserter ... hästen ... läger ... har nog glömt något men funderar starkt på att skaffa taxilegitimation ... då kan jag ta betalt i varje fall ...
... se till så det finns mat i kylen och tvättad tvätt ... tar förvisso bara hand om min och dotterns tvätt men efter en semesterresa blir det lika många kg tvätt som det var packning från början ... 40 kg blir 10 maskiner tvätt ...
... försöka hinna med sina egna studier ... som jag verkligen ligger back på och för första gången sedan jag började läsa fungerar det inte ... ska skriva paper och organisationsteori .. och kommunikation ... känns som jag får slå upp vad det betyder i en ordlista ...
.... låta bli att tänka på att man vill åka på semester igen ... helst NU....
... och hela tiden går människor ut och in i mitt liv som om det var en motorväg ... borde kanske sätta in en betalstation ... kostar det så är det kanske inte så nödvändigt längre ...
Kramar till alla i solskenet ...
25 april 2007
Ingen rolig läsning ....
Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet igen ....
Om jag nu lyckats hålla mina döttrars pappa-relationer i hyfsat skick har jag varit usel på att klara av min egen. Förvisso sabbade jag den inte på egen hand ... min far hjälpte till så gott han kunde .... Vår relation var som en berg- och dalbana ... han gav och tog med samma hand och som barn fick jag och mina syskon känna av både livrem och örfilar. Till slut gick det inte att umgås utan problem så efter ett rejält bråk drog jag ur proppen och sa upp kontakten.
Under min uppväxt har han på olika sätt lyckats förstöra skolresor, flytten hemifrån, mitt bröllop, husbygge ... you name it! Min gudmor var den enda som kunde läsa lusen av honom ... med sina 158 cm över jorden blev hon till en rasande jätte när han gick för långt. När mina föräldrar skildes för mer än 25 år sedan blev det en ständig dragkamp om vem av oss syskon han kunde utnyttja mest ...
Sedan jag lade på telefonluren för snart fem år sedan har jag inte vare sig sett eller pratat med honom och mentalt försökt göra ett avslut på en mycket energikrävande far-dotter relation. De senaste åren blev han dement och hamnade på sjukhem där han utvecklade ett mycket aggressivt beteende, både mot mina syskon och personal. Till slut orkade ingen av dem med honom och när han hamnade på sjukhuset för en bruten höftled fanns ingen av hans familj på plats. Kroppen tog dock mer stryk av det än vad den kunde klara av. Efter en mycket sorglig uppväxt lämnade han i morse den här världen på samma sorgliga sätt ...
Känner jag sorg? ... nej! ... ilska ... ja!
Mycket ologiskt reagerar jag med att bli förbannad. Inte för min skull ... utan för mina barns skull ... Än en gång lyckas han förstöra en stor dag i min familjs tillvaro ... ikväll har min yngsta dotter premiär på en musikkonsert som hon övat för sedan i höstas. Hon har en fantastisk röst och i kväll ska hon, tillsammans med en kompis, dessutom framföra en nyskriven låt som eventuell ska släppas på webben eller CD. KanalLokal ska göra intervju ... det är hennes dag i rampljuset ... och så ligger åter igen min fars skugga över det hela som ett svart moln. Hon har framträdande varje kväll fram till lördag ... hur ska jag kunna berätta ??
Egoistiskt? Ja, verkligen. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Som min bror ungefär uttryckte det ... "vi är tre syskon som i varje fall lyckats låta bli med att upprepa vår fars beteende" . Men är det egentligen så? Vi upprepar inte hans beteende men vi reagerar fortfarande på det ... vi blir otrygga ... håller distans till andra människor ... vågar inte satsa på relationer .... rädda för att bli lurade och bedragna ...
Så visst har jag rätt att bli förbannad på min far ....
Om jag nu lyckats hålla mina döttrars pappa-relationer i hyfsat skick har jag varit usel på att klara av min egen. Förvisso sabbade jag den inte på egen hand ... min far hjälpte till så gott han kunde .... Vår relation var som en berg- och dalbana ... han gav och tog med samma hand och som barn fick jag och mina syskon känna av både livrem och örfilar. Till slut gick det inte att umgås utan problem så efter ett rejält bråk drog jag ur proppen och sa upp kontakten.
Under min uppväxt har han på olika sätt lyckats förstöra skolresor, flytten hemifrån, mitt bröllop, husbygge ... you name it! Min gudmor var den enda som kunde läsa lusen av honom ... med sina 158 cm över jorden blev hon till en rasande jätte när han gick för långt. När mina föräldrar skildes för mer än 25 år sedan blev det en ständig dragkamp om vem av oss syskon han kunde utnyttja mest ...
Sedan jag lade på telefonluren för snart fem år sedan har jag inte vare sig sett eller pratat med honom och mentalt försökt göra ett avslut på en mycket energikrävande far-dotter relation. De senaste åren blev han dement och hamnade på sjukhem där han utvecklade ett mycket aggressivt beteende, både mot mina syskon och personal. Till slut orkade ingen av dem med honom och när han hamnade på sjukhuset för en bruten höftled fanns ingen av hans familj på plats. Kroppen tog dock mer stryk av det än vad den kunde klara av. Efter en mycket sorglig uppväxt lämnade han i morse den här världen på samma sorgliga sätt ...
Känner jag sorg? ... nej! ... ilska ... ja!
Mycket ologiskt reagerar jag med att bli förbannad. Inte för min skull ... utan för mina barns skull ... Än en gång lyckas han förstöra en stor dag i min familjs tillvaro ... ikväll har min yngsta dotter premiär på en musikkonsert som hon övat för sedan i höstas. Hon har en fantastisk röst och i kväll ska hon, tillsammans med en kompis, dessutom framföra en nyskriven låt som eventuell ska släppas på webben eller CD. KanalLokal ska göra intervju ... det är hennes dag i rampljuset ... och så ligger åter igen min fars skugga över det hela som ett svart moln. Hon har framträdande varje kväll fram till lördag ... hur ska jag kunna berätta ??
Egoistiskt? Ja, verkligen. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Som min bror ungefär uttryckte det ... "vi är tre syskon som i varje fall lyckats låta bli med att upprepa vår fars beteende" . Men är det egentligen så? Vi upprepar inte hans beteende men vi reagerar fortfarande på det ... vi blir otrygga ... håller distans till andra människor ... vågar inte satsa på relationer .... rädda för att bli lurade och bedragna ...
Så visst har jag rätt att bli förbannad på min far ....
24 april 2007
Vetenskapligt bevisat .... eller?
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en kvinna:
Krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla om, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dö för, drömma om, reta, tillfredsställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en man:
Kom naken
(ur boken: För män som tror sig veta allt om kvinnor - eller önskar de gjorde det)
Fundering från en kvinna som tror sig veta allt om män - eller önskade hon gjorde det
Krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla om, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dö för, drömma om, reta, tillfredsställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en man:
Kom naken
(ur boken: För män som tror sig veta allt om kvinnor - eller önskar de gjorde det)
Fundering från en kvinna som tror sig veta allt om män - eller önskade hon gjorde det
En vecka i Spanien ...
Ser redan med saknad tillbaka på vår semestervecka ... två veckor är nog det minsta för att man ska hinna både varva ner och hinna acklimatisera sig till det lata liv man faktiskt lever ...
Lördag:
Det regnade när vi landade i Alicante ... ett varmt regn men med jättestora droppar ... så man blev ordentligt blöt och fick en akut känsla av "ska det bli så här hela veckan ??" ... men vad sjutton, vi hade kommit hemifrån i varje fall.
Att vi, jag och min sambo, också åkte ner skulle bli en överraskning för Victorias farmor och vi hade lyckats hålla det hemligt hela tiden tills det var dags att hämta ut hyrbilen ... då blev det strul och mobiltelefonerna gick varma ... vi skulle hämta bil på olika ställen och det tog en hel timme att få ut vår bil ... inte p g a oss utan kunden före ... men till slut fick vi vår bil. Men inte var det den modell vi beställt ... vi fick en Nissan Micra ... när vi beställt en Opel Corsa. Bagaget var minimalt men vi lyckades trycka in vårt bagage och kunde till slut ansluta oss till övriga ... först då fick farmor R syn på oss ... och hon blev jätteglad och ojade sig som bara en 70-årig "tant" kan göra. Vi enade trupperna och körde vidare mot Torrevieja http://www.cbmagasinet.com/article.4.html
Då fattade vi inte att AC:n inte fungerade i bilen .... 5 mil senare efter en tur på den spanska motorvägen var vi redo att leta upp vår lägenhet ... och sambo med karta och Victorias pappa, som bott i stan som liten, hittade relativt snabbt vår lägenhet ... som knappt låg 150 från farmor R.s hus ! Snacka om bondtur eftersom vi bokat den efter en annons på Blocket! Gemensam middag på kvällen på en av dotterns favoritpizzerior ... sedan tillbringade stora och små barn en del tid med att köra radiobilar på tivolit vid strandpromenaden ... vi andra strosade runt och tittade på folk ...
Söndag:
Lägenheten var liten men fullt utrustad och mycket fräsch. Natten kunde förvisso varit lugnare eftersom jag efter ett par timmar vaknade med ett ryck och fattade först inte vad det var som väckt mej men förstod snabbt att det var lamporna från lägenhetens larmsensor som blinkade rött och grönt i det nattsvarta mörkret. Och min hjärna hängde inte med riktigt utan jag fick först en iskall känsla av att någon var i lägenheten vilket jag senare förstod berodde på vår förra semester ... när vi blev rånade i husbilen under tiden vi sov ... men när min hjärna kopplat ihop sammanhanget att de blinkade efterhand som vi rörde oss försökte jag somna om. Då började sambon snarka ..... då flyttade jag in i sovrum nr 2 ...
Inte speciellt utvilad men någorlunda fräsch åkte vi sedan med resten av gänget till Citronlunden. En jättestor marknad, med allt från kläder till mat, som låg utslängd på steppen någonstans ... vägen dit var i serpentinform full med hål ... så vi tappade en navkapsel på vägen dit. När vi åkte hem försökte vi hålla utkik efter den vilket visade sig vara lönlöst .. vi hittade massor av navkapslar men ingen var vår ... konstaterade att det nog var en dödens väg för navkaplsar ... Så vi kom hem med allt möjligt bråte för att sedan äta en gemensam lunch på grillad kyckling med timjan (Lennart .. en höjdare för din gourmegrill) ... sedan tog vi siesta ...
Måndag:
Det var en lokal helgdag i Alicante under måndagen så sambon och jag körde på egen hand till Elche för att besöka Huerto del Cura ... en fantastisk palmträdgård ... men Elche kallas också för Dadelstaden. Jag köpte färska dadlar, mums ... Mer om Elche kan ni läsa här http://www.cbmagasinet.com/article.23.html
Det var då vi upptäckte att A/C:n inte fungerade i bilen ... efter det att vi åkt igenom ett vägarbete på åtskilliga kilometer var syret slut i bilen, allt luktade asfalt men det var omöjligt att öppna fönstret pga all rök och damm. Sen åkte vi hem och höll siesta ...
Tisdag, onsdag, torsdag ....
På tisdagen var det dotterns födelsedag .. hon blev 13 ... så vi sjöng för henne och åt tårta. På kvällen åt vi på restaurang Francis. När man kommer in i restaurangen känns det som att gå ner i en grotta ... jättemysig ... Dottern som är hos farmor R 1-2 ggr om året är en van restaurangbesökare ... tror hon kan menyerna utantill och de har en fantastiskt god löksoppa ... Åt där för 15 år sedan och den smakade precis som jag kom ihåg den.
Onsdagen var det dags att gå på restaurang igen !!! Då fyllde farmor R 70 och efter att ha haft gäster i huset under dagen åkte vi ner till Bar Lovento som ligger vid havet, vita dukar och servitörer som står på pass på sekunden. Hummern kostade 130 Euro !!! Men vi höll oss till köttet som kostade lite mindre ... men det smakade garanterat i klass med hummern ... fantastisk mat och dryck, desserterna ska vi inte tala om ...
Nu hade vi nog acklimatiserat oss för de här dagarna bestod annars av fler marknadsbesök, sol och bad vid farmor R:s pool ... öl, mat, mer siesta ...
Fredag
Det var dags att förbereda lördagens avresa ... jag, farmor R, Victorias pappa F och hennes 9-åriga kusin Fille åkte till Carrefour ... ICA Maxi i tredubbelformat ... där jag lullade runt på egen hand för att shoppa och övriga plockade ihop ett litet förråd till farmor R .. hon kör helst inte bil längre ... så det blev till att bunkra upp ordentligt.
När vi körde hem tog F en tur till Torreviejas brandkår där hans kompis Antonio jobbar för att visa Fille hur det såg ut på en brandstation. Det slutade med en rundtur för oss alla och Antonio tog ut en av de stora brandbilarna för att Fille skulle få åka med. Snacka om att leendet inte slutade vid öronen på killen ... när sedan stegbilen kördes ut och både F och Fille åkte upp i korgen som når 20 m upp i luften ... det var nog höjdpunkten på Filles 9-åriga liv. Leendet satt som klistrat i ansiktet resten av kvällen och han var tvungen att på studs ringa hem till pappa som inte kunnat följa med på resan och berätta om händelsen ...
Kvällen avslutade med ännu ett restaurangbesök ... så fort man vänjer sig vid att bli uppassad och bortskämd ... och nu hamnade vi på den asiatiska restaurangen Big House. För bara 8 Euro fick man både sallad, varmrätt, dessert och husets vin. Maten avnjöts bland porlande dammar, vita dukar, fantastisk service och en gemytlig stämning men det var ju sista kvällen så det kändes lite sorgligt ...
Lördag
Allt var packat så efter en snabb städning av lägenheten blev det både frukost och en lätt lunch hos farmor R. Vid 13-tiden var det dags att åka tillbaka till Alicante så efter diverse kramar, tårar och löften om att komma tillbaka snart åkte vi iväg. Allt gick smärtfritt, kastade in nycklarna till bilfirman men undvek att diskutera den tappade navkapseln och frånvaro av A/C ... vi kommer i varje fall aldrig hyra bil där fler gånger ...
Planet gick i tid och med medvind hem landade vi redan vid 20-tiden på Kastrup. Tog sedan tåget till Svågertorp en kvart senare för att bli uppmötta av äldsta dottern som tagit hand om vår bil under veckan ... fick tillbaka den nytvättad och tankad ... och den har i varje fall en fungerande A/C ...
Med hem i bagaget fanns också två jättestora citroner, plockade från farmor Rs eget citronträd, och de får ligga kvar i köket här hemma ett tag som påminnelse .. för jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka igen ...
Det enda tråkiga är att semestern gjorde ett ordentligt hål i min plånbok ... får suga på citronerna så länge .... men det var värt varenda krona ...
Kramar
Lördag:
Det regnade när vi landade i Alicante ... ett varmt regn men med jättestora droppar ... så man blev ordentligt blöt och fick en akut känsla av "ska det bli så här hela veckan ??" ... men vad sjutton, vi hade kommit hemifrån i varje fall.
Att vi, jag och min sambo, också åkte ner skulle bli en överraskning för Victorias farmor och vi hade lyckats hålla det hemligt hela tiden tills det var dags att hämta ut hyrbilen ... då blev det strul och mobiltelefonerna gick varma ... vi skulle hämta bil på olika ställen och det tog en hel timme att få ut vår bil ... inte p g a oss utan kunden före ... men till slut fick vi vår bil. Men inte var det den modell vi beställt ... vi fick en Nissan Micra ... när vi beställt en Opel Corsa. Bagaget var minimalt men vi lyckades trycka in vårt bagage och kunde till slut ansluta oss till övriga ... först då fick farmor R syn på oss ... och hon blev jätteglad och ojade sig som bara en 70-årig "tant" kan göra. Vi enade trupperna och körde vidare mot Torrevieja http://www.cbmagasinet.com/article.4.html
Då fattade vi inte att AC:n inte fungerade i bilen .... 5 mil senare efter en tur på den spanska motorvägen var vi redo att leta upp vår lägenhet ... och sambo med karta och Victorias pappa, som bott i stan som liten, hittade relativt snabbt vår lägenhet ... som knappt låg 150 från farmor R.s hus ! Snacka om bondtur eftersom vi bokat den efter en annons på Blocket! Gemensam middag på kvällen på en av dotterns favoritpizzerior ... sedan tillbringade stora och små barn en del tid med att köra radiobilar på tivolit vid strandpromenaden ... vi andra strosade runt och tittade på folk ...
Söndag:
Lägenheten var liten men fullt utrustad och mycket fräsch. Natten kunde förvisso varit lugnare eftersom jag efter ett par timmar vaknade med ett ryck och fattade först inte vad det var som väckt mej men förstod snabbt att det var lamporna från lägenhetens larmsensor som blinkade rött och grönt i det nattsvarta mörkret. Och min hjärna hängde inte med riktigt utan jag fick först en iskall känsla av att någon var i lägenheten vilket jag senare förstod berodde på vår förra semester ... när vi blev rånade i husbilen under tiden vi sov ... men när min hjärna kopplat ihop sammanhanget att de blinkade efterhand som vi rörde oss försökte jag somna om. Då började sambon snarka ..... då flyttade jag in i sovrum nr 2 ...
Inte speciellt utvilad men någorlunda fräsch åkte vi sedan med resten av gänget till Citronlunden. En jättestor marknad, med allt från kläder till mat, som låg utslängd på steppen någonstans ... vägen dit var i serpentinform full med hål ... så vi tappade en navkapsel på vägen dit. När vi åkte hem försökte vi hålla utkik efter den vilket visade sig vara lönlöst .. vi hittade massor av navkapslar men ingen var vår ... konstaterade att det nog var en dödens väg för navkaplsar ... Så vi kom hem med allt möjligt bråte för att sedan äta en gemensam lunch på grillad kyckling med timjan (Lennart .. en höjdare för din gourmegrill) ... sedan tog vi siesta ...
Måndag:
Det var en lokal helgdag i Alicante under måndagen så sambon och jag körde på egen hand till Elche för att besöka Huerto del Cura ... en fantastisk palmträdgård ... men Elche kallas också för Dadelstaden. Jag köpte färska dadlar, mums ... Mer om Elche kan ni läsa här http://www.cbmagasinet.com/article.23.html
Det var då vi upptäckte att A/C:n inte fungerade i bilen ... efter det att vi åkt igenom ett vägarbete på åtskilliga kilometer var syret slut i bilen, allt luktade asfalt men det var omöjligt att öppna fönstret pga all rök och damm. Sen åkte vi hem och höll siesta ...
Tisdag, onsdag, torsdag ....
På tisdagen var det dotterns födelsedag .. hon blev 13 ... så vi sjöng för henne och åt tårta. På kvällen åt vi på restaurang Francis. När man kommer in i restaurangen känns det som att gå ner i en grotta ... jättemysig ... Dottern som är hos farmor R 1-2 ggr om året är en van restaurangbesökare ... tror hon kan menyerna utantill och de har en fantastiskt god löksoppa ... Åt där för 15 år sedan och den smakade precis som jag kom ihåg den.
Onsdagen var det dags att gå på restaurang igen !!! Då fyllde farmor R 70 och efter att ha haft gäster i huset under dagen åkte vi ner till Bar Lovento som ligger vid havet, vita dukar och servitörer som står på pass på sekunden. Hummern kostade 130 Euro !!! Men vi höll oss till köttet som kostade lite mindre ... men det smakade garanterat i klass med hummern ... fantastisk mat och dryck, desserterna ska vi inte tala om ...
Nu hade vi nog acklimatiserat oss för de här dagarna bestod annars av fler marknadsbesök, sol och bad vid farmor R:s pool ... öl, mat, mer siesta ...
Fredag
Det var dags att förbereda lördagens avresa ... jag, farmor R, Victorias pappa F och hennes 9-åriga kusin Fille åkte till Carrefour ... ICA Maxi i tredubbelformat ... där jag lullade runt på egen hand för att shoppa och övriga plockade ihop ett litet förråd till farmor R .. hon kör helst inte bil längre ... så det blev till att bunkra upp ordentligt.
När vi körde hem tog F en tur till Torreviejas brandkår där hans kompis Antonio jobbar för att visa Fille hur det såg ut på en brandstation. Det slutade med en rundtur för oss alla och Antonio tog ut en av de stora brandbilarna för att Fille skulle få åka med. Snacka om att leendet inte slutade vid öronen på killen ... när sedan stegbilen kördes ut och både F och Fille åkte upp i korgen som når 20 m upp i luften ... det var nog höjdpunkten på Filles 9-åriga liv. Leendet satt som klistrat i ansiktet resten av kvällen och han var tvungen att på studs ringa hem till pappa som inte kunnat följa med på resan och berätta om händelsen ...
Kvällen avslutade med ännu ett restaurangbesök ... så fort man vänjer sig vid att bli uppassad och bortskämd ... och nu hamnade vi på den asiatiska restaurangen Big House. För bara 8 Euro fick man både sallad, varmrätt, dessert och husets vin. Maten avnjöts bland porlande dammar, vita dukar, fantastisk service och en gemytlig stämning men det var ju sista kvällen så det kändes lite sorgligt ...
Lördag
Allt var packat så efter en snabb städning av lägenheten blev det både frukost och en lätt lunch hos farmor R. Vid 13-tiden var det dags att åka tillbaka till Alicante så efter diverse kramar, tårar och löften om att komma tillbaka snart åkte vi iväg. Allt gick smärtfritt, kastade in nycklarna till bilfirman men undvek att diskutera den tappade navkapseln och frånvaro av A/C ... vi kommer i varje fall aldrig hyra bil där fler gånger ...
Planet gick i tid och med medvind hem landade vi redan vid 20-tiden på Kastrup. Tog sedan tåget till Svågertorp en kvart senare för att bli uppmötta av äldsta dottern som tagit hand om vår bil under veckan ... fick tillbaka den nytvättad och tankad ... och den har i varje fall en fungerande A/C ...
Med hem i bagaget fanns också två jättestora citroner, plockade från farmor Rs eget citronträd, och de får ligga kvar i köket här hemma ett tag som påminnelse .. för jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka igen ...
Det enda tråkiga är att semestern gjorde ett ordentligt hål i min plånbok ... får suga på citronerna så länge .... men det var värt varenda krona ...
Kramar
22 april 2007
Tack för hjälpen ...
Apropå mitt förra inlägg
... Lennart ... du är klok som en bok och hal som en ål ... får tacka för din kommentar och att du lyckades definiera min fundering så att det blev förståeligt ... men något foto på min Spanienbränna blir det i varje fall inte ... ta fram en kamera och jag flyr fältet ... men på palmer och annat bråte kan vi nog fixa en bild eller två men det ger kanske inte riktigt samma upplevelse ....
På måndag eller tisdag ska jag skriva en liten reseberättelse ... t ex om ett studiebesök på Alicantes brandkår och Palmträdgården i Elche ... och om bilar utan A/C ..... men tills dess får ni nöja er med att se hur vi bodde.
Natti natti
Vår altan som ena morgonen hade 30+ ... nästa morgon 18+ ....
"vår" lägenhet och poolen
Fantastisk bouganvilla
Entrén till vårt "bloque" ( som liknade lägenheterna i Melrose Place )
... Lennart ... du är klok som en bok och hal som en ål ... får tacka för din kommentar och att du lyckades definiera min fundering så att det blev förståeligt ... men något foto på min Spanienbränna blir det i varje fall inte ... ta fram en kamera och jag flyr fältet ... men på palmer och annat bråte kan vi nog fixa en bild eller två men det ger kanske inte riktigt samma upplevelse ....
På måndag eller tisdag ska jag skriva en liten reseberättelse ... t ex om ett studiebesök på Alicantes brandkår och Palmträdgården i Elche ... och om bilar utan A/C ..... men tills dess får ni nöja er med att se hur vi bodde.
Natti natti
Vår altan som ena morgonen hade 30+ ... nästa morgon 18+ ....
"vår" lägenhet och poolen
Fantastisk bouganvilla
Entrén till vårt "bloque" ( som liknade lägenheterna i Melrose Place )
Hemma igen ....
Så var man tillbaka på svensk mark igen ....
Vår resa kan nog av många anses som smått underlig med tanke på dess deltagare och relationer till varandra. Totalt var vi sju personer som skulle tillbringa en vecka i Torrevieja för att fira Victorias farmor som fyllde 70. Jag och sambo hade hyrt en lägenhet i kvarteret sidan om Victorias farmor så vi hade ett gångavstånd på 150 m mellan oss, övriga bodde i farmors hus.
Vi som reste var ... jag + sambo A ... min dotter Victoria + hennes pappa F (min fd sambo) .... H (min fd svägerska) + hennes två barn (min fd svåger fick stanna hemma och jobba ...) och alla skulle vi ner till farmor R ... min fd "svärmor" ...
Under alla år har jag försökt se till så att mina döttrar haft ständig kontakt med sina pappor ... vilket jag får säga jag lyckats med ... trots alla de problem som uppstått under åren när papporna eller deras respektive inte alltid varit så tillmötesgående. Resultat har i varje fall blivit att båda alltid haft tillgång till "två" föräldrar och sina respektive släktingar på bådas sidor. Det har kanske inte alltid har fallit i så god jord när det gällt mina egna relationer som inte alltid förstått vitsen med att födelsedagskalasen bestått av ett sammelsurium av släkt och vänner från bådas sidor ...
Den här veckan blev jag för första gången väldigt kluven till situationen ... och känner mej minsta sagt förbryllad ... när
* A + F + H klämmer en öl och diskuterar vilka ostsorter som är godast ... jag gillar inte osten i varje fall
* alla åker vi till marknaden och shoppar allt från fula tröjor till grillad kyckling
* A + F till "gubbadagistet" ner i stan och ska shoppa (gubbadagiset är en prylbutik för "män" med allt från vapen till spik och skruv)
* jag + F + R åker till stora varhuset och shoppar
* jag + H + F badar i poolen hos min fd svärmor och A går hem till vår lägenhet och läser
* vi äter gemensam frukost och lunch
* vi äter ute tillsammans under veckan
Och mitt i allt detta flyter dottern omkring och trivs som fisken i vattnet eftersom uppmärksamheten är total ...
Och mitt i allt detta sitter jag och inte ens vet om jag ska vara glad över att min sambo och mitt ex kommer så bra överens eftersom jag när jag ser dem tillsammans inser att de är lika varandra utseendemässigt ... har en liknande bakgrund arbetsmässigt ... pratar ofta om samma saker ... så jag börjar undra om alla män i grund och botten är lika ... eller det bara är jag som är dålig på att variera mig ......
Situationen lämnar en underlig eftersmak ... men annars var det en bra semester ....
Kram
Vår resa kan nog av många anses som smått underlig med tanke på dess deltagare och relationer till varandra. Totalt var vi sju personer som skulle tillbringa en vecka i Torrevieja för att fira Victorias farmor som fyllde 70. Jag och sambo hade hyrt en lägenhet i kvarteret sidan om Victorias farmor så vi hade ett gångavstånd på 150 m mellan oss, övriga bodde i farmors hus.
Vi som reste var ... jag + sambo A ... min dotter Victoria + hennes pappa F (min fd sambo) .... H (min fd svägerska) + hennes två barn (min fd svåger fick stanna hemma och jobba ...) och alla skulle vi ner till farmor R ... min fd "svärmor" ...
Under alla år har jag försökt se till så att mina döttrar haft ständig kontakt med sina pappor ... vilket jag får säga jag lyckats med ... trots alla de problem som uppstått under åren när papporna eller deras respektive inte alltid varit så tillmötesgående. Resultat har i varje fall blivit att båda alltid haft tillgång till "två" föräldrar och sina respektive släktingar på bådas sidor. Det har kanske inte alltid har fallit i så god jord när det gällt mina egna relationer som inte alltid förstått vitsen med att födelsedagskalasen bestått av ett sammelsurium av släkt och vänner från bådas sidor ...
Den här veckan blev jag för första gången väldigt kluven till situationen ... och känner mej minsta sagt förbryllad ... när
* A + F + H klämmer en öl och diskuterar vilka ostsorter som är godast ... jag gillar inte osten i varje fall
* alla åker vi till marknaden och shoppar allt från fula tröjor till grillad kyckling
* A + F till "gubbadagistet" ner i stan och ska shoppa (gubbadagiset är en prylbutik för "män" med allt från vapen till spik och skruv)
* jag + F + R åker till stora varhuset och shoppar
* jag + H + F badar i poolen hos min fd svärmor och A går hem till vår lägenhet och läser
* vi äter gemensam frukost och lunch
* vi äter ute tillsammans under veckan
Och mitt i allt detta flyter dottern omkring och trivs som fisken i vattnet eftersom uppmärksamheten är total ...
Och mitt i allt detta sitter jag och inte ens vet om jag ska vara glad över att min sambo och mitt ex kommer så bra överens eftersom jag när jag ser dem tillsammans inser att de är lika varandra utseendemässigt ... har en liknande bakgrund arbetsmässigt ... pratar ofta om samma saker ... så jag börjar undra om alla män i grund och botten är lika ... eller det bara är jag som är dålig på att variera mig ......
Situationen lämnar en underlig eftersmak ... men annars var det en bra semester ....
Kram
18 april 2007
Una zerveca, por favor
Det blåser, stormar ... men ibland sticker solen fram ... och vi äter och dricker gott ... precis som en semester ska vara.
Abrazo de Espana .... sorry för eventuell taskig översättning
Abrazo de Espana .... sorry för eventuell taskig översättning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)