Under senare år har jag inte ansett mej vara en person som varit kul att umgås med ... dels för att jag inte trivts i den omgivning jag befunnit mej ... dels för att jag till slut också blev sjuk och långt mindre social än tidigare. Och jag har inte ansett mej vara en person som haft någon större betydelse för min omgivning ... förutom för mina barn förstås ... men jag hade fel ....
Vi människor är så duktiga på att nedervärdera vår egen kraft och betydelse för andra ... i stället för att tänka "VARFÖR är JAG värd att älskas?" borde vi i stället tänka "NATURLIGTVIS är JAG värd att älskas!".
Och vad resulterade förresten telefonsamtalet i? Jo, att vi bestämde att gå ut och äta en kväll i lugn och ro ... bara vi två .. .för att få tid att prata .... och jag blev innerst inne löjligt stolt och glad över att min kompis faktiskt ville använda sin tid med att prata strunt med bara mej ....
Hade jag varit hund att jag glatt viftat på svansen ... men nu nöjer jag mej med att le inombords och bli varm om hjärtat ....
Och ett tack till Marzena som jobbar på Volvo Personvagnar i Olofström ...
efter dagens föreläsning gav hon oss följande att fundera på:
Den som väljer tryggheten offrar en del av sin frihet ....
Den som väljer friheten offrar en del av sin trygghet ....
2 kommentarer:
Gud du skriver så fint Monica. Jag har precis haft ungefär samma samtal med min väninna som följt mig i 10 år nu, en innerligt varm kvinna som också SAKNAT mig, när jag varit ute bland destruktiva 'krafter'.
Tänk att vi är värda att älskas. Tänk att dina vänner saknat dig!
J
NATURLIGTVIS är vi värda att älskas ...
Blev så glad när jag läste att ni fått lägenhet och att det ser ut till att ordna sig med med andra praktiska grejer också.
Sköt om dig!
Tänker på dig ...
Kramar, Doris
Skicka en kommentar