En säkring har gått ...

Det blir ingen sjukgymnast ...

I onsdags ringde en man som presenterade sig som "NN, överläkare på Neurologen. Vi har tittat på den undersökning som gjordes på akuten och jag anser den vara bristfällig. Kan du komma in i morgon bitti för en ny undersökning?"

Så torsdagen tillbringades på Neurologen igen ...

Hurra nr 1 !!!
Den här gången fick jag prata med "the big boss" och då var det annat ljud i skällan. Enligt honom visade EKG m.m starka misstankar om en "liten stroke", dessutom var mitt blodtryck alldeles för högt. En magnetröntgen ska också göras inom de närmaste veckorna och den ger definitivt svar men oavsett vilket så sattes jag på allehanda mediciner som tunnar ut mitt blod till saft och trycker ner blodtrycket till en "lämplig" nivå. Och jag fick samtidigt ett livslångt, förvisso frivilligt, medlemskap i Sveriges Strokeregister.

Hurra nr 2 !!!
Den här gången gick alltihop på mindre än tre timmar och jag fick träffa alla de änglar som jobbar i sjukvården. Snälla, tålmodiga och intresserade människor. De som orkar förklara och ta sig tid, de som orkar le fast de redan servat 78 gnälliga patienter.

Hurra nr 3 !!!
Dessutom fick jag inga hemska förhållningsregler än så länge, utöver att promenera mer. Jag har aldrig rökt så där kan de inte hitta en orsak, har hyfsad kondition trots en del kilo för mycket och som "the big boss" sa, "man kan inte ge övervikt skuld för allt". Om jag ville krama honom???

Hurra nr 4 !!!
Är fortfarande jättetrött men lovar att komma tillbaka och både läsa och kommentera. Måste bara få det här att sjunka in ett tag till. Som min arbetskamrat sa "det syns inte, du ser ju så frisk ut" , och visst, det kunde vara betydligt värre. Nu syns inget, det bara känns vilket är irriterande i sig, men jag har både huvud, armar och ben i behåll.

Kramar till er alla

Jantelagen....

Pratade med min läkare idag ......

- Vad visade proverna på neurologen?
- Fick bara veta vad jag inte led av ...... men jag har fortfarande mycket migrän och stickningarna i vänster del av kroppen har inte släppt än heller. Känner mej stressad och irriterad ....
- Jag tror du ska ta kontakt med vår sjukgymnast istället.
- Ja, det skulle kanske fungera med akupunktur mot min migrän istället ... har ju provat det förr och det fungerade
- Ja, nu är det ju sjukgymnasten som ska ställa diagnosen och avgöra om akupunktur är det bästa alternativet
- Ja, men jag känner min kropp rätt bra vid det här laget ... och jag vill inte äta ännu fler tabletter ... jag vet ju att det gjorde mej migränfri i flera år förra gången ....
- Som sagt, det är sjukgymnasten som ska ställa diagnosen ... och det vore ju bra om hon själv fick ställa diagnosen (... helst utan din hjälp). Jag skriver ut nya migräntabletter så länge ...

Min egen diagnos? Ja, det är verkligen något sjuk i sjukvården. Jag vet för mycket om mej själv, är alldeles för bra påläst om biverkningar och positiva/negativa effekter m.m. men gud nåde om jag får för mej att jag kan bidra med något om mitt eget tillstånd. Det finns andra som vet bättre .......

Det är alltså fortfarande skrot med kärringen ... är så trött i huvudet och resten av kroppen så jag orkar inte med datorn heller ...

Kramar

PS. Myran ... du är så innerligt välkommen tillbaka ...

Läkarvetenskapens dilemma ...

Har under de senaste dagarna utnyttjat vår svenska sjukvård. Ja, utnyttjat är nog rätta ordet ... trots otroligt lång väntetid .... irriterad personal .... irriterande kaffeautomater ... osv .... men jag har verkligen fått fullservice.

Har under de senaste veckorna drabbats av känselbortfall i vänstersida av kroppen ... till och från med tryckande huvudvärk... men sedan förra helgen gav det inte med sej längre så jag bokade en tid hos "min" läkare på vårdcentralen. Ringde på måndagen ... fick tid på onsdagen ... eftersom jag inte själv kände mej i akut behov av läkaren så var jag jättenöjd ... många får vänta ännu längre.... Min läkare var dock inte så nöjd ... tyckte jag kunde kommit in tidigare ... men hur sjuk ska man vara för att ge sej i lag med "den svenska sjukvårdsapparaten"? I alla fall tyckte han jag skulle in för en skallröntgen ... det fanns ingen riktig koppling mellan höger och vänster del av kroppen ... och det kändes som om jag fastnat i ett limbotillstånd av tandläkarbedövning.

Kom in på akuten ... och jag är inte en tålmodig patient måste jag erkänna ... men efter mer än tre timmar utan den minsta glimt av en läkare började jag blir mycket irriterad. Min läkare hade talat om "propp", "hjärtproblem" m.m. så naturligtvis var jag lite orolig ... men det bet inte på akutens personal. Jag var inte tillräckligt i riskzonen så jag var en mycket lågprioriterad patient. Till slut fick jag i varje fall komma in för provtagning ... då visade det sig att ingen ville sticka mej. Jag är en mycket svårstucken person ... inte att jämföra med snarstucken vilket jag troligen är i betydligt högre grad. Ingen ville ta på sej jobbet att tömma mej på blod ... än idag har jag stora blåmärken efter alla stickförsök... kan ju vara en tröst att ingen vampyr skulle ha något utbyte av mej heller.

Efter tolv timmar!!! var jag färdigbesiktig. Då hade EKG tagits, en skallröntgen gjorts, och litervis av blod analyserats. De kunde inte tala om vad som var fel ... de kunde bara utesluta vad jag inte led av. Jag hade inte fått en propp eller hjärtinfarkt ... jag hade inga infektioner i kroppen ... etc. Efter tolv timmar i ett väntrum är man trött ... men jag var i varje fall tacksam för allt de gjort under kvällen. Nu var det dags för hemtransport ... men då tappade jag verkligen humöret. Efter att ha varit tillräckligt sjuk på förmiddagen för att kunna åka in med sjuktaxi ... kostar 40:- ... skulle jag betala min egen taxi hem ... som skulle kosta över 600:-!! ... det går nämligen inga bussar så sent på natten till min lilla ort utanför tätorten och efter alla prover etc var jag ju klassad som "icke sjuk". Fick väcka min sambon som stannat hemma med dottern ... som körde de 2 x 5 milen till Lund ... Lite snopet är jag hemma igen ... med alla underliga symptom kvar ....

Idag är jag fortfarande kvar i samma tillstånd ... har dock ingen huvudvärk längre ... klassad som "icke sjuk" och ett antal hundralappar fattigare. Trots allt detta är jag tacksam för en sak ... att jag bor i Sverige och inte i USA ... där jag måste ha "rätt" sjukförsäkring och vara på "rätt" sjukhus för att få samma behandling. Trots mitt gnäll träffade jag också på några av de fantastiska människor som verkligen hamnat på rätt plats. De som orkar vara glada och skämta när man inte själv orkar med ... de som kommer ihåg vad jag heter när jag träffar på dem fyra timmar senare ... guldklimpar i vår stora sjukvårdsapparat ....

Min egen diagnos? Kan det vara stress ... dålig ekonomi ... ? Troligen inget som syns på röntgen i varje fall ...

Kramar