x + y = en fullständigt omöjlig ekvation ...

Varför får alla former av matematiska beräkningar min hjärna att förlamas och förinta all form av logiskt tänkande?

Jag sitter med en statistiktenta som är något av det värsta jag hittills brottats med sedan jag började läsa. Det underliga är att kursen är en 10- p metodkurs som började med att vi skulle göra en undersökning i grupp och skriva en rapport .. vilket jag utgår från tillhör en metodkurs ... men avslutas med en statistiktenta ... som definitivt tillhör en statistikkurs på högre nivå. Flertalet av mina kursare mår som jag ... verkligen under isen .... och läraren lär inte få en nådig utvärdering ... dessutom får troligen de flesta av oss skriva omtenta på eländet.

Undrar vilken ambition läraren har och undrar om han överhuvudtaget vet vilken bakgrund vi har ... blivande pedagoger och sociologer som inte läst en gnutta statistik tidigare och de flesta har Matte B som utgångsläge? Pratade nyligen med en av mina kursare i telefon och hon har läst betydligt högre matte och gillar det här med statistik och siffror ... men även hon hade problem med att förstå tentan. Hur ska då vi andra förstå?

Så temperaturen är verkligen under noll ... kan inte ens tröstäta eftersom allt julgodis och kakor redan är uppätet ....

En God Jul & ett Gott Nytt År !

Det kvittar ju hur man gör ....

Idag är jag så ledsen ända in i hjärteroten så jag egentligen borde sitta med en badhandduk och torka eventuella tårar som enivst hotar med att översvämma mitt synfält. Och egentligen vet jag inte ens om jag borde vara ledsen ...

Har de senaste tio veckorna haft en metodkurs med huvuduppgift att vi i grupper om fyra ska skriva en mindre uppsats innehållande diverse statistiska analyser. Till att börja med gick det jättebra, jag tyckte vi kompletterade varandra rätt bra och att vi alla hade olika tillgångar som behövdes. Efterhand som veckorna gick insåg jag att gruppen indirekt styrdes av en av tjejerna som jag redan pluggat tillsammans med under tidigare terminer.

Plötsligt upptäcker jag ett beteende hos henne som jag inte sett tidigare .. och hux flux har jag hamnat på avbytarbänken och har ingen del i arbetet överhuvudtaget. Egentligen borde jag protestera högt och att jag även borde sett tecknen tidigare .. som t ex att övriga i gruppen bokar mötestider utan att jag vet om det, hoppsan ... eller att de bestäms kl 22.37 på kvällen i vårt chattforum ... så att jag ser det först dagen efter och inte har en chans att hinna dit i tid. Eller att hon kärvänligt klappar mej på axeln och kallar mej för "datanörd" när jag fixar diverse saker i ett Wordprogram. Eller att hon deklarerar att "det här fixar ju vi ju så gärna utan din hjälp och du är ju så duktig på det tekniska (underförstått: håll fingrarna här ifrån!)". När hon sedan skriver om en massa av det material jag bidragit med och gör om det till sämre svenska än jag skrivit ... då tappar jag verkligen lusten. Jag vet också att hon vid ett flertal tillfällen fått påpekande om sitt språk i sina arbeten och det talar hon dessutom om för alla som vill veta.

Hela min natur skriker "stopp" och "säg ifrån" och jag blir bara mer och mer förvirrad av gruppens beteende. Jag överreagerar kanske? Är det så att det är av omtanke som de håller mej utanför eftersom de vet att jag jobbar parallellt? Men det gör de övriga i gruppen också ... Jag tror tyvärr inte det är så enkelt ... så den här gången har jag lagt mej totalt platt ... ifrågasätter inte mer ... kommenterar inte mer ... och är så tacksam att jag inte ska läsa med någon av dem under nästa termin. Gör de ett bra jobb får jag samma betyg som dem eftersom hela gruppen betygsätts så varför ska jag egentligen bry mej ? Något att fundera på ....

Ett ord om ......

Så där ja ... nu ska det väl likna en blogg igen hoppas jag ... att det blev fel kan vi nog skylla på taskiga språkkunskaper .....

Helgen har varit smått omtumlande ... först en fredag-lördag tillsammans med Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift (SKUL) ... sedan en söndag tillsammans med boken "Statistisk verktygslåda" ... numera omdöpt till "Sadistisk verktygslåda" ....

Att jag tillbringat fredag-lördag i religionens tecken beror på att jag fått ett tillfälligt halvtidsvikariat på SKULs kansli fram till den siste januari. Ett rätt kul jobb och tack och lov är man fortfarande snabb i tanken .... så det har gått rätt fort att sätta sig in i jobbet... och under helgen har deras Distriktsstyrelse haft sammanträde vilket innebar 12 ungdomar i åldern 17 - 29 + undertecknad som protokollförare och kaffekokare ... Inte så dumt att få betalt för att skriva på en dator hela helgen .....

Söndagen har varit både obetald och jättetråkig ... har suttit med statistiska analyser för vår B-uppsats och jag kan för mitt liv inte lära mig vad som ska ligga på x- och y-axeln .... och för att inte tala om Chi-värde .... p-värde ... och andra hemska formler. Jag har aldrig tyckt om saker som har med siffror att göra ... förutom ett lönebesked förstås ... och jag tycker ännu mindre om det nu. Uppsatsen ska vara inne på torsdag .........

Nu är det säkert någon som tycker att plugga och jobba samtidigt med mitt sjukdomsfacit är en mycket korkad ekvation ... och jag håller med. Men till mitt försvar måste jag säga att jag ska ÅKA PÅ SEMESTER i april! Vi ska ner en vecka till Spanien och för en gångs skull vill jag åka med massor av pengar i börsen .... och slippa vara fattig student ... och äta gott, handla gott och bara slösa! Så jag är synnerligen motiverad just nu ...

Nu ska jag stänga av datorn för i kväll ... och lägga mej raklång i soffan tills det är dags att lägga sig på riktigt ...

Natti natti

Rent åt skogen ........

Jag hatar när tekniken tar över mitt liv .... uppdaterade min blogg till Bloggers betaversion ... och vad hände .... den kan inte skriva "ä" , mitt kommentarsfält har gått upp i rök ....

JAG HAR INTE TID ATT JOXA MED SÅNT!

Sköna söndag?

Tror nog det finns sköna söndagar ... någonstans under året ... men inte i december månad! Idag har jag farit runt med dottern inkl. vidhängade kompis i stora staden Kristianstad. Tack och lov är denna stad byggd som ett Lego ... allting är fyrkantigt och alla byggnader inkl. gator är symmetriska och av någon underlig anledning kan man inte gå vilse ... man kommer alltid tillbaka till utgångspunkten ... Domus jätteparkering!

I Kristianstad finns alla affärer! Jag lovar, det som inte finns håller i varje fall på att byggas. Och 90% ligger runt två torg ... resterande 10% ligger samlat vid infarten från motorvägen ... Därför visste jag att jag kunde låta tjejerna gå på egen hand utan problem men eftersom jag samtidigt lovat vara med och duka till eftermiddagens julfest med byns idrottsförening sprang klockan iväg. I ständig "radiokontakt" via mobil med dem visste jag i vilka affärer de gick i men till slut kändes det som om jag stod med stoppuret i handen. 10 minuter i den affären "stopp" .... 10 minuter i nästa affär "stopp" ... till slut hade de hunnit handla upp både sina och mina pengar. Och allt berodde på en jacka! Snål (hmm, sparsam) som jag är hade jag idag, och endast idag, möjlighet att inhandla en jacka till dottern på Stadium med 30% rabatt ... men det var under förutsättning att vi fixade det mellan 11 - 12 ... anledningen därtill orkar jag inte ens dra upp men det var fullt lagligt i varje fall . Och pengar är alltid en drivande faktor till det mesta av världens hysteri ....

Nu är jackan inköpt ... julfesten avslutad ... jag trött ... huset nattat ... men under julfesten undrade en väninna hur jag orkade hinna med allt (det var med tanke på att vi även varit i Malmö i helgen och lämnat möbler m.m.) Jag orkar faktikst inte ... det ser bara ut så. Så min omgivning tror jag är superfixaren men egentligen är jag bara en ynklig varelse som vill för mycket och lovar för mycket. Men jag tröstar mig med att jag i varje fall vill någonting .... och ibland blir det bra ... ibland mindre bra ... men slutar jag fixa kommer jag nog att vissna ner som ett höstlöv. Då blir jag liggande på marken till någon trampar på mej ... sopar bort mej ... eller helt enkelt bara förmultnar.

Ligga och skräpa på det viset! Aldrig i livet! Det får jag ta mej tid till den dag jag tar på mej träfracken ... inte än ....

Natti natti ...

Kantsött och rökskadad glädje ....

I dagens lokaltidning kunde vi läsa om hur en familj blivit bemött hos socialen efter en brand i deras lägenhet. Barnens alla leksaker, kläder, sängar m.m. förstördes och det enda socialen kunde ställa upp med var pengar till två ombyte för vardera barn (tre bröder i åldern 11, 12 & 14). Pappa i familjen är arbetslös, mamma föräldraledig med en minsting på 6 månader och idag, fyra dagar efter branden sover barnen på luftmadrasser i vardagsrummet och får låna kläder av släktingar. Socialen kunde inte lova pengar förrän tidigast i mitten av nästa vecka .... Märk väl ... nu säger någon "ja, de är säkert invandrare och bara lever på bidrag" men så är icke fallet ... detta hände familjen "Svensson" som bor i Malmö.

Solskenet i historien var egentligen 12-åringens rådiga ingripande som gjorde att hans syskon tog sej ur lägenheten i tid och även fick grannarna till att ringa brandkåren. Jag tyckte killen var så otroligt duktig som dessutom kunde behålla förnuftet och stänga dörren till rummet det brann i så att elden inte spred sig. Det värsta med historien var att familjen hade prioriterat bort hemförsäkringen och utöver att de inte får någon ersättning vill även hyresvärden att de betalar ca 50 000 kr för renovering av lägenheten!

Vart vill jag komma med det här? Jo, 1995 råkade jag och mina barn ut för något liknande. Vi hade nyligen flyttat in i en lägenhet och bara hunnit packa upp det nödvändigaste av våra ägodelar. Resten av kartongerna placerades i vårt vindsförråd i vänta på uppackning men så en dag fick någon lustigkurre för sig att elda på vinden. Tjoff, så var hela det översta våningsplanet borta och så också våra ägodelar i form av kort, leksaker, möbler m.m. Den julen hade vi inte ens en grankotte att hänga i granen .... men jag hade i varje fall en hemförsäkring tänker kanske någon ... men det räknas som förråd och då fick jag bara en engångssumma som inte ens täckte saneringen av det som var kvar efter rök- och vattenskadorna.

När jag läste om killen och hans bröder blev jag både ledsen och arg .... man är utsatt både som vuxen och barn när man hamnar i klistret. Så jag skrev ett mail till tidningen och bad dem förmedla en del saker vi hade stående på lager om familjen var intresserad. Tidningen ringde tillbaka och nu ikväll ringde jag och pratade med familjen ... så i morgon förmiddag kör vi in med säng, kläder, böcker, TV m.m.

När jag nämnde det för yngsta dotterns kompis mamma ringde hon till tonårssonen och bad honom röja ur sin garderob och vips så hade vi fyra kassar kläder i rätt storlek. Äldsta dottern som kommer ihåg hur vår situation var lämnade över sin lilla TV, en överbliven CD-spelare, lampor m.m. Tyvärr är minsta dottern fast i ett mycket kapitalistisk tänkande så det enda hon sa var "ta inte mina saker" ... tror hon får sättas i karantän ett tag ....

Så skänk en tanke till andra i jul ... vi kan själv sitta på pottkanten fortare än vi anar .... och glöm inte att lösa en hemförsäkring ...

Kramar

Livets svåra gåta ....

Det är lika bra att jag ....

... inser att jag troligen inte blir 100 år men kanske 95 och alltså redan levt mer än halva mitt liv ...

... inser att jag börjar bli gammal när jag börjar tycka det är roligt att prata med pensionärerna i kassakön

... redan nu börjar städa bort alla gamla papper som bara tar plats inför min framtida hädangång

... inser att jag aldrig kommer att banta fyra storlekar utan lika bra kan kasta 90% av garderoben

... inser att jag måste tvätta om all tvätt som legat i väntan på ett möte med strykjärnet

... är den ende som bryr sej om det finns gardiner i fönsterna

... inte köper hem fler växter som ändå aldrig blir vattnade

... inser att den sambo jag en gång flyttade ihop med numera ligger lika viljelöst i soffan som den gamla filten

... inser att tonåringen härhemma aldrig mer kommer att lyssna på mej

... inser att jag aldrig kommer att rädda världen utan får nöja mej med att köpa rättvisemärkt te på Konsum

... inte har råd att köpa alla julklappar jag vill till nära och kära

... inte heller får de julklappar jag önskar mej

... inser att det aldrig blir som jag vill ändå

... inser att livet är orättvist

men trots detta ändå

... önskar alla en God Jul & Gott Nytt År

Kram

(denna tidiga julhälsning med tanke på min numera höga ålder och att jag kanske bryter en höftled ... får lunginflammation ... eller bronkitis .... eller något annat som inte läkarvetenskapen ens upptäckt än ....)

Slak lina ... spända fjädrar

Tack för att ni fortfarande finns kvar .... trots att jag nästintill övergett er i mitt eget lilla kaos.
Har sen senast tillbringat tid hos läkaren, röntgats på längden och bredden, och när min magnetröntgen äntligen blev gjord fick jag vänta två eländiga veckor på besked.

Som den klaustrofobiska människa jag är så var nog MR det närmaste upplevelsen jag hoppas komma att bli levande begravd. Tur är att man sett alla amerikanska läkarserier ... där alla skickas på MR i tid och otid ... så man hade en viss mental förberedelse. Men att bli inskickad i en jättemaskin där varje andetag tog emot så att jag kände väggarna runt om mej det vill jag aldrig uppleva mer. Trots hörlurar och "pratknapp" till personalen led jag 45 minuters helvetiska kval och jag vågade inte öppna ögonen en sekund för att jag var rädd för att få ett hysteriskt sammanbrott. Samtidigt låter det och smäller något fruktansvärt i den här maskinen när mitt huvud skickas ut i smala skivor ......

Det konstaterades att jag haft en propp i huvudet som tack och lov lösts upp av sej själv ... som läkaren så snällt påpekade ... "du har haft tur, det kunde blivit mycket värre" .... Men inga onda ord om min läkare, han har varit guld värd och förklarat och pratat och förklarat och .... Så nu knaprar jag Trombyl och medicinerar mot mitt höga blodtryck. Och det är väl sant som det är sagt ... som man bäddar får man ligga ... och min säng har aldrig varit välbäddad ...

Det tråkiga var att när jag äntligen började komma ifatt åkte jag på en rejäl förkylning som sög musten ur mej och när det efter två veckor börjar vända och kännas bättre ... så poof! ... en ny runda till läkaren .... Då tog luften slut på riktigt eftersom jag fick en infektion i luftrören som ställde till det så att jag inte kunde andas när jag låg ner... sov sittande i soffan i tre dagar ... tur vi har många TV-kanaler numera. När jag åkte in till jourläkaren pumpade han mej full med Bricanyl och kortison eftersom jag bara kunde dra små ynkliga fågelpip ... med resultat att jag blev hög, fick hjärtklappning och kände mej speedad hela dagen. Blev hemskickad med medicin som har massor av biverkningar, jag fick inte sola (haha!), inte dricka mjölk och en massa andra inte ....

Idag mår jag hyfsat bättre men jag joggar inte precis upp till ovanvåningen ... liknar mer en dubbelvikt snigel .... När jag under förmiddagen väl bestämt mej för att försöka ordna något som liknar adventsstakar i fönsterna så bröt nästa kaos ut ... det blev ett rejält bråk här hemma om skitsaker och det avslutades med att min sambo rusade ut och sa "jag vill inte prata med dej mer" och då tog det liksom bara slut på all ork. Jag satte mej ner och stortjöt samtidigt som telefonen ringde ... och av bara vanan tog jag telefonen och svarade ... vilket jag naturligtvis inte kunde eftersom tårarna stod som spön i backen. Tur var att det var min mor som ringde men jag hann skrämma henne halvt från vettet innan jag lyckats förklara varför jag tjöt som en stucken gris .. och att det var min mor gjorde ju inte saken bättre. Naturligtvis tjöt jag ännu mer och så var stora förhöret i gång ... tack och lov är min mor oftast en sansad person men hon tyckte att det borde vara nog på elände nu ... vilket jag också tycker.

Och visst borde det någon gång inte vara på gränsen till kaos ... men vissa av oss är nog ämnade för att ständigt befinna oss på den yttersta kanten ... men jag önskar det vore längre mellan gångerna ...

Nu är det bara några få veckor kvar till jul och jag ser fram emot att den här terminen ska ta slut. Då är jag ett steg närmare min examen ... ett steg närmare en planerad semesterresa i april till Spanien ... ett steg närmare ljuset ...

Kramar till er alla