Tror nog det finns sköna söndagar ... någonstans under året ... men inte i december månad! Idag har jag farit runt med dottern inkl. vidhängade kompis i stora staden Kristianstad. Tack och lov är denna stad byggd som ett Lego ... allting är fyrkantigt och alla byggnader inkl. gator är symmetriska och av någon underlig anledning kan man inte gå vilse ... man kommer alltid tillbaka till utgångspunkten ... Domus jätteparkering!
I Kristianstad finns alla affärer! Jag lovar, det som inte finns håller i varje fall på att byggas. Och 90% ligger runt två torg ... resterande 10% ligger samlat vid infarten från motorvägen ... Därför visste jag att jag kunde låta tjejerna gå på egen hand utan problem men eftersom jag samtidigt lovat vara med och duka till eftermiddagens julfest med byns idrottsförening sprang klockan iväg. I ständig "radiokontakt" via mobil med dem visste jag i vilka affärer de gick i men till slut kändes det som om jag stod med stoppuret i handen. 10 minuter i den affären "stopp" .... 10 minuter i nästa affär "stopp" ... till slut hade de hunnit handla upp både sina och mina pengar. Och allt berodde på en jacka! Snål (hmm, sparsam) som jag är hade jag idag, och endast idag, möjlighet att inhandla en jacka till dottern på Stadium med 30% rabatt ... men det var under förutsättning att vi fixade det mellan 11 - 12 ... anledningen därtill orkar jag inte ens dra upp men det var fullt lagligt i varje fall . Och pengar är alltid en drivande faktor till det mesta av världens hysteri ....
Nu är jackan inköpt ... julfesten avslutad ... jag trött ... huset nattat ... men under julfesten undrade en väninna hur jag orkade hinna med allt (det var med tanke på att vi även varit i Malmö i helgen och lämnat möbler m.m.) Jag orkar faktikst inte ... det ser bara ut så. Så min omgivning tror jag är superfixaren men egentligen är jag bara en ynklig varelse som vill för mycket och lovar för mycket. Men jag tröstar mig med att jag i varje fall vill någonting .... och ibland blir det bra ... ibland mindre bra ... men slutar jag fixa kommer jag nog att vissna ner som ett höstlöv. Då blir jag liggande på marken till någon trampar på mej ... sopar bort mej ... eller helt enkelt bara förmultnar.
Ligga och skräpa på det viset! Aldrig i livet! Det får jag ta mej tid till den dag jag tar på mej träfracken ... inte än ....
Natti natti ...