Människor försvinner .... och kommer tillbaka ....

De senaste dagarna har det känns som livets mitt bara kretsat kring mej ... och mest av allt vill jag resa mej upp och skrika ... VARFÖR FRÅGAR INGEN HUR JAG VILL HA DET? ... men i stället försöker jag låta bli att vara arg.... vara praktisk och rationell och ...

- diskutera vår fars begravning ... inte så mycket att diskutera egentligen eftersom vi bestämt oss för att Fonus får ta hand om rubb och stubb oavsett vad det kostar ...

- låta bli att få allt att låta som en order varje gång jag öppnar munnen ... det finns inga snälla ord i min mun längre ... inte i mitt huvud heller ...

.... hålla koll på dotterns fritid ... som de närmaste dagarn omfattar fler konserter ... hästen ... läger ... har nog glömt något men funderar starkt på att skaffa taxilegitimation ... då kan jag ta betalt i varje fall ...

... se till så det finns mat i kylen och tvättad tvätt ... tar förvisso bara hand om min och dotterns tvätt men efter en semesterresa blir det lika många kg tvätt som det var packning från början ... 40 kg blir 10 maskiner tvätt ...

... försöka hinna med sina egna studier ... som jag verkligen ligger back på och för första gången sedan jag började läsa fungerar det inte ... ska skriva paper och organisationsteori .. och kommunikation ... känns som jag får slå upp vad det betyder i en ordlista ...

.... låta bli att tänka på att man vill åka på semester igen ... helst NU....

... och hela tiden går människor ut och in i mitt liv som om det var en motorväg ... borde kanske sätta in en betalstation ... kostar det så är det kanske inte så nödvändigt längre ...

Kramar till alla i solskenet ...

Ingen rolig läsning ....

Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet igen ....

Om jag nu lyckats hålla mina döttrars pappa-relationer i hyfsat skick har jag varit usel på att klara av min egen. Förvisso sabbade jag den inte på egen hand ... min far hjälpte till så gott han kunde .... Vår relation var som en berg- och dalbana ... han gav och tog med samma hand och som barn fick jag och mina syskon känna av både livrem och örfilar. Till slut gick det inte att umgås utan problem så efter ett rejält bråk drog jag ur proppen och sa upp kontakten.

Under min uppväxt har han på olika sätt lyckats förstöra skolresor, flytten hemifrån, mitt bröllop, husbygge ... you name it! Min gudmor var den enda som kunde läsa lusen av honom ... med sina 158 cm över jorden blev hon till en rasande jätte när han gick för långt. När mina föräldrar skildes för mer än 25 år sedan blev det en ständig dragkamp om vem av oss syskon han kunde utnyttja mest ...

Sedan jag lade på telefonluren för snart fem år sedan har jag inte vare sig sett eller pratat med honom och mentalt försökt göra ett avslut på en mycket energikrävande far-dotter relation. De senaste åren blev han dement och hamnade på sjukhem där han utvecklade ett mycket aggressivt beteende, både mot mina syskon och personal. Till slut orkade ingen av dem med honom och när han hamnade på sjukhuset för en bruten höftled fanns ingen av hans familj på plats. Kroppen tog dock mer stryk av det än vad den kunde klara av. Efter en mycket sorglig uppväxt lämnade han i morse den här världen på samma sorgliga sätt ...

Känner jag sorg? ... nej! ... ilska ... ja!

Mycket ologiskt reagerar jag med att bli förbannad. Inte för min skull ... utan för mina barns skull ... Än en gång lyckas han förstöra en stor dag i min familjs tillvaro ... ikväll har min yngsta dotter premiär på en musikkonsert som hon övat för sedan i höstas. Hon har en fantastisk röst och i kväll ska hon, tillsammans med en kompis, dessutom framföra en nyskriven låt som eventuell ska släppas på webben eller CD. KanalLokal ska göra intervju ... det är hennes dag i rampljuset ... och så ligger åter igen min fars skugga över det hela som ett svart moln. Hon har framträdande varje kväll fram till lördag ... hur ska jag kunna berätta ??

Egoistiskt? Ja, verkligen. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Som min bror ungefär uttryckte det ... "vi är tre syskon som i varje fall lyckats låta bli med att upprepa vår fars beteende" . Men är det egentligen så? Vi upprepar inte hans beteende men vi reagerar fortfarande på det ... vi blir otrygga ... håller distans till andra människor ... vågar inte satsa på relationer .... rädda för att bli lurade och bedragna ...

Så visst har jag rätt att bli förbannad på min far ....

Vetenskapligt bevisat .... eller?

Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en kvinna:

Krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla om, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dö för, drömma om, reta, tillfredsställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.


Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en man:

Kom naken



(ur boken: För män som tror sig veta allt om kvinnor - eller önskar de gjorde det)

Fundering från en kvinna som tror sig veta allt om män - eller önskade hon gjorde det

En vecka i Spanien ...

Ser redan med saknad tillbaka på vår semestervecka ... två veckor är nog det minsta för att man ska hinna både varva ner och hinna acklimatisera sig till det lata liv man faktiskt lever ...

Lördag:
Det regnade när vi landade i Alicante ... ett varmt regn men med jättestora droppar ... så man blev ordentligt blöt och fick en akut känsla av "ska det bli så här hela veckan ??" ... men vad sjutton, vi hade kommit hemifrån i varje fall.

Att vi, jag och min sambo, också åkte ner skulle bli en överraskning för Victorias farmor och vi hade lyckats hålla det hemligt hela tiden tills det var dags att hämta ut hyrbilen ... då blev det strul och mobiltelefonerna gick varma ... vi skulle hämta bil på olika ställen och det tog en hel timme att få ut vår bil ... inte p g a oss utan kunden före ... men till slut fick vi vår bil. Men inte var det den modell vi beställt ... vi fick en Nissan Micra ... när vi beställt en Opel Corsa. Bagaget var minimalt men vi lyckades trycka in vårt bagage och kunde till slut ansluta oss till övriga ... först då fick farmor R syn på oss ... och hon blev jätteglad och ojade sig som bara en 70-årig "tant" kan göra. Vi enade trupperna och körde vidare mot Torrevieja http://www.cbmagasinet.com/article.4.html

Då fattade vi inte att AC:n inte fungerade i bilen .... 5 mil senare efter en tur på den spanska motorvägen var vi redo att leta upp vår lägenhet ... och sambo med karta och Victorias pappa, som bott i stan som liten, hittade relativt snabbt vår lägenhet ... som knappt låg 150 från farmor R.s hus ! Snacka om bondtur eftersom vi bokat den efter en annons på Blocket! Gemensam middag på kvällen på en av dotterns favoritpizzerior ... sedan tillbringade stora och små barn en del tid med att köra radiobilar på tivolit vid strandpromenaden ... vi andra strosade runt och tittade på folk ...

Söndag:
Lägenheten var liten men fullt utrustad och mycket fräsch. Natten kunde förvisso varit lugnare eftersom jag efter ett par timmar vaknade med ett ryck och fattade först inte vad det var som väckt mej men förstod snabbt att det var lamporna från lägenhetens larmsensor som blinkade rött och grönt i det nattsvarta mörkret. Och min hjärna hängde inte med riktigt utan jag fick först en iskall känsla av att någon var i lägenheten vilket jag senare förstod berodde på vår förra semester ... när vi blev rånade i husbilen under tiden vi sov ... men när min hjärna kopplat ihop sammanhanget att de blinkade efterhand som vi rörde oss försökte jag somna om. Då började sambon snarka ..... då flyttade jag in i sovrum nr 2 ...

Inte speciellt utvilad men någorlunda fräsch åkte vi sedan med resten av gänget till Citronlunden. En jättestor marknad, med allt från kläder till mat, som låg utslängd på steppen någonstans ... vägen dit var i serpentinform full med hål ... så vi tappade en navkapsel på vägen dit. När vi åkte hem försökte vi hålla utkik efter den vilket visade sig vara lönlöst .. vi hittade massor av navkapslar men ingen var vår ... konstaterade att det nog var en dödens väg för navkaplsar ... Så vi kom hem med allt möjligt bråte för att sedan äta en gemensam lunch på grillad kyckling med timjan (Lennart .. en höjdare för din gourmegrill) ... sedan tog vi siesta ...

Måndag:
Det var en lokal helgdag i Alicante under måndagen så sambon och jag körde på egen hand till Elche för att besöka Huerto del Cura ... en fantastisk palmträdgård ... men Elche kallas också för Dadelstaden. Jag köpte färska dadlar, mums ... Mer om Elche kan ni läsa här http://www.cbmagasinet.com/article.23.html
Det var då vi upptäckte att A/C:n inte fungerade i bilen ... efter det att vi åkt igenom ett vägarbete på åtskilliga kilometer var syret slut i bilen, allt luktade asfalt men det var omöjligt att öppna fönstret pga all rök och damm. Sen åkte vi hem och höll siesta ...

Tisdag, onsdag, torsdag ....
På tisdagen var det dotterns födelsedag .. hon blev 13 ... så vi sjöng för henne och åt tårta. På kvällen åt vi på restaurang Francis. När man kommer in i restaurangen känns det som att gå ner i en grotta ... jättemysig ... Dottern som är hos farmor R 1-2 ggr om året är en van restaurangbesökare ... tror hon kan menyerna utantill och de har en fantastiskt god löksoppa ... Åt där för 15 år sedan och den smakade precis som jag kom ihåg den.
Onsdagen var det dags att gå på restaurang igen !!! Då fyllde farmor R 70 och efter att ha haft gäster i huset under dagen åkte vi ner till Bar Lovento som ligger vid havet, vita dukar och servitörer som står på pass på sekunden. Hummern kostade 130 Euro !!! Men vi höll oss till köttet som kostade lite mindre ... men det smakade garanterat i klass med hummern ... fantastisk mat och dryck, desserterna ska vi inte tala om ...

Nu hade vi nog acklimatiserat oss för de här dagarna bestod annars av fler marknadsbesök, sol och bad vid farmor R:s pool ... öl, mat, mer siesta ...

Fredag
Det var dags att förbereda lördagens avresa ... jag, farmor R, Victorias pappa F och hennes 9-åriga kusin Fille åkte till Carrefour ... ICA Maxi i tredubbelformat ... där jag lullade runt på egen hand för att shoppa och övriga plockade ihop ett litet förråd till farmor R .. hon kör helst inte bil längre ... så det blev till att bunkra upp ordentligt.

När vi körde hem tog F en tur till Torreviejas brandkår där hans kompis Antonio jobbar för att visa Fille hur det såg ut på en brandstation. Det slutade med en rundtur för oss alla och Antonio tog ut en av de stora brandbilarna för att Fille skulle få åka med. Snacka om att leendet inte slutade vid öronen på killen ... när sedan stegbilen kördes ut och både F och Fille åkte upp i korgen som når 20 m upp i luften ... det var nog höjdpunkten på Filles 9-åriga liv. Leendet satt som klistrat i ansiktet resten av kvällen och han var tvungen att på studs ringa hem till pappa som inte kunnat följa med på resan och berätta om händelsen ...

Kvällen avslutade med ännu ett restaurangbesök ... så fort man vänjer sig vid att bli uppassad och bortskämd ... och nu hamnade vi på den asiatiska restaurangen Big House. För bara 8 Euro fick man både sallad, varmrätt, dessert och husets vin. Maten avnjöts bland porlande dammar, vita dukar, fantastisk service och en gemytlig stämning men det var ju sista kvällen så det kändes lite sorgligt ...

Lördag
Allt var packat så efter en snabb städning av lägenheten blev det både frukost och en lätt lunch hos farmor R. Vid 13-tiden var det dags att åka tillbaka till Alicante så efter diverse kramar, tårar och löften om att komma tillbaka snart åkte vi iväg. Allt gick smärtfritt, kastade in nycklarna till bilfirman men undvek att diskutera den tappade navkapseln och frånvaro av A/C ... vi kommer i varje fall aldrig hyra bil där fler gånger ...

Planet gick i tid och med medvind hem landade vi redan vid 20-tiden på Kastrup. Tog sedan tåget till Svågertorp en kvart senare för att bli uppmötta av äldsta dottern som tagit hand om vår bil under veckan ... fick tillbaka den nytvättad och tankad ... och den har i varje fall en fungerande A/C ...

Med hem i bagaget fanns också två jättestora citroner, plockade från farmor Rs eget citronträd, och de får ligga kvar i köket här hemma ett tag som påminnelse .. för jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka igen ...

Det enda tråkiga är att semestern gjorde ett ordentligt hål i min plånbok ... får suga på citronerna så länge .... men det var värt varenda krona ...

Kramar

Tack för hjälpen ...

Apropå mitt förra inlägg

... Lennart ... du är klok som en bok och hal som en ål ... får tacka för din kommentar och att du lyckades definiera min fundering så att det blev förståeligt ... men något foto på min Spanienbränna blir det i varje fall inte ... ta fram en kamera och jag flyr fältet ... men på palmer och annat bråte kan vi nog fixa en bild eller två men det ger kanske inte riktigt samma upplevelse ....

På måndag eller tisdag ska jag skriva en liten reseberättelse ... t ex om ett studiebesök på Alicantes brandkår och Palmträdgården i Elche ... och om bilar utan A/C ..... men tills dess får ni nöja er med att se hur vi bodde.


Natti natti


Vår altan som ena morgonen hade 30+ ... nästa morgon 18+ ....




"vår" lägenhet och poolen




Fantastisk bouganvilla




Entrén till vårt "bloque" ( som liknade lägenheterna i Melrose Place )

Hemma igen ....

Så var man tillbaka på svensk mark igen ....

Vår resa kan nog av många anses som smått underlig med tanke på dess deltagare och relationer till varandra. Totalt var vi sju personer som skulle tillbringa en vecka i Torrevieja för att fira Victorias farmor som fyllde 70. Jag och sambo hade hyrt en lägenhet i kvarteret sidan om Victorias farmor så vi hade ett gångavstånd på 150 m mellan oss, övriga bodde i farmors hus.

Vi som reste var ... jag + sambo A ... min dotter Victoria + hennes pappa F (min fd sambo) .... H (min fd svägerska) + hennes två barn (min fd svåger fick stanna hemma och jobba ...) och alla skulle vi ner till farmor R ... min fd "svärmor" ...

Under alla år har jag försökt se till så att mina döttrar haft ständig kontakt med sina pappor ... vilket jag får säga jag lyckats med ... trots alla de problem som uppstått under åren när papporna eller deras respektive inte alltid varit så tillmötesgående. Resultat har i varje fall blivit att båda alltid haft tillgång till "två" föräldrar och sina respektive släktingar på bådas sidor. Det har kanske inte alltid har fallit i så god jord när det gällt mina egna relationer som inte alltid förstått vitsen med att födelsedagskalasen bestått av ett sammelsurium av släkt och vänner från bådas sidor ...

Den här veckan blev jag för första gången väldigt kluven till situationen ... och känner mej minsta sagt förbryllad ... när

* A + F + H klämmer en öl och diskuterar vilka ostsorter som är godast ... jag gillar inte osten i varje fall

* alla åker vi till marknaden och shoppar allt från fula tröjor till grillad kyckling

* A + F till "gubbadagistet" ner i stan och ska shoppa (gubbadagiset är en prylbutik för "män" med allt från vapen till spik och skruv)

* jag + F + R åker till stora varhuset och shoppar

* jag + H + F badar i poolen hos min fd svärmor och A går hem till vår lägenhet och läser

* vi äter gemensam frukost och lunch

* vi äter ute tillsammans under veckan

Och mitt i allt detta flyter dottern omkring och trivs som fisken i vattnet eftersom uppmärksamheten är total ...

Och mitt i allt detta sitter jag och inte ens vet om jag ska vara glad över att min sambo och mitt ex kommer så bra överens eftersom jag när jag ser dem tillsammans inser att de är lika varandra utseendemässigt ... har en liknande bakgrund arbetsmässigt ... pratar ofta om samma saker ... så jag börjar undra om alla män i grund och botten är lika ... eller det bara är jag som är dålig på att variera mig ......

Situationen lämnar en underlig eftersmak ... men annars var det en bra semester ....

Kram

Una zerveca, por favor

Det blåser, stormar ... men ibland sticker solen fram ... och vi äter och dricker gott ... precis som en semester ska vara.

Abrazo de Espana .... sorry för eventuell taskig översättning

Goda Nyheter .......

Fast det är fredagen den 13 .... har jag som omväxling bara trevliga saker att skriva om ...

som att ...

• jag packar för fullt inför vår resa i morgon
  
• våra pass blev klara i tid
  
• min doktor, efter morgonens telefonprat, säger jag kan skippa blodtrycksmedicinen framöver
  
• solen lyser och det utlovas 17 + under dagen
  
• jag fick min skattejämkning inför sommarjobbet och jag ska bara betala 3% !!!!!! i skatt
  
• jag igår fick besked om att jag kom med på vårens retreat på Ivön ... 3 dgr fullständig tystnad ...
  

Man ska ju inte utmana ödet förstås ......

I will be back!!

Kramar

Ett annalkande passbekymmer kanske ??

Vid den här tiden om exakt en vecka sitter vi troligen på en balkong på betydligt sydligare breddgrader än vårt uterum ... möjligen är vårt största bekymmer just då vilken restaurang vi ska välja för kvällen ... FÖR VI SKA ÅKA PÅ SEMESTER !!!!!!!!!!!!!!

Det enda jag inte fixat än är att sätta dagstidningen på vänt ... annars är hunden uthyrd ... posten lagrad ... pengarna växlade ... biljetterna fixade ... ja visst ja, mitt nya pass har inte kommit än ... hhmm ... får se vad passtanterna har att säga till sitt försvar när jag ringer i morgon bitti ... jag skulle ha det inom 8-10 dgr arbetsdagar ... i morgon går vi in på 10:e dagen .... och vi åker till Torrevieja på lördag morgon .... håll tummarna!

Kramar

Påsken kan vara ett dilemma för somliga ....

Glad Påsk!

Jobb sökes ....

Fick förslag på jobbannons ...
från min kära mor ....
som nog borde skriva i en egen blogg i stället för
att gräva upp trädgården ....
eftersom det bubblar ut lika mycket från henne som från undertecknad ....

Undrar vilken arbetsgivare som skulle nappa ...
Skatteverketet möjligen när det gäller att diskutera felaktigheter ....
mobbningen blev det ens lite svårare med ....

Kramar till alla i solskenet!

**********************************************************

Förslag till jobbannons ....

KREATIV - RESURS
söker jobb där man har rätt att diskutera felaktigheter
och mobbning är en dödssynd.

***********************************************************

Inga feta anbud precis ....

Min mamma har läst min blogg ... inget nytt för hon har gjort det tidigare när jag fanns på MSN .... men hon skrev följande till mej: Du skulle passa till kåsör i en tidning om vardagsupplevelser där människor skulle känna igen sig.

Jag är benägen att hålla med henne ... skulle vara roligt att få skriva "på riktigt" om den vardag vi faktiskt lever i .... som för många inte består av lyxvillor, charterresor och oxfilé .... istället består den av ett virrvar av familjerelationer på gott och ont, obetalda räkningar, arbetslöshet, sjukskrivningar, otrygghet och ett evigt pusslande att få en oftast omöjlig ekvation att gå ihop.

Borde kanske också försöka mej på en ny karriär när man från sin arbetsgivare underförstått får besked "vi förutsätter att du söker nytt jobb" efter det att man påpekat diverse felaktigheter, stöttat kollegor och blivit ... ve och vasa ... OBEKVÄM!!!

Under min utbildning talas det ofta om att arbetskraft ska vara en RESURS men egentligen är arbetskraft bara TILL BEKYMMER ... det är ju människor som kräver ... kräver ... och kräver ... och när de inte kräver bättre arbetsvillkor har de mage att kräva en rättvis lön!

Jag kommer nog aldrig att få några feta anbud på att göra min blogg till bok ... då får man skriva om elaka saker istället, som "tingsnotarien" vars blogg jag läste ett par gånger. Den första gången lämnade ett mindre illamående efter sig ... han/hon skriver otroligt nedlåtande om sina arbetskamrater på en förhoppningsvis fiktiv arbetsplats. Den andra gången koncentrerade jag mej mer på kommentarerna .... hundratals som kom med glada tillrop ... skadeglädjen och ytligheten lyste som en jättelampa ... och illamåendet gick över i något värre ...

Sorgligt nog blir hans blogg en bok ... troligen läst av chefer, blivande chefer och andra blivande arbetsgivare.

Då struntar jag hellre i boken och blir en OBEKVÄM RESURS som bara är TILL BEKYMMER som trots allt får blogga fritt.

Kramar till alla som behöver!

Vyer från dagens morgonpromenad ....

Våndor i olika format ....

Har sedan jag blev sjuk i höstas försökt skärpa mej när det gäller motion och kostvanor ... med olika utfall vecka för vecka. Trots det har jag de senaste tre veckorna kommit in i ett mönster som jag tror passar mej ... sätter nämligen bilen där jag lämnar dottern vid skolbussen och sedan fortsätter jag med en promenad längs vår gamla banvall som numera är cykelväg.

Tro det eller ej, men trots att vi bor mitt i skogen har vi en cykelväg. Det är gamla järnvägen som är omgjord så vi kan cykla både norrut till Kristianstad och söderut till Hörby med omnejd. Nu går jag en del av sträckan och viker så småningom upp på den "gamla" vägen till Hörby, en grusväg genom fantastisk skog och fälad , för att så småning om komma tillbaka där jag ställde bilen. Det tar ca 50 min totalt och jag mår kanon av promenaden.

Allt kändes bra men efter två veckor ville mina axlar och nacke inte vara med längre ... fick vansinnigt ont ända ner i ryggen. Har jättebra skor men jag insåg att jag spänner armarna när jag går ... så äldsta dottern köpte stavar till mej! Åldersnojan fick jag med på köpet ....

Fullständigt intelligensbefriad tänker jag i ett svagt ögonblick att " då använder jag min lilla roddmaskin istället" ... dumheten bedrar ju visheten förstås ... nu har jag ännu mer ont i axelpartiet med huvudvärk som följd. Har inte sovit ordentligt de sista nätterna pga värken men i natt gick jag upp och tankade i mej värktabletter ... är mycket restriktiv med dem sedan min stroke ... men nu gick det inte längre så till slut somnade jag.

Resultatet av det onda och min sömnbrist blev ju naturligtvis att denna dag inte blev någon dag alls ... seg i huvudet och irriterad för att jag inte kunnat gå. Nu har jag lovat mig att hålla mej i schack en dag till ... sen ska stavarna ut och premiärluftas ... gammal kärring eller ej! Med tanke på allt vilt som är ute samtidigt som jag ... det går både älg och rådjur på samma spår ... så kan jag ju använda dem i försvarssyfte annars ...

Och med tanke på det fina vädret borde det vara förbjudet att vara inne .... men går jag ut kommer jag bums att stå med krattan i handen och räfsa löv ... vilket kanske inte är så klokt med tanke på det onda ... så jag stannar inne och bakar bröd istället ....

Kramar

Något som hamnat i papperskorgen av misstag ....

Hittade en text jag skulle lagt ut för evigheter sedan ... varför jag skrivit så mycket och inte lagt ut det har jag ingen aning om .. .blev väl avbruten ..... så jag anlitar lathunden i min kropp och plågar er med den istället för att skriva nytt ... går ut i solen istället ...

Min väninna berättade följande:

Hon hade varit på ett föredrag som hölls av Kay Pollak. Fem minuter efter det börjat tränger sig 3 damer förbi min väninna varav den ena väser "det är brukligt att resa på sig när folk vill in" och min väninna svarar "det är brukligt att komma i tid". Naturligtvis blir stämningen lite väl tät dem emellan och förstör lite av glädjen. I slutet av föredraget säger Kay Pollak "varje gång du springer på i ditt tycke "dumma" människor ska du se det som att du fått dem att öva dig på". När hon berättade det skrattade jag gott med tanke på vad jag skrivit om korvgubben sist. Jag får se honom som ett övningsexempel bara ... så enkelt är det.

Min gamla Golf är såld förresten ... den hann aldrig komma iväg till någon skrot. Jag chansade och lade ut den som "reservdelsbil" på Blocket ... och dagen efter var den såld! En galenpanna som precis hade kört sönder sin egen bil behövde "något som var körbart på studs" ... och det var den ju förstås. Även om man fick knyta upp avgasröret med ett rep och justera det sönderslagna framsätet så gick den ju att köra .... Men bilen blev såld och jag fick några hundralappar mer än vad skroten hade gett. En bra affär kan man nog tycka.

Min väninna som lyssnade på Kay Pollak brukar prata om att det alltid finns en plan. Jag tror henne, rättare sagt jag är fullständigt övertygad om det.

För visst är följande lite underligt att fundera på:

Mitt första jobb hade jag på universitetet, jag var 18 år och det var 1977. Jag fick jobb som lokalvårdare på en av institutionerna. Jag ar där lite mer än ett år innan jag fick jobb på universitetets bibliotek som "skrivbiträde" som innebar att man packade böcker och delade ut post. Under åren får man väl säga att jag avancerat och med avbrott för att jag var egen företagare och jobbade på ett större privat företag en handfull år, får man väl säga att jag utan att ta i lyckats hitta hyfsat bra arbetsplatser. Under åren 86-87 kom jag tillbaka till samma institution som jag började på som 18-åring, då i skepnad av sekreterare.

Eftersom det var ett grav vik fick jag bara stanna 1 ½ år och jag sörjde verkligen när jag var tvungen att sluta. Under åren som gått har min dåvarande chef dykt upp i tankarna otaliga gånger, han var suverän som chef och arbetsledare och såg verkligen sin personal som en resurs. Tjejen jag vikarierade för har jobbat kvar under alla år och för ett par veckor sedan såg jag henne nere i samhället och tänkte "fy sjutton vad jag vill ha det där jobbet tillbaka". Två dagar senare läser jag Platsjournalen och håller på att ramla av stolen! "Mitt" jobb annonseras ut! Jag ringer bums till kontaktpersonen som jag jobbade ihop med redan förra gången. Det första han säger när jag berättat vem jag är "sök jobbet!". Vi pratar hit och dit, han berättar om hur tjänsten utvecklats och vad man förväntar sig av personen. Jag berättar om min situation, pluggandet som snart är färdigt m.m. och han säger "det är nog inga problem ............

och sen har jag ju redan skrivit om jobbet som gick upp i rök ....

Självplågare ...

Idéer som verkar bra från början har ibland en tendens att bli ett rep om halsen ... varför?

Jag har sedan förra hösten läst Spanska 1 ... på gymnasienivå ... och har hittills lyckats klara av prov och alla andra uppgifter hyfsat väl. Så plötsligt är det tvärstopp! Inget fastnar och inget förstår jag. Det verkar helt enkelt som att jag kan nå till en viss nivå ... och sedan löser överfyllnadsskyddet ut och allt som kommer in rinner ut lika fort.

När detta inträffade kom jag till att tänka på fler tillfällen ... som till exempel när jag ...

* skulle ta MC-kort ... (balans lika med noll, triken (3-hjuling) får bli nästa mål)

* dansade jazzbalett/folkdans/bugg/linedance (koordinationen fungerar till en viss gräns, sen blir allt en enda röra ... OBS! jag dansade inte allt på en gång ...)

* väver (grundläggande mönsterinstruktioner OK men inget mer ... )

* ritar/tecknar (var mycket duktig tills jag slutade vara tonåring, vad hände?)

* syr (sydde till andra förr när jag hade affär, idag kan jag inte en sy till mej själv. Taskigt tålamod ...eller?)

* sjöng/spelade (klinkade gitarr och sjöng i kör, idag kan jag inte hålla vare sig ton eller sträng rätt ...)

Nu har jag förstås min egen hypotes ... nämligen att jag troligen är

O E N G A G E R A D

men med tanke på att jag är nyfiken och måste prova saker i tid och otid kan det bara bli

S J Ä L V P L Å G E R I

Men har man nu tagit fan i båten får man väl fixa det också ...

Hasta luego!

Som bortblåst ...

Hoppades på en vecka i lugn och ro
men fick som en galning gno
Både hos sjukhus och doktor vi gjorde besök
när yngsta dottern gjort ett akrobatiskt försök
Efter vi ortopedens trösklar hela natten nött
blev beskedet "inget brutet men stukat och stött"
Äldsta dottern hade också en del bekymmer att lösa
så ingen tid jag hann på annat slösa
Nu tror jag i förrådet jag vill bygga ett eget bo
precis som trasten och ligga i lugn och ro

Kramar

På mormors tid ...

13+ och en bländande sol från en klarblå himmel ... en måndag som kan ge hopp om ljusare tider för våren är här ...

Det är verkligen vår idag ... och även om det blir snö hux flux så är det likaväl vår för finare än så här kan inte den första vårdagen bli. Efter ett kort stopp med säsongens sista fastlagsbulle (semla) hos min mor fick jag veta att lärkan hörts. Det är det enda vårtecknet jag inte får höra sedan vi flyttade till skogen. Där finns en massa andra fåglar som håller konsert men lärkan hörs bäst när den fladdrar i luften över åkermarken. Och åker är något vi inte har så mycket runt husknuten av precis ... här är det skog och åter skog innan den första åkertegen syns. Men tofsvipan är på gång ... och vi har ett par återkommande tranor vid en damm i skogen som blir vårt riktiga vårtecken.

När jag körde hemåt tog jag en liten omväg och körde en väg som gick ut till min mormor förr. Nu är det inte längre en smal liten grusväg utan en smal asfalterad väg där varje liten skogsdunge fått sin egen villa, grandungarna är nerhuggna i väntan på nya villor och det tog en stund innan jag fattade att de faktiskt fått gatubelysning och gatuskyltar. När jag var liten och skulle gå hem till mormor kändes vägen som en evighet när jag gick den men oftast gick min mormor mej till mötes och de enda fordon man behövde möta var skolbussen och en och annat traktor. Sträckan är inte mer än ett par kilometer men då var det öppet jordbrukslandskap med små träddungar där viltet höll till.

Idag är vägsträckan en "paradgata" för hästfolk eftersom det förr fanns ett flertal små jordbruk med tillhörande mark. Nu trängs Landrovern med hästsläpen på den stenlagda infarten och alla har tillbyggen med inglasade uterum, blå studsmatta, pool och nykammad gräsmatta. Borta är trädgårdarna med vilda krokus och påskliljor, borta är också dikena med tussilagon, borta är den sista biten grusväg som gick till mormor. Den är numera märkt med "privat väg". Men i mormors hus bor numera min bror som renoverar det gamla huset bit för bit. Jag tröstar mej med att det än så länge ser det likadant utvändigt och krokusarna växer fortfarande i massor vid den ena husgaveln ... precis som på mormors tid.

Vilka tankar den första vårdagen kan ställa till med ...

Kramar till alla

Vårvindar friska?

SMHI säger att våren är på väg ... och de har ju ofta fel om det mesta med vädret ... men jag tror nästan på dem den här gången. Förutom att det är en enorm konsert i varje buske så har fåglarna börjat samla bomaterial vilket jag inte kan undgå när jag varje morgon hör dem fara runt under takplåten och rycka i isoleringen. Jag tror det är fåglar i varje fall ... annars har vi möss med näbb och vingar på vinden ... eftersom man hör hur det flaxas och dras runt. Dessutom har vi ett stort skatbo ... nej, grannen har det egentligen ... men vi ser boet från köksfönstret och det är säkert samma gamla skatpar som åren innan som samlar pinnar bittida till sent. De senaste dagarna har temperaturen legat på 5-7+ så våren är på väg ....

Ikväll ska jag på något så udda som ett stickcafé ... ska sitta med en massa tjejer och bara dricka kaffe, sticka och prata mönster en hel kväll ... ungefär som när grabbarna samlas i garaget över en öl och diskuterar de senaste motortidningarna. Skillnaden är bara att jag förhoppningsvis producerar något mer beständigt när jag stickar på min senaste skapelse som ligger i stickkorgen ... mot grabbarna som bara dricker fler öl och berättar den ena hårresande motorhistorien efter den andra ... och bara producerar pantburkar. Fast jag glömde kolla om man bara fick sticka ....

Åh, vad skönt det är att få vara stygg och elak mot killarna ... tror mitt rätta jag börjar komma fram under det nu nästan bortsmälta snötäcket. Eller så kan min elakhet bero på att jag försöker dra ner på mitt sockerberoende ...

Vårkramar till alla

PS. Förresten, med tanke på min förra blogg där jag inte kunde visa upp papper på mina ekonomikunskaper. Vad gör en redig kvinna som jag om inte ... jo, anmäler mig till en sommarkurs på distans i 10 p Företagsekonomi ... bara för att få ett papper på att jag redan kan hantera "avancerad ekonomi" och svänga mig med uttryck som bokslut , löpande redovisning, periodisering och avskrivningar. Nog ska jag väl kunna klå en blivande arbetsgivare med ALLA mina papper så småningom ....

Grus i maskineriet?

Underligt 1:
För några veckor sedan sökte jag ett jobb. Jobbet var hos en arbetsgivare jag arbetat hos tidigare och tjänsten som utannonserades var samma som jag en gång vikarierat på. Jag ringde chefen som blev jätteglad och bad mej skicka in papperna bums. Papperna skickades in och jag kallades till intervju. Någonstans på vägen inleddes jag i tron att jobbet faktiskt kunde bli mitt. Varför vet jag inte, möjligen berodde det på att jag stortrivdes förra gången och vet att jag gjorde ett jättebra jobb, möjligen berodde det på chefen som underförstått fick det att låta som att det var mitt "som i en liten ask". I dag ringde chefen som började telefonsamtalet med "ja, det här är inget roligt telefonsamtal precis". Det slutar med att jag nästintill får sitta och trösta honom i telefonen för att hans kollegor inte var överens med honom. Och jobbet gick till "en som hade dokumenterade ekonomikunskaper" vilket inte ens efterfrågades i annonsen.
Ledsen chef - feg chef?

Underligt 2:
Fick idag veta att min vikarie på mitt ordinarie jobb kommer att få fast anställning, trots att jag fortfarande är tjänstledig för studier. Samtidigt har det uppdagats att min vikarie manipulerat sina flextidsrapporter så han lyckats få ihop 50 övertidstimmare en månad när han inte varit på arbetsplatsen mer än 75%. Dessutom lyckas han manipulera chefen så totalt genom att påstå att han har alldeles för mycket att göra så de andra måste ta över hans uppgifter. Med tanke på att hans arbetsbelastning redan reducerats till 50% mot vad det var när jag jobbade där så kan man ju också undra. Motivering är att han jobbar fackligt numera. Hoppsan, det var visst där timmarna kom ifrån. Han fick betalt av både arbetsgivaren och facket.
Dum chef - feg chef?

Underligt 3:
Varför kan människor i ens omgivning plötsligt bara bli osynliga? Varför tror de att problem försvinner om man slutar prata om dem? Varför tror de att man inte behöver investera i sin vardag? Varför tror de att undanflykter fungerar när det börjar bli obekvämt? Varför tror somliga att andra människor bara är en slit och slängvara? Varför förstår somliga inte att deras motvilja lyser igenom som bara en fullmåne kan? Varför tas allt som personlig kritik när man vill ta upp ett problem? Varför accepterar jag osynligheten och motviljan?
Dumma jag - fega jag?

Just nu vill jag nog gråta i en hel vecka - men det gör jag naturligtvis inte. Jag gråter en skvätt över jobbet jag inte fick, jag gråter en skvätt över att den hemska vikarien ska vara kvar, jag gråter en skvätt över alla dumma och osynliga människor och när jag ändå håller på kan jag lika bra gråta en skvätt över alla andra orättvisor här i världen. Så har jag i varje fall bidragit med något ....