Min mamma har läst min blogg ... inget nytt för hon har gjort det tidigare när jag fanns på MSN .... men hon skrev följande till mej: Du skulle passa till kåsör i en tidning om vardagsupplevelser där människor skulle känna igen sig.
Jag är benägen att hålla med henne ... skulle vara roligt att få skriva "på riktigt" om den vardag vi faktiskt lever i .... som för många inte består av lyxvillor, charterresor och oxfilé .... istället består den av ett virrvar av familjerelationer på gott och ont, obetalda räkningar, arbetslöshet, sjukskrivningar, otrygghet och ett evigt pusslande att få en oftast omöjlig ekvation att gå ihop.
Borde kanske också försöka mej på en ny karriär när man från sin arbetsgivare underförstått får besked "vi förutsätter att du söker nytt jobb" efter det att man påpekat diverse felaktigheter, stöttat kollegor och blivit ... ve och vasa ... OBEKVÄM!!!
Under min utbildning talas det ofta om att arbetskraft ska vara en RESURS men egentligen är arbetskraft bara TILL BEKYMMER ... det är ju människor som kräver ... kräver ... och kräver ... och när de inte kräver bättre arbetsvillkor har de mage att kräva en rättvis lön!
Jag kommer nog aldrig att få några feta anbud på att göra min blogg till bok ... då får man skriva om elaka saker istället, som "tingsnotarien" vars blogg jag läste ett par gånger. Den första gången lämnade ett mindre illamående efter sig ... han/hon skriver otroligt nedlåtande om sina arbetskamrater på en förhoppningsvis fiktiv arbetsplats. Den andra gången koncentrerade jag mej mer på kommentarerna .... hundratals som kom med glada tillrop ... skadeglädjen och ytligheten lyste som en jättelampa ... och illamåendet gick över i något värre ...
Sorgligt nog blir hans blogg en bok ... troligen läst av chefer, blivande chefer och andra blivande arbetsgivare.
Då struntar jag hellre i boken och blir en OBEKVÄM RESURS som bara är TILL BEKYMMER som trots allt får blogga fritt.
Kramar till alla som behöver!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Konstigt nog är det alla skithögar som bär sig mest illa åt som får synas.
Ska skicka dom lite "förhoppningsvis" bakfulla baciller.
Ta fram en fiktiv arbetsplas och spy din galla med all fantasi du har.
Gör ett manus av det och skicka det till TV "valfri kanal".
Sen kan du luta dig bakåt och ha råd att beté dig som du vill.
Bacillfri kram
Lennart
Vi är väl lite smala vi som hellre skriver bra än skit.
Hej Monica. Vilken gullig mamma du har som säger något sånt. Och hon har rätt, du skriver jättebra om de flesta människors 'lilla' vardag.
Önskar dig allt väl, och tar emot kramen. J
Hej! Bloggar från landet och det går lite hur det vill.. igår lyckades jag inte komma in på din sida alls men idag så.. och då har du hunnit skriva massor under min handikappade vecka...
Jag tror du skulle kunna skriva jättetrevliga krönikor i vilken tidning som helst, jag har tänkt tanken också att det vore hur roligt som helst. eller att ge ut bloggen i omarbetad form som bok.
Det är väl roliga trevliga böcker vi behöver som gör oss pigga och glada och inte elak skit som gör oss illamående och arga. Det räcker ju att man läser tidningen för at bli...
Skicka en kommentar