Har sedan jag blev sjuk i höstas försökt skärpa mej när det gäller motion och kostvanor ... med olika utfall vecka för vecka. Trots det har jag de senaste tre veckorna kommit in i ett mönster som jag tror passar mej ... sätter nämligen bilen där jag lämnar dottern vid skolbussen och sedan fortsätter jag med en promenad längs vår gamla banvall som numera är cykelväg.
Tro det eller ej, men trots att vi bor mitt i skogen har vi en cykelväg. Det är gamla järnvägen som är omgjord så vi kan cykla både norrut till Kristianstad och söderut till Hörby med omnejd. Nu går jag en del av sträckan och viker så småningom upp på den "gamla" vägen till Hörby, en grusväg genom fantastisk skog och fälad , för att så småning om komma tillbaka där jag ställde bilen. Det tar ca 50 min totalt och jag mår kanon av promenaden.
Allt kändes bra men efter två veckor ville mina axlar och nacke inte vara med längre ... fick vansinnigt ont ända ner i ryggen. Har jättebra skor men jag insåg att jag spänner armarna när jag går ... så äldsta dottern köpte stavar till mej! Åldersnojan fick jag med på köpet ....
Fullständigt intelligensbefriad tänker jag i ett svagt ögonblick att " då använder jag min lilla roddmaskin istället" ... dumheten bedrar ju visheten förstås ... nu har jag ännu mer ont i axelpartiet med huvudvärk som följd. Har inte sovit ordentligt de sista nätterna pga värken men i natt gick jag upp och tankade i mej värktabletter ... är mycket restriktiv med dem sedan min stroke ... men nu gick det inte längre så till slut somnade jag.
Resultatet av det onda och min sömnbrist blev ju naturligtvis att denna dag inte blev någon dag alls ... seg i huvudet och irriterad för att jag inte kunnat gå. Nu har jag lovat mig att hålla mej i schack en dag till ... sen ska stavarna ut och premiärluftas ... gammal kärring eller ej! Med tanke på allt vilt som är ute samtidigt som jag ... det går både älg och rådjur på samma spår ... så kan jag ju använda dem i försvarssyfte annars ...
Och med tanke på det fina vädret borde det vara förbjudet att vara inne .... men går jag ut kommer jag bums att stå med krattan i handen och räfsa löv ... vilket kanske inte är så klokt med tanke på det onda ... så jag stannar inne och bakar bröd istället ....
Kramar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad duktig du är! Jag har också försökt skärpa mig med motion och mat, men det är så svårt. Jag bestämmer mig för att komma ut och gå varje dag men det blir så ofta inte av. Många dagar är jag så 'trött' som jag slarvigt nog uttryckte det till min vikarierande läkare som sa att tvinga dig ut ändå, men det är ingen sån trötthet utan en yrsel-deppig ångestbetonad trötthet som gör att jag inte ens vågar gå ut.
Men jag får i alla fall inte ont någonstans när jag väl kommer ut och det är skönt.
Krattan i hand känns igen, och det får jag lite ont av, men tänker köra hårt ändå så jag är klar med trädgårdarna till påsk, hur det nu ska gå till, den ena på tretusen och den andra på drygt tusen kvadrat... Jag har bara gjort en liten bit än.
Cykelvägar på banvallar är trevliga!
Det är många yngre, i min ålder och yngre som använder stavar, men jag har väldigt svårt att komma över tant-och-tönt känslan, så för mig har det inte blivit några stavar än... Men det är nog bra för dina axlar! Be maken att massera annars, det är skönt.
Nybakt bröd...mums.
Har varit väldigt lat med det.
Bra med stavar.
Kan tyckas att det bara är gamla gubbar och ...Vackra kvinnor?
som har dom.
Men vi blir ju inte yngre direkt.
Sen kan de ju vara bra att ha så inte rådjuren äter upp dig.
Kram
Lennart
Stavar är jättebra. Jag har ett par. Jag borde använda dom mer. Väldigt bra när man går i skogen på besvärliga ställen, man blir som en bergsget.
Gå på!
Hej och hå!
Skicka en kommentar