13+ och en bländande sol från en klarblå himmel ... en måndag som kan ge hopp om ljusare tider för våren är här ...
Det är verkligen vår idag ... och även om det blir snö hux flux så är det likaväl vår för finare än så här kan inte den första vårdagen bli. Efter ett kort stopp med säsongens sista fastlagsbulle (semla) hos min mor fick jag veta att lärkan hörts. Det är det enda vårtecknet jag inte får höra sedan vi flyttade till skogen. Där finns en massa andra fåglar som håller konsert men lärkan hörs bäst när den fladdrar i luften över åkermarken. Och åker är något vi inte har så mycket runt husknuten av precis ... här är det skog och åter skog innan den första åkertegen syns. Men tofsvipan är på gång ... och vi har ett par återkommande tranor vid en damm i skogen som blir vårt riktiga vårtecken.
När jag körde hemåt tog jag en liten omväg och körde en väg som gick ut till min mormor förr. Nu är det inte längre en smal liten grusväg utan en smal asfalterad väg där varje liten skogsdunge fått sin egen villa, grandungarna är nerhuggna i väntan på nya villor och det tog en stund innan jag fattade att de faktiskt fått gatubelysning och gatuskyltar. När jag var liten och skulle gå hem till mormor kändes vägen som en evighet när jag gick den men oftast gick min mormor mej till mötes och de enda fordon man behövde möta var skolbussen och en och annat traktor. Sträckan är inte mer än ett par kilometer men då var det öppet jordbrukslandskap med små träddungar där viltet höll till.
Idag är vägsträckan en "paradgata" för hästfolk eftersom det förr fanns ett flertal små jordbruk med tillhörande mark. Nu trängs Landrovern med hästsläpen på den stenlagda infarten och alla har tillbyggen med inglasade uterum, blå studsmatta, pool och nykammad gräsmatta. Borta är trädgårdarna med vilda krokus och påskliljor, borta är också dikena med tussilagon, borta är den sista biten grusväg som gick till mormor. Den är numera märkt med "privat väg". Men i mormors hus bor numera min bror som renoverar det gamla huset bit för bit. Jag tröstar mej med att det än så länge ser det likadant utvändigt och krokusarna växer fortfarande i massor vid den ena husgaveln ... precis som på mormors tid.
Vilka tankar den första vårdagen kan ställa till med ...
Kramar till alla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det var underbart väder här också. Fast jag gjorde dumheten att gå ut och gå när alla andra människor kom hem från skolan och slutade jobba etc, så det var fullt med folk ute och jag mådde så skitdåligt av det så min dag blev inget vidare sen....
Det är sorgligt tycker jag när de bygger nya hemska hus överallt på landsbygden, det är likadant här, fina gamla ängar, ställen med utsikt går åt först. Vägen där hästgårdarna ligger är orörd, det är nog för långt från centrum för att det ska vara intresssant. Hoppas jag i alla fall.
Och egentligen ska jag väl inte bry mig, jag ska ju bara bo här ett år till eller så...
Men krokusar i massor har vi också, lila och vita, för de oranga äter rådjuren upp, vet inte varför de gillar den färgen bäst...
Underbara barndomsminnen.
Bevara dom hela livet i ditt hjärta.
Ibland undrar man om saker förändras till det bättre.
Kramar.
Lennart
På måndagen var det sol och vår här också. Vi var några stycken som åkte till Stensjön på lunchen och åt fläsknoisette på en servering med utsikt över sjön och vi satt i glaskuvös och mös av solen. Och ville egentligen aldrig åka tillbaka till jobbet.
Bor du i en skog. Jag trodde inte att det fanns skog i Skåne, mer än en och annan skogsdunge.
Härlig vår på dig iaf.
Skicka en kommentar