17 september 2006

Avslöjad ...

Insåg häromdagen att det enda människor i min omgivning vill ha är min hjärna ... eller dess innehåll!

Hade min hjärna innehållit betydligt mindre kunskap än den gör hade jag inte varit intressant i mer än fem minuter för de flesta människor. Om jag bara varit fokuserad på att städa på torsdagar, handla på fredagar, inte haft körkkort, aldrig läst en bok, inte läst efter grundskolan, inte följt med tidningar och nyheter, inte varit aktiv i alla möjliga föreningar, inte brytt mej om andra människor ....... hade jag troligen fört en lugn och stillsam tillvaro utan fem miljoner kan du? ... vet du? ... vill du?

Min hjärna är inte en hjärna ... utan en sambandscentral med 24-timmarsjour ... och det är bara innehållet som min omgivning behöver. Jag vet, jag klagar och det är bara att lära sig säga "nej" ... eller?

Fredag morgon:
7:20 Lämnar yngsta dottern vid skolbussen
7:50 Möter äldsta dottern vid bussen för att få ett skolarbete hon behöver hjälp med, hon åker vidare och jag kör hem
8:15 Sitter vid datorn och går igenom skolarbetet för att se vad som inte funkar
8:30 Pratar med dottern via MSN för att försöka förklara vad felet är
8:45 Telefonen ringer ... någon vill ha tag på sambon ... jag tar emot meddelande ...
10:00 På huvudet till Krstd för att möta upp en klasskompis ... 9 mil t/r ...
11.00 Hemma igen, fortsätter prata med dottern på MSN eftersom deras projekt strular
13.00 Äntligen färdigpratat med dottern
13.30 Yngsta dottern kommer hem från skolan ... har bränt sig på en STRYKBRÄDA i slöjden !
14.00 Fikar en stund ... plåstrar om dotterns brännskada ...
14.15 Läser mailen, har fått kravbrev på en bok jag skulle lämnat i Lund .. i tisdags!
14.30 Funderar på om jag ska köra in till Lund eller vänta tills lördagen
14.45 Äldsta dottern ringer...bussen har fått punktering och det finns ingen extrabuss att sätta in. Ska jag möjligen köra till Lund?
15:03 På väg in till Lund .. kan ju passa på att lämna boken...
15:15 Äldsta dottern ringer. Det kommer en extrabuss ändå!
15.30 Vinkar på varandra när vi möter bussen på väg norrut och jag är på väg söderut ... 9 mil t/r...
16:00 Lämnar tillbaka min krävda bok ... vänder näsan hem igen och hamnar mitt i all rusningstrafik...
16:20 Apoteket .. köper smärtstillande till dotterns finger
16:30 Hemma ... på bordet står en blombukett från sambon ... tyckte jag behövde en uppmuntran ...
17.00 Sitter och funderar på vad jag egentligen skulle ha gjort den här dagen ... och var skulle jag egentligen ha börjat säga "Nej!"

Som sagt ... sambandscentralen har ständigt öppet ......

Kramar






2 kommentarer:

Anonym sa...

Men du fick ju blommor iaf... Jag tycker man har det så där jämt, utan blommor...

Jag tror många kvinnor känner igen sig i att bli tvingade att vara sambandscentral, man ska hålla allt i huvudet, tider, födelsedagar, gymnastikpåsar, frukter och barnens läxor varje morgon etc.

Jag märkte detta så tydligt nu när jag blev sämre igen efter sommaren och tappade greppet, barnen får inte med sig några gympakläder, ogjorda läxor och mögliga frukter hittas i väskor måndag morgon etc... Jag blir så trött...

Fast man ska väl vara glad att det är bara hjärnan man vill ha och inte bara kroppen, det hade känts ännu värdelösare!

Anonym sa...

Du vet väl att inget skulle fungera om inte vi kvinnor hade fjärrkontroll på alla i familjen ;0)... Så känns det i alla fall här och jag får minsann inga blommor :(
Sköt om dig!
Kramar, Doris