Orion ...

Dags att packa ihop?

2007-06-01T12:39:00.000+02:00

Nu packar jag ihop och byter adress ... inte bara bloggen ... utan också rent fysiskt ...

Om ett par veckor har jag ny dörrnyckel, ny adress, nya grannar ... och inte minst så har jag fått tillbaka min frihet och självrespekt ....

Vad de här sju åren haft för värde vet jag knappt ... just nu känns det bara som en parantes i mitt liv ... det enda jag vet är att jag inte varit värd den senaste tidens turbulens ... det finns ingen som har rätt att värdera mina känslor och upplevelser ... och att avslutningen kunde skett på ett betydligt snyggare sätt ...

Många sommarkramar till er alla ....

PS. Bloggen kommer att ligga kvar ett tag ... om inte annat för att det alltid retar någon ...

Inte mycket till semester ... men ni vinner!

2007-05-28T08:27:00.001+02:00

Ni som känner mej privat ... ring och ös ur er skiten i stället så slipper ni samla så mycket på hög och riskera både blodtryck och annat ohälsosamt. I bästa fall tar jag telefonen ... annars är ju tekniken underbar ... det finns en avstängningsknapp på allt ... både på telefoner ... och datorer ... och ingen tvingar er att läsa men ni kan ju helt enkelt inte låta bli ... eller hur?

Min blogg ligger kvar veckan ut ... sedan plockas den bort helt och hållet ... så ni som vill hinner ösa ur er så mycket ni vill under tiden som är kvar ... för jag tar gärna emot konkret kritik för och emot mot mitt skrivande ... och anser jag att ni har rätt någonstans så rättar jag gärna till det ...

Konstigt nog är det bara en person som är riktigt tyst ... den som ni alla så gärna försvarar ... är det inte bättre ni stöttar honom än retar er på mej? Var fanns ni när han behövde er innan jag dök upp i hans liv igen?

Att det ska vara så svårt ...

2007-05-27T23:34:00.000+02:00

Jag vill inte skriva mer ... men varför ska jag nu plötsligt bli ett hatobjekt för personer med dåligt samvete eller dålig självkänsla ? Som dessutom skriver så dålig svenska så det borde vara ett mål för vår utbildningsminister ? På ren och rättstavad svenska ... stick och brinn! ... värre uttryck tycker jag inte är lämpligt i skrift .. för då får jag väl på tafsen för det också!
Jag håller med Linda Skugge ... varför är det alltid lättare att tycka illa om människor än att försöka tycka om dem ?

Bloggsemester .... eller farväl?

2007-05-27T06:41:00.000+02:00

Ja, vad ska jag säga ? ... Jag har nu officiellt inrättat vad som kan kallas för "bloggsemester" ... jag kommer att fortsätta läsa hos er men inte skriva något själv på ett antal veckor ...

Att skriva anonymt tyckte jag från början var en befrielse eftersom jag tyckte det var skönt att få skriva av sej det man inte alltid kunde få utlopp för annars .... och även få utomståendes perspektiv på saker och ting ... Nu börjar det i stället handla om personer i min närmaste omgivning som hellre skriver "anonymt" än pratar med mej öga mot öga ... så jag tar ledigt ett tag på obestämd tid ... eller så kanske jag flyttar till en annan sida så jag kan få spy min galla i fred ....

Och till släkt och vänner som läser min sida ... ni som verkligen känner mej vet att jag klarat mej ur betydligt värre katastrofer än så här ... men fr o m nu upphör den offentliga "pajkastningen" och för ett bra tag framöver även min sida ....

Ha en trevlig pingst och Mors Dag!

Att vara .. eller inte vara ... en bloggsåpa ?

2007-05-26T17:24:00.001+02:00

Visst är jag glad för att människor bryr sej ... men jag vill bara klarlägga för alla som läser att jag aldrig anklagat min sambo för att vara otrogen ... med tanke på anonyma kommentarer ... och har inga belägg för att så skulle vara. Dessutom har det aldrig varit anledningen till vår separation heller ...

Att däremot få veta att våra privata problem näst intill dagligen diskuteras i hemlighet med en människa som aldrig ingått i vår vänkrets ... dessutom långt innan jag ens själv fattat att vi hade problem ... har nog i såfall samma status som att "hänga ut vårt smutsiga byk" på webben. På bloggen är man i varje fall anonym så länge man själv väljer det ... det kan man inte vara med en person man sms till flera gånger om dagen ... vilket inte bara är ett antagande från min sida .. det är ett faktum .. .tryckt på papper ...

Nu har jag mina aningar om vem som lagt ut det anonyma inlägget ... och är det som jag misstänker är det definitivt en person som verkligen kastar sten i glashus .... och med risk för att bli avkrävd en offentlig ursäkt ... men denne kanske lever under mottot "alla har rätt att göra misstag ... i varje fall en gång " ... och alla hanterar vi ju bevisligen våra problem på olika sätt ... och med tanke på att vederbörande endast haft sporadisk kontakt med mej personligen och med "min" familj de senaste åren så lägger jag inte särskilt stor vikt vid det nyvakna intresset ... men skulle jag nu ha fel så är jag bara tacksam för att jag hade fel ....

Allt hade verkligen sett annorlunda ut om det inte skett i hemlighet ... hade jag inte upptäckt det av en ren händelse så hade varit lika ovetande om det när vi väl separerat och mindre hårda ord hade blivit sagda ... och hade inte förnekelsens lampa lyst som en 300 W-lampa när jag tog upp det ... hade jag nog överlevt det. Men den här nyfunna vänskapen min sambo har är tydligen tillräckligt värdefull för att jag ska bli ombedd att lämna huset omedelbart och lämna i från mej nyckeln till bilen. Och dessutom blev den här vänskapen särskilt intensiv när vi i början av året hade en diskussion om förlovning till valborg och vår 7-års dag, som sedan min sambo så lägligt försökte glömma bort ... han fick kanske kalla fötter ... Men redan då insåg jag att jag höll på att förlora slaget ... är man inte beredd att satsa framåt efter sju år blir man aldrig redo ...

Men ... nyckeln till bilen är lämnad ... har fått låna bil på annat håll tills vidare eftersom dottern måste skjutsas till sina aktiviteter och jag ska plugga ... nyckel till huset får han däremot inte trots hans kommentar om "då får jag väl se till och få dej avhyst" ... som om jag och min dotter bara varit en hyresgäst i sju år av hans liv ... däremot försöker jag se till så att vi befinner oss i huset så lite det bara går. Dottern har fått lov att sova över hos kompisar mer än vanligt ... när hon inte är hemma försöker jag inte heller vara hemma utan plåga min omgivning med att sova över ... så min sambo kan inte påstå något annat än att vi försöker synas så lite det bara är möjligt den månad som är kvar innan vi flyttar.

Roligare blir det inte heller när den kommande bodelningen ska ske ... plötsligt ska det som köpts in gemensamt delas upp ... hoppsan ! ... huset ingick visst i det ... skönt för honom att MC och bilarna anses som personliga .... Men som sagt ... som man bäddar får man ligga ... och innerst inne så struntar jag i både anonyma kommentarer, bodelning och hela baletten ... som min dotter kommenterade "mamma, jag tyckte mycket bättre om när vi bodde själv ... vi hade mycket roligare då" ... och jag förstår henne eftersom de senaste åren inte har varit särskilt roliga ... för någon av oss två ... och snart är den här "bloggsåpan" över ...

Har förresten varit och tittat på lägenhet idag .. i ett gult trähus ligger "vår" lägenhet ... en liten marklägenhet med liten trädgård ... ligger precis i skogsbrynet och med en stor äng precis utanför ... dottern har alla sina kompisar på gång- och cykelavstånd ... vi får den nymålad och helrenoverad ... och så har vi en hyresvärd som fixar allt annat ... så bra det överhuvudtaget kan bli ... och om lite mer än fyra veckor är den vår!

Så allt löser sej till slut ... och jag kommer att fortsätta blogga ... och det kommer säkert att svida både här och där ... men sluta skriva gör jag inte ...

Kramar

En tung ryggsäck ...

2007-05-23T22:44:00.000+02:00

Idag begravdes min far ... men det enda jag hade i huvudet var en tanke om att jag blivit ordentligt blåst ... eftersom jag har upptäckt att min sambo inte kört med rent mjöl i påsen under de senaste månaderna ... och för att underlätta det för sej själv låtit mej ta smällen ...

Den senaste månaden har allt handlat om den förestående separationen och flyttningen ... jag har inte fått en chans att fundera över allt som har haft med min far att göra ... mått dåligt för att jag orsakat så mycket turbulens. Som liten trodde jag på min far ... som vuxen har jag litat på männen i mitt liv ... men så blåst jag har blivit varenda gång ....

Och varför förvandlas många män till patetiska, ryggradslösa kräk, som inte fattar att de blivit avslöjade när verkligheten hinner i fatt ...

Och om min snart f.d. sambo läser det här ... så undrar jag om han kommer ihåg vad han gjorde den 14 april, 06.30, på morronen? Några timmar senare skulle vi skulle åka på vår efterlängtade semester ... tyvärr är det ju så att sanningen alltid hinner i fatt en lögnare ......

Vänskapens dilemma ...

2007-05-21T18:27:00.000+02:00

Idag hade jag ett jättelångt telefonsamtal med en kompis .. som jag känt i snart 20 år ... och vi hade en del att reda ut eftersom vi av olika anledningar gått om varandra och missförstått varandra. Vad som slog mig efteråt var så ofta vi underskattar varandras betydelse ...

Under senare år har jag inte ansett mej vara en person som varit kul att umgås med ... dels för att jag inte trivts i den omgivning jag befunnit mej ... dels för att jag till slut också blev sjuk och långt mindre social än tidigare. Och jag har inte ansett mej vara en person som haft någon större betydelse för min omgivning ... förutom för mina barn förstås ... men jag hade fel ....

Vi människor är så duktiga på att nedervärdera vår egen kraft och betydelse för andra ... i stället för att tänka "VARFÖR är JAG värd att älskas?" borde vi i stället tänka "NATURLIGTVIS är JAG värd att älskas!".

Och vad resulterade förresten telefonsamtalet i? Jo, att vi bestämde att gå ut och äta en kväll i lugn och ro ... bara vi två .. .för att få tid att prata .... och jag blev innerst inne löjligt stolt och glad över att min kompis faktiskt ville använda sin tid med att prata strunt med bara mej ....

Hade jag varit hund att jag glatt viftat på svansen ... men nu nöjer jag mej med att le inombords och bli varm om hjärtat ....

Och ett tack till Marzena som jobbar på Volvo Personvagnar i Olofström ...

efter dagens föreläsning gav hon oss följande att fundera på:

Den som väljer tryggheten offrar en del av sin frihet ....

Den som väljer friheten offrar en del av sin trygghet ....

Till Jeanette och alla andra där ute ....

2007-05-20T07:38:00.000+02:00

Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla, är att vi är fyllda av en kraft bortom alla gränser
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss allra mest.
Vi frågar oss själva, skulle jag vara strålande, storslagen, talangfull och sagolik?
Men varför skulle du inte vara det?
Du är ett Guds barn. Att du spelar liten hjälper inte världen.
Det tjänar inte Ljuset att du förminskar dig själv
för att andra omkring dig inte skall känna sig osäkra.
Vi föddes för att uppenbara Guds härlighet inom oss.
Det finns där inte bara i några av oss utan i alla och
när vi låter vårt ljus lysa ger vi omedvetet tillåtelse åt andra att göra likaledes.
När vi gör oss fria från vår egen rädsla, kommer vår blotta närvaro att göra andra fria.

skrivet av Marianne Williamson

Första hjälpen ...

2007-05-18T08:50:00.000+02:00

Fick min första användning av meditationstekniken jag tog till mej under helgen ... drabbades av panikångest lagom efter att jag hunnit få ner en macka och en kopp kaffe ...

Trodde först jag blivit sjuk igen ... tappade känseln i ansiktet, det surrade i huvudet och hjärtat galopperade ... men någonstans i bakhuvudet poppade mitt sunda förnuft och lugnade mej "det är bara panikångest ... du dör inte " ... och jag har varit med om det tidigare men för många år sedan ... och dog inte då heller ....

Tog mej upp till sängen och försökte komma ihåg vad buddistmunken Ming Bao sagt ... "aaaandaaaas iiiinnn .... aaaandddaaas uuuutttt" ... "foookkkkuuuuuuss" ... och det fungerade...

Tack Ming Bao!

Förresten, som synes kommunicerar min sambo med mej ... via bloggen ... hade varit bättre han sagt samma sak till mej öga mot öga i stället för .... "om du skulle vara otrogen kan du packa direkt" ... "jag tycker vi håller den här nivån på våra diskussioner" ... "jag vet nog vad du har för dej ..."
Det är inte alltid så kul att bli offentligt uthängd ... eller bli anklagad för osanningar ... men bra terapi för den som säger det ... eller skrivet det ...

Resa med lätt packning ...

2007-05-16T08:23:00.000+02:00

Helgen tillbringades i tystnad ... inte på grund av situationen här hemma ... i stället var jag på en välbehövlig retreat. Tillbringade fredag - söndag på ön Ivön ... och har ni tillfälle att åka över så rekommenderar jag den starkt. Ivön är en näst intill magisk plats ... och man åker över med Skånes enda bilfärja från Barum på mindre än 10 minuter. Ivön var en gång kyrkans mark .. och än i dag med mindre än 200 bofasta invånare används kyrkan fortfarande men i dag finns det även camping, en underbar badplats, fina strövområden ... och ön är bara 3 km bred och knappt 7 km lång http://www.ivo-camping.nu/

Retreaten var interreligiös vilket i detta fallet betydde att det fanns representanter från flera religioner så jag har fått uppleva mässor från bl.a. islam, hinduism, buddhism och judendomen. En fantastisk upplevelse eftersom det är en värld man ... i synnerhet som kvinna ... aldrig skulle få tillträde till på samma sätt. Dessutom har jag fått prova på zenmeditation ... två pass på vardera 1½ timme ... trodde aldrig det var något jag skulle klara av ... är synnerligen stolt över mej själv. Och insåg att det är något jag kan behöva praktisera framöver ... dels för att klara den förestående separation med flyttning och allt ... och även för att kunna hantera mitt höga blodtryck ...

Rent praktiskt befinner min tillvaro i ett förrädiskt lugn ... dottern och jag har fått lägenhet ... vågar knappt skriva "fått" eftersom kontraktet inte är påskrivet än ... men är lovad en liten marklägenhet i närheten av dotterns skola från den 1 juli. Byn där lägenheten är jätteliten .. men det finns affär ... och massor av skog utanför husknuten. Det positiva i allt elände är också att dottern kommer närmare alla sina kompisar ... behöver inte skjutsas omkring på samma sätt ... och att hjälpen även kan komma från mest oväntat håll. Har en kurskompis som separerade i fjor ... där jag ibland fungerade som ett mentalt stöd när det var som struligast ... och nu har hon erbjudit mej både en del möbler ... i nyskick men för en mycket billig slant ... och att jag får låna hennes bil under sommaren ... hur glad blir man inte? Har inte råd att köpa bil förrän till hösten och det var ett av mina största problem ...

Vi är också inne i fasen att berätta ... berätta för släkt och vänner om flytten ... som blir ledsna, förvånade ... eller inte förvånade ... reaktionerna är många. Känslomässigt har jag bearbetat en hel del ... och någonstans i förvirringen har jag konstaterat att min snart f.d. sambo diskuterar separationen som att det gällde att göra sej av med inventarier ... han ger sken av det i varje fall ... och att vi i stället för känslor diskuterar vad jag packar med ... så han vet vad han ska köpa nytt ..... Så utifrån sett är vår separation en logisk och rationell bytesprocess ... något försvinner ... och ersätts med liknande vara ....

Lugnet före stormen ... eller den bistra verkligheten?

Still alive and kickin´

2007-05-10T20:44:00.000+02:00

Beslutet är fattat ...
Kramar

När livet plötsligt vänder ...

2007-05-05T08:09:00.000+02:00

Saknar ord för vad jag skulle vilja skriva

så jag är tacksam för att andra kan ...
För några veckor sen såg livet annorlunda ut …

nu förändras det slag i slag ...

Ett långsamt farväl

Text: Lisa Nilsson
Jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut

Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona
Likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick

Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg
Jag tvår mina händer i kärlekens namn
Du kan vinna allt, du förlorar ibland
Men vägen som vi färdas på, den leder,den leder ingenstans

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl

Lyssna ... eller inte lyssna ....

2007-05-02T08:23:00.000+02:00

"Vårt behov är att den andra verkligen hör vår smärta.

Människor hör inte vår smärta om de tror att smärtan är deras fel"

(citat: NVC, M.B. Rosenberg)

Människor försvinner .... och kommer tillbaka ....

2007-04-27T08:26:00.000+02:00

De senaste dagarna har det känns som livets mitt bara kretsat kring mej ... och mest av allt vill jag resa mej upp och skrika ... VARFÖR FRÅGAR INGEN HUR JAG VILL HA DET? ... men i stället försöker jag låta bli att vara arg.... vara praktisk och rationell och ...

- diskutera vår fars begravning ... inte så mycket att diskutera egentligen eftersom vi bestämt oss för att Fonus får ta hand om rubb och stubb oavsett vad det kostar ...

- låta bli att få allt att låta som en order varje gång jag öppnar munnen ... det finns inga snälla ord i min mun längre ... inte i mitt huvud heller ...

.... hålla koll på dotterns fritid ... som de närmaste dagarn omfattar fler konserter ... hästen ... läger ... har nog glömt något men funderar starkt på att skaffa taxilegitimation ... då kan jag ta betalt i varje fall ...

... se till så det finns mat i kylen och tvättad tvätt ... tar förvisso bara hand om min och dotterns tvätt men efter en semesterresa blir det lika många kg tvätt som det var packning från början ... 40 kg blir 10 maskiner tvätt ...

... försöka hinna med sina egna studier ... som jag verkligen ligger back på och för första gången sedan jag började läsa fungerar det inte ... ska skriva paper och organisationsteori .. och kommunikation ... känns som jag får slå upp vad det betyder i en ordlista ...

.... låta bli att tänka på att man vill åka på semester igen ... helst NU....

... och hela tiden går människor ut och in i mitt liv som om det var en motorväg ... borde kanske sätta in en betalstation ... kostar det så är det kanske inte så nödvändigt längre ...

Kramar till alla i solskenet ...

Ingen rolig läsning ....

2007-04-25T08:36:00.000+02:00

Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet igen ....

Om jag nu lyckats hålla mina döttrars pappa-relationer i hyfsat skick har jag varit usel på att klara av min egen. Förvisso sabbade jag den inte på egen hand ... min far hjälpte till så gott han kunde .... Vår relation var som en berg- och dalbana ... han gav och tog med samma hand och som barn fick jag och mina syskon känna av både livrem och örfilar. Till slut gick det inte att umgås utan problem så efter ett rejält bråk drog jag ur proppen och sa upp kontakten.

Under min uppväxt har han på olika sätt lyckats förstöra skolresor, flytten hemifrån, mitt bröllop, husbygge ... you name it! Min gudmor var den enda som kunde läsa lusen av honom ... med sina 158 cm över jorden blev hon till en rasande jätte när han gick för långt. När mina föräldrar skildes för mer än 25 år sedan blev det en ständig dragkamp om vem av oss syskon han kunde utnyttja mest ...

Sedan jag lade på telefonluren för snart fem år sedan har jag inte vare sig sett eller pratat med honom och mentalt försökt göra ett avslut på en mycket energikrävande far-dotter relation. De senaste åren blev han dement och hamnade på sjukhem där han utvecklade ett mycket aggressivt beteende, både mot mina syskon och personal. Till slut orkade ingen av dem med honom och när han hamnade på sjukhuset för en bruten höftled fanns ingen av hans familj på plats. Kroppen tog dock mer stryk av det än vad den kunde klara av. Efter en mycket sorglig uppväxt lämnade han i morse den här världen på samma sorgliga sätt ...

Känner jag sorg? ... nej! ... ilska ... ja!

Mycket ologiskt reagerar jag med att bli förbannad. Inte för min skull ... utan för mina barns skull ... Än en gång lyckas han förstöra en stor dag i min familjs tillvaro ... ikväll har min yngsta dotter premiär på en musikkonsert som hon övat för sedan i höstas. Hon har en fantastisk röst och i kväll ska hon, tillsammans med en kompis, dessutom framföra en nyskriven låt som eventuell ska släppas på webben eller CD. KanalLokal ska göra intervju ... det är hennes dag i rampljuset ... och så ligger åter igen min fars skugga över det hela som ett svart moln. Hon har framträdande varje kväll fram till lördag ... hur ska jag kunna berätta ??

Egoistiskt? Ja, verkligen. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Som min bror ungefär uttryckte det ... "vi är tre syskon som i varje fall lyckats låta bli med att upprepa vår fars beteende" . Men är det egentligen så? Vi upprepar inte hans beteende men vi reagerar fortfarande på det ... vi blir otrygga ... håller distans till andra människor ... vågar inte satsa på relationer .... rädda för att bli lurade och bedragna ...

Så visst har jag rätt att bli förbannad på min far ....

Vetenskapligt bevisat .... eller?

2007-04-24T23:33:00.000+02:00

Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en kvinna:

Krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla om, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dö för, drömma om, reta, tillfredsställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.

Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredsställa en man:

Kom naken

(ur boken: För män som tror sig veta allt om kvinnor - eller önskar de gjorde det)

Fundering från en kvinna som tror sig veta allt om män - eller önskade hon gjorde det

En vecka i Spanien ...

2007-04-24T08:47:00.000+02:00

Ser redan med saknad tillbaka på vår semestervecka ... två veckor är nog det minsta för att man ska hinna både varva ner och hinna acklimatisera sig till det lata liv man faktiskt lever ...

Lördag:
Det regnade när vi landade i Alicante ... ett varmt regn men med jättestora droppar ... så man blev ordentligt blöt och fick en akut känsla av "ska det bli så här hela veckan ??" ... men vad sjutton, vi hade kommit hemifrån i varje fall.

Att vi, jag och min sambo, också åkte ner skulle bli en överraskning för Victorias farmor och vi hade lyckats hålla det hemligt hela tiden tills det var dags att hämta ut hyrbilen ... då blev det strul och mobiltelefonerna gick varma ... vi skulle hämta bil på olika ställen och det tog en hel timme att få ut vår bil ... inte p g a oss utan kunden före ... men till slut fick vi vår bil. Men inte var det den modell vi beställt ... vi fick en Nissan Micra ... när vi beställt en Opel Corsa. Bagaget var minimalt men vi lyckades trycka in vårt bagage och kunde till slut ansluta oss till övriga ... först då fick farmor R syn på oss ... och hon blev jätteglad och ojade sig som bara en 70-årig "tant" kan göra. Vi enade trupperna och körde vidare mot Torrevieja http://www.cbmagasinet.com/article.4.html

Då fattade vi inte att AC:n inte fungerade i bilen .... 5 mil senare efter en tur på den spanska motorvägen var vi redo att leta upp vår lägenhet ... och sambo med karta och Victorias pappa, som bott i stan som liten, hittade relativt snabbt vår lägenhet ... som knappt låg 150 från farmor R.s hus ! Snacka om bondtur eftersom vi bokat den efter en annons på Blocket! Gemensam middag på kvällen på en av dotterns favoritpizzerior ... sedan tillbringade stora och små barn en del tid med att köra radiobilar på tivolit vid strandpromenaden ... vi andra strosade runt och tittade på folk ...

Söndag:
Lägenheten var liten men fullt utrustad och mycket fräsch. Natten kunde förvisso varit lugnare eftersom jag efter ett par timmar vaknade med ett ryck och fattade först inte vad det var som väckt mej men förstod snabbt att det var lamporna från lägenhetens larmsensor som blinkade rött och grönt i det nattsvarta mörkret. Och min hjärna hängde inte med riktigt utan jag fick först en iskall känsla av att någon var i lägenheten vilket jag senare förstod berodde på vår förra semester ... när vi blev rånade i husbilen under tiden vi sov ... men när min hjärna kopplat ihop sammanhanget att de blinkade efterhand som vi rörde oss försökte jag somna om. Då började sambon snarka ..... då flyttade jag in i sovrum nr 2 ...

Inte speciellt utvilad men någorlunda fräsch åkte vi sedan med resten av gänget till Citronlunden. En jättestor marknad, med allt från kläder till mat, som låg utslängd på steppen någonstans ... vägen dit var i serpentinform full med hål ... så vi tappade en navkapsel på vägen dit. När vi åkte hem försökte vi hålla utkik efter den vilket visade sig vara lönlöst .. vi hittade massor av navkapslar men ingen var vår ... konstaterade att det nog var en dödens väg för navkaplsar ... Så vi kom hem med allt möjligt bråte för att sedan äta en gemensam lunch på grillad kyckling med timjan (Lennart .. en höjdare för din gourmegrill) ... sedan tog vi siesta ...

Måndag:
Det var en lokal helgdag i Alicante under måndagen så sambon och jag körde på egen hand till Elche för att besöka Huerto del Cura ... en fantastisk palmträdgård ... men Elche kallas också för Dadelstaden. Jag köpte färska dadlar, mums ... Mer om Elche kan ni läsa här http://www.cbmagasinet.com/article.23.html
Det var då vi upptäckte att A/C:n inte fungerade i bilen ... efter det att vi åkt igenom ett vägarbete på åtskilliga kilometer var syret slut i bilen, allt luktade asfalt men det var omöjligt att öppna fönstret pga all rök och damm. Sen åkte vi hem och höll siesta ...

Tisdag, onsdag, torsdag ....
På tisdagen var det dotterns födelsedag .. hon blev 13 ... så vi sjöng för henne och åt tårta. På kvällen åt vi på restaurang Francis. När man kommer in i restaurangen känns det som att gå ner i en grotta ... jättemysig ... Dottern som är hos farmor R 1-2 ggr om året är en van restaurangbesökare ... tror hon kan menyerna utantill och de har en fantastiskt god löksoppa ... Åt där för 15 år sedan och den smakade precis som jag kom ihåg den.
Onsdagen var det dags att gå på restaurang igen !!! Då fyllde farmor R 70 och efter att ha haft gäster i huset under dagen åkte vi ner till Bar Lovento som ligger vid havet, vita dukar och servitörer som står på pass på sekunden. Hummern kostade 130 Euro !!! Men vi höll oss till köttet som kostade lite mindre ... men det smakade garanterat i klass med hummern ... fantastisk mat och dryck, desserterna ska vi inte tala om ...

Nu hade vi nog acklimatiserat oss för de här dagarna bestod annars av fler marknadsbesök, sol och bad vid farmor R:s pool ... öl, mat, mer siesta ...

Fredag
Det var dags att förbereda lördagens avresa ... jag, farmor R, Victorias pappa F och hennes 9-åriga kusin Fille åkte till Carrefour ... ICA Maxi i tredubbelformat ... där jag lullade runt på egen hand för att shoppa och övriga plockade ihop ett litet förråd till farmor R .. hon kör helst inte bil längre ... så det blev till att bunkra upp ordentligt.

När vi körde hem tog F en tur till Torreviejas brandkår där hans kompis Antonio jobbar för att visa Fille hur det såg ut på en brandstation. Det slutade med en rundtur för oss alla och Antonio tog ut en av de stora brandbilarna för att Fille skulle få åka med. Snacka om att leendet inte slutade vid öronen på killen ... när sedan stegbilen kördes ut och både F och Fille åkte upp i korgen som når 20 m upp i luften ... det var nog höjdpunkten på Filles 9-åriga liv. Leendet satt som klistrat i ansiktet resten av kvällen och han var tvungen att på studs ringa hem till pappa som inte kunnat följa med på resan och berätta om händelsen ...

Kvällen avslutade med ännu ett restaurangbesök ... så fort man vänjer sig vid att bli uppassad och bortskämd ... och nu hamnade vi på den asiatiska restaurangen Big House. För bara 8 Euro fick man både sallad, varmrätt, dessert och husets vin. Maten avnjöts bland porlande dammar, vita dukar, fantastisk service och en gemytlig stämning men det var ju sista kvällen så det kändes lite sorgligt ...

Lördag
Allt var packat så efter en snabb städning av lägenheten blev det både frukost och en lätt lunch hos farmor R. Vid 13-tiden var det dags att åka tillbaka till Alicante så efter diverse kramar, tårar och löften om att komma tillbaka snart åkte vi iväg. Allt gick smärtfritt, kastade in nycklarna till bilfirman men undvek att diskutera den tappade navkapseln och frånvaro av A/C ... vi kommer i varje fall aldrig hyra bil där fler gånger ...

Planet gick i tid och med medvind hem landade vi redan vid 20-tiden på Kastrup. Tog sedan tåget till Svågertorp en kvart senare för att bli uppmötta av äldsta dottern som tagit hand om vår bil under veckan ... fick tillbaka den nytvättad och tankad ... och den har i varje fall en fungerande A/C ...

Med hem i bagaget fanns också två jättestora citroner, plockade från farmor Rs eget citronträd, och de får ligga kvar i köket här hemma ett tag som påminnelse .. för jag skulle inte ha något emot att åka tillbaka igen ...

Det enda tråkiga är att semestern gjorde ett ordentligt hål i min plånbok ... får suga på citronerna så länge .... men det var värt varenda krona ...

Kramar

Tack för hjälpen ...

2007-04-22T22:45:00.000+02:00

Apropå mitt förra inlägg

... Lennart ... du är klok som en bok och hal som en ål ... får tacka för din kommentar och att du lyckades definiera min fundering så att det blev förståeligt ... men något foto på min Spanienbränna blir det i varje fall inte ... ta fram en kamera och jag flyr fältet ... men på palmer och annat bråte kan vi nog fixa en bild eller två men det ger kanske inte riktigt samma upplevelse ....

På måndag eller tisdag ska jag skriva en liten reseberättelse ... t ex om ett studiebesök på Alicantes brandkår och Palmträdgården i Elche ... och om bilar utan A/C ..... men tills dess får ni nöja er med att se hur vi bodde.

Natti natti

Vår altan som ena morgonen hade 30+ ... nästa morgon 18+ ....

"vår" lägenhet och poolen

Fantastisk bouganvilla

Entrén till vårt "bloque" ( som liknade lägenheterna i Melrose Place )

Hemma igen ....

2007-04-22T12:23:00.000+02:00

Så var man tillbaka på svensk mark igen ....

Vår resa kan nog av många anses som smått underlig med tanke på dess deltagare och relationer till varandra. Totalt var vi sju personer som skulle tillbringa en vecka i Torrevieja för att fira Victorias farmor som fyllde 70. Jag och sambo hade hyrt en lägenhet i kvarteret sidan om Victorias farmor så vi hade ett gångavstånd på 150 m mellan oss, övriga bodde i farmors hus.

Vi som reste var ... jag + sambo A ... min dotter Victoria + hennes pappa F (min fd sambo) .... H (min fd svägerska) + hennes två barn (min fd svåger fick stanna hemma och jobba ...) och alla skulle vi ner till farmor R ... min fd "svärmor" ...

Under alla år har jag försökt se till så att mina döttrar haft ständig kontakt med sina pappor ... vilket jag får säga jag lyckats med ... trots alla de problem som uppstått under åren när papporna eller deras respektive inte alltid varit så tillmötesgående. Resultat har i varje fall blivit att båda alltid haft tillgång till "två" föräldrar och sina respektive släktingar på bådas sidor. Det har kanske inte alltid har fallit i så god jord när det gällt mina egna relationer som inte alltid förstått vitsen med att födelsedagskalasen bestått av ett sammelsurium av släkt och vänner från bådas sidor ...

Den här veckan blev jag för första gången väldigt kluven till situationen ... och känner mej minsta sagt förbryllad ... när

* A + F + H klämmer en öl och diskuterar vilka ostsorter som är godast ... jag gillar inte osten i varje fall

* alla åker vi till marknaden och shoppar allt från fula tröjor till grillad kyckling

* A + F till "gubbadagistet" ner i stan och ska shoppa (gubbadagiset är en prylbutik för "män" med allt från vapen till spik och skruv)

* jag + F + R åker till stora varhuset och shoppar

* jag + H + F badar i poolen hos min fd svärmor och A går hem till vår lägenhet och läser

* vi äter gemensam frukost och lunch

* vi äter ute tillsammans under veckan

Och mitt i allt detta flyter dottern omkring och trivs som fisken i vattnet eftersom uppmärksamheten är total ...

Och mitt i allt detta sitter jag och inte ens vet om jag ska vara glad över att min sambo och mitt ex kommer så bra överens eftersom jag när jag ser dem tillsammans inser att de är lika varandra utseendemässigt ... har en liknande bakgrund arbetsmässigt ... pratar ofta om samma saker ... så jag börjar undra om alla män i grund och botten är lika ... eller det bara är jag som är dålig på att variera mig ......

Situationen lämnar en underlig eftersmak ... men annars var det en bra semester ....

Kram

Una zerveca, por favor

2007-04-18T19:36:00.000+02:00

Det blåser, stormar ... men ibland sticker solen fram ... och vi äter och dricker gott ... precis som en semester ska vara.

Abrazo de Espana .... sorry för eventuell taskig översättning

Goda Nyheter .......

2007-04-13T08:48:00.000+02:00

Fast det är fredagen den 13 .... har jag som omväxling bara trevliga saker att skriva om ...

som att ...

jag packar för fullt inför vår resa i morgon
våra pass blev klara i tid
min doktor, efter morgonens telefonprat, säger jag kan skippa blodtrycksmedicinen framöver
solen lyser och det utlovas 17 + under dagen
jag fick min skattejämkning inför sommarjobbet och jag ska bara betala 3% !!!!!! i skatt
jag igår fick besked om att jag kom med på vårens retreat på Ivön ... 3 dgr fullständig tystnad ...

Man ska ju inte utmana ödet förstås ......

I will be back!!

Kramar

Ett annalkande passbekymmer kanske ??

2007-04-09T20:42:00.000+02:00

Vid den här tiden om exakt en vecka sitter vi troligen på en balkong på betydligt sydligare breddgrader än vårt uterum ... möjligen är vårt största bekymmer just då vilken restaurang vi ska välja för kvällen ... FÖR VI SKA ÅKA PÅ SEMESTER !!!!!!!!!!!!!!

Det enda jag inte fixat än är att sätta dagstidningen på vänt ... annars är hunden uthyrd ... posten lagrad ... pengarna växlade ... biljetterna fixade ... ja visst ja, mitt nya pass har inte kommit än ... hhmm ... får se vad passtanterna har att säga till sitt försvar när jag ringer i morgon bitti ... jag skulle ha det inom 8-10 dgr arbetsdagar ... i morgon går vi in på 10:e dagen .... och vi åker till Torrevieja på lördag morgon .... håll tummarna!

Kramar

Påsken kan vara ett dilemma för somliga ....

2007-04-05T12:31:00.000+02:00

Glad Påsk!

Jobb sökes ....

2007-04-04T15:21:00.000+02:00

Fick förslag på jobbannons ...
från min kära mor ....
som nog borde skriva i en egen blogg i stället för
att gräva upp trädgården ....
eftersom det bubblar ut lika mycket från henne som från undertecknad ....

Undrar vilken arbetsgivare som skulle nappa ...
Skatteverketet möjligen när det gäller att diskutera felaktigheter ....
mobbningen blev det ens lite svårare med ....

Kramar till alla i solskenet!

**********************************************************

Förslag till jobbannons ....

KREATIV - RESURS
söker jobb där man har rätt att diskutera felaktigheter
och mobbning är en dödssynd.

***********************************************************

Inga feta anbud precis ....

2007-04-03T11:10:00.000+02:00

Min mamma har läst min blogg ... inget nytt för hon har gjort det tidigare när jag fanns på MSN .... men hon skrev följande till mej: Du skulle passa till kåsör i en tidning om vardagsupplevelser där människor skulle känna igen sig.

Jag är benägen att hålla med henne ... skulle vara roligt att få skriva "på riktigt" om den vardag vi faktiskt lever i .... som för många inte består av lyxvillor, charterresor och oxfilé .... istället består den av ett virrvar av familjerelationer på gott och ont, obetalda räkningar, arbetslöshet, sjukskrivningar, otrygghet och ett evigt pusslande att få en oftast omöjlig ekvation att gå ihop.

Borde kanske också försöka mej på en ny karriär när man från sin arbetsgivare underförstått får besked "vi förutsätter att du söker nytt jobb" efter det att man påpekat diverse felaktigheter, stöttat kollegor och blivit ... ve och vasa ... OBEKVÄM!!!

Under min utbildning talas det ofta om att arbetskraft ska vara en RESURS men egentligen är arbetskraft bara TILL BEKYMMER ... det är ju människor som kräver ... kräver ... och kräver ... och när de inte kräver bättre arbetsvillkor har de mage att kräva en rättvis lön!

Jag kommer nog aldrig att få några feta anbud på att göra min blogg till bok ... då får man skriva om elaka saker istället, som "tingsnotarien" vars blogg jag läste ett par gånger. Den första gången lämnade ett mindre illamående efter sig ... han/hon skriver otroligt nedlåtande om sina arbetskamrater på en förhoppningsvis fiktiv arbetsplats. Den andra gången koncentrerade jag mej mer på kommentarerna .... hundratals som kom med glada tillrop ... skadeglädjen och ytligheten lyste som en jättelampa ... och illamåendet gick över i något värre ...

Sorgligt nog blir hans blogg en bok ... troligen läst av chefer, blivande chefer och andra blivande arbetsgivare.

Då struntar jag hellre i boken och blir en OBEKVÄM RESURS som bara är TILL BEKYMMER som trots allt får blogga fritt.

Kramar till alla som behöver!

Vyer från dagens morgonpromenad ....

2007-03-30T12:21:00.000+02:00

Våndor i olika format ....

2007-03-27T15:00:00.000+02:00

Har sedan jag blev sjuk i höstas försökt skärpa mej när det gäller motion och kostvanor ... med olika utfall vecka för vecka. Trots det har jag de senaste tre veckorna kommit in i ett mönster som jag tror passar mej ... sätter nämligen bilen där jag lämnar dottern vid skolbussen och sedan fortsätter jag med en promenad längs vår gamla banvall som numera är cykelväg.

Tro det eller ej, men trots att vi bor mitt i skogen har vi en cykelväg. Det är gamla järnvägen som är omgjord så vi kan cykla både norrut till Kristianstad och söderut till Hörby med omnejd. Nu går jag en del av sträckan och viker så småningom upp på den "gamla" vägen till Hörby, en grusväg genom fantastisk skog och fälad , för att så småning om komma tillbaka där jag ställde bilen. Det tar ca 50 min totalt och jag mår kanon av promenaden.

Allt kändes bra men efter två veckor ville mina axlar och nacke inte vara med längre ... fick vansinnigt ont ända ner i ryggen. Har jättebra skor men jag insåg att jag spänner armarna när jag går ... så äldsta dottern köpte stavar till mej! Åldersnojan fick jag med på köpet ....

Fullständigt intelligensbefriad tänker jag i ett svagt ögonblick att " då använder jag min lilla roddmaskin istället" ... dumheten bedrar ju visheten förstås ... nu har jag ännu mer ont i axelpartiet med huvudvärk som följd. Har inte sovit ordentligt de sista nätterna pga värken men i natt gick jag upp och tankade i mej värktabletter ... är mycket restriktiv med dem sedan min stroke ... men nu gick det inte längre så till slut somnade jag.

Resultatet av det onda och min sömnbrist blev ju naturligtvis att denna dag inte blev någon dag alls ... seg i huvudet och irriterad för att jag inte kunnat gå. Nu har jag lovat mig att hålla mej i schack en dag till ... sen ska stavarna ut och premiärluftas ... gammal kärring eller ej! Med tanke på allt vilt som är ute samtidigt som jag ... det går både älg och rådjur på samma spår ... så kan jag ju använda dem i försvarssyfte annars ...

Och med tanke på det fina vädret borde det vara förbjudet att vara inne .... men går jag ut kommer jag bums att stå med krattan i handen och räfsa löv ... vilket kanske inte är så klokt med tanke på det onda ... så jag stannar inne och bakar bröd istället ....

Kramar

Något som hamnat i papperskorgen av misstag ....

2007-03-26T14:49:00.000+02:00

Hittade en text jag skulle lagt ut för evigheter sedan ... varför jag skrivit så mycket och inte lagt ut det har jag ingen aning om .. .blev väl avbruten ..... så jag anlitar lathunden i min kropp och plågar er med den istället för att skriva nytt ... går ut i solen istället ...

Min väninna berättade följande:

Hon hade varit på ett föredrag som hölls av Kay Pollak. Fem minuter efter det börjat tränger sig 3 damer förbi min väninna varav den ena väser "det är brukligt att resa på sig när folk vill in" och min väninna svarar "det är brukligt att komma i tid". Naturligtvis blir stämningen lite väl tät dem emellan och förstör lite av glädjen. I slutet av föredraget säger Kay Pollak "varje gång du springer på i ditt tycke "dumma" människor ska du se det som att du fått dem att öva dig på". När hon berättade det skrattade jag gott med tanke på vad jag skrivit om korvgubben sist. Jag får se honom som ett övningsexempel bara ... så enkelt är det.

Min gamla Golf är såld förresten ... den hann aldrig komma iväg till någon skrot. Jag chansade och lade ut den som "reservdelsbil" på Blocket ... och dagen efter var den såld! En galenpanna som precis hade kört sönder sin egen bil behövde "något som var körbart på studs" ... och det var den ju förstås. Även om man fick knyta upp avgasröret med ett rep och justera det sönderslagna framsätet så gick den ju att köra .... Men bilen blev såld och jag fick några hundralappar mer än vad skroten hade gett. En bra affär kan man nog tycka.

Min väninna som lyssnade på Kay Pollak brukar prata om att det alltid finns en plan. Jag tror henne, rättare sagt jag är fullständigt övertygad om det.

För visst är följande lite underligt att fundera på:

Mitt första jobb hade jag på universitetet, jag var 18 år och det var 1977. Jag fick jobb som lokalvårdare på en av institutionerna. Jag ar där lite mer än ett år innan jag fick jobb på universitetets bibliotek som "skrivbiträde" som innebar att man packade böcker och delade ut post. Under åren får man väl säga att jag avancerat och med avbrott för att jag var egen företagare och jobbade på ett större privat företag en handfull år, får man väl säga att jag utan att ta i lyckats hitta hyfsat bra arbetsplatser. Under åren 86-87 kom jag tillbaka till samma institution som jag började på som 18-åring, då i skepnad av sekreterare.

Eftersom det var ett grav vik fick jag bara stanna 1 ½ år och jag sörjde verkligen när jag var tvungen att sluta. Under åren som gått har min dåvarande chef dykt upp i tankarna otaliga gånger, han var suverän som chef och arbetsledare och såg verkligen sin personal som en resurs. Tjejen jag vikarierade för har jobbat kvar under alla år och för ett par veckor sedan såg jag henne nere i samhället och tänkte "fy sjutton vad jag vill ha det där jobbet tillbaka". Två dagar senare läser jag Platsjournalen och håller på att ramla av stolen! "Mitt" jobb annonseras ut! Jag ringer bums till kontaktpersonen som jag jobbade ihop med redan förra gången. Det första han säger när jag berättat vem jag är "sök jobbet!". Vi pratar hit och dit, han berättar om hur tjänsten utvecklats och vad man förväntar sig av personen. Jag berättar om min situation, pluggandet som snart är färdigt m.m. och han säger "det är nog inga problem ............

och sen har jag ju redan skrivit om jobbet som gick upp i rök ....

Självplågare ...

2007-03-20T13:55:00.000+01:00

Idéer som verkar bra från början har ibland en tendens att bli ett rep om halsen ... varför?

Jag har sedan förra hösten läst Spanska 1 ... på gymnasienivå ... och har hittills lyckats klara av prov och alla andra uppgifter hyfsat väl. Så plötsligt är det tvärstopp! Inget fastnar och inget förstår jag. Det verkar helt enkelt som att jag kan nå till en viss nivå ... och sedan löser överfyllnadsskyddet ut och allt som kommer in rinner ut lika fort.

När detta inträffade kom jag till att tänka på fler tillfällen ... som till exempel när jag ...

* skulle ta MC-kort ... (balans lika med noll, triken (3-hjuling) får bli nästa mål)

* dansade jazzbalett/folkdans/bugg/linedance (koordinationen fungerar till en viss gräns, sen blir allt en enda röra ... OBS! jag dansade inte allt på en gång ...)

* väver (grundläggande mönsterinstruktioner OK men inget mer ... )

* ritar/tecknar (var mycket duktig tills jag slutade vara tonåring, vad hände?)

* syr (sydde till andra förr när jag hade affär, idag kan jag inte en sy till mej själv. Taskigt tålamod ...eller?)

* sjöng/spelade (klinkade gitarr och sjöng i kör, idag kan jag inte hålla vare sig ton eller sträng rätt ...)

Nu har jag förstås min egen hypotes ... nämligen att jag troligen är

O E N G A G E R A D

men med tanke på att jag är nyfiken och måste prova saker i tid och otid kan det bara bli

S J Ä L V P L Å G E R I

Men har man nu tagit fan i båten får man väl fixa det också ...

Hasta luego!

Som bortblåst ...

2007-03-17T16:08:00.000+01:00

Hoppades på en vecka i lugn och ro
men fick som en galning gno
Både hos sjukhus och doktor vi gjorde besök
när yngsta dottern gjort ett akrobatiskt försök
Efter vi ortopedens trösklar hela natten nött
blev beskedet "inget brutet men stukat och stött"
Äldsta dottern hade också en del bekymmer att lösa
så ingen tid jag hann på annat slösa
Nu tror jag i förrådet jag vill bygga ett eget bo
precis som trasten och ligga i lugn och ro

Kramar

På mormors tid ...

2007-03-12T18:07:00.000+01:00

13+ och en bländande sol från en klarblå himmel ... en måndag som kan ge hopp om ljusare tider för våren är här ...

Det är verkligen vår idag ... och även om det blir snö hux flux så är det likaväl vår för finare än så här kan inte den första vårdagen bli. Efter ett kort stopp med säsongens sista fastlagsbulle (semla) hos min mor fick jag veta att lärkan hörts. Det är det enda vårtecknet jag inte får höra sedan vi flyttade till skogen. Där finns en massa andra fåglar som håller konsert men lärkan hörs bäst när den fladdrar i luften över åkermarken. Och åker är något vi inte har så mycket runt husknuten av precis ... här är det skog och åter skog innan den första åkertegen syns. Men tofsvipan är på gång ... och vi har ett par återkommande tranor vid en damm i skogen som blir vårt riktiga vårtecken.

När jag körde hemåt tog jag en liten omväg och körde en väg som gick ut till min mormor förr. Nu är det inte längre en smal liten grusväg utan en smal asfalterad väg där varje liten skogsdunge fått sin egen villa, grandungarna är nerhuggna i väntan på nya villor och det tog en stund innan jag fattade att de faktiskt fått gatubelysning och gatuskyltar. När jag var liten och skulle gå hem till mormor kändes vägen som en evighet när jag gick den men oftast gick min mormor mej till mötes och de enda fordon man behövde möta var skolbussen och en och annat traktor. Sträckan är inte mer än ett par kilometer men då var det öppet jordbrukslandskap med små träddungar där viltet höll till.

Idag är vägsträckan en "paradgata" för hästfolk eftersom det förr fanns ett flertal små jordbruk med tillhörande mark. Nu trängs Landrovern med hästsläpen på den stenlagda infarten och alla har tillbyggen med inglasade uterum, blå studsmatta, pool och nykammad gräsmatta. Borta är trädgårdarna med vilda krokus och påskliljor, borta är också dikena med tussilagon, borta är den sista biten grusväg som gick till mormor. Den är numera märkt med "privat väg". Men i mormors hus bor numera min bror som renoverar det gamla huset bit för bit. Jag tröstar mej med att det än så länge ser det likadant utvändigt och krokusarna växer fortfarande i massor vid den ena husgaveln ... precis som på mormors tid.

Vilka tankar den första vårdagen kan ställa till med ...

Kramar till alla

Vårvindar friska?

2007-03-05T13:36:00.000+01:00

SMHI säger att våren är på väg ... och de har ju ofta fel om det mesta med vädret ... men jag tror nästan på dem den här gången. Förutom att det är en enorm konsert i varje buske så har fåglarna börjat samla bomaterial vilket jag inte kan undgå när jag varje morgon hör dem fara runt under takplåten och rycka i isoleringen. Jag tror det är fåglar i varje fall ... annars har vi möss med näbb och vingar på vinden ... eftersom man hör hur det flaxas och dras runt. Dessutom har vi ett stort skatbo ... nej, grannen har det egentligen ... men vi ser boet från köksfönstret och det är säkert samma gamla skatpar som åren innan som samlar pinnar bittida till sent. De senaste dagarna har temperaturen legat på 5-7+ så våren är på väg ....

Ikväll ska jag på något så udda som ett stickcafé ... ska sitta med en massa tjejer och bara dricka kaffe, sticka och prata mönster en hel kväll ... ungefär som när grabbarna samlas i garaget över en öl och diskuterar de senaste motortidningarna. Skillnaden är bara att jag förhoppningsvis producerar något mer beständigt när jag stickar på min senaste skapelse som ligger i stickkorgen ... mot grabbarna som bara dricker fler öl och berättar den ena hårresande motorhistorien efter den andra ... och bara producerar pantburkar. Fast jag glömde kolla om man bara fick sticka ....

Åh, vad skönt det är att få vara stygg och elak mot killarna ... tror mitt rätta jag börjar komma fram under det nu nästan bortsmälta snötäcket. Eller så kan min elakhet bero på att jag försöker dra ner på mitt sockerberoende ...

Vårkramar till alla

PS. Förresten, med tanke på min förra blogg där jag inte kunde visa upp papper på mina ekonomikunskaper. Vad gör en redig kvinna som jag om inte ... jo, anmäler mig till en sommarkurs på distans i 10 p Företagsekonomi ... bara för att få ett papper på att jag redan kan hantera "avancerad ekonomi" och svänga mig med uttryck som bokslut , löpande redovisning, periodisering och avskrivningar. Nog ska jag väl kunna klå en blivande arbetsgivare med ALLA mina papper så småningom ....

Grus i maskineriet?

2007-03-03T00:53:00.000+01:00

Underligt 1:
För några veckor sedan sökte jag ett jobb. Jobbet var hos en arbetsgivare jag arbetat hos tidigare och tjänsten som utannonserades var samma som jag en gång vikarierat på. Jag ringde chefen som blev jätteglad och bad mej skicka in papperna bums. Papperna skickades in och jag kallades till intervju. Någonstans på vägen inleddes jag i tron att jobbet faktiskt kunde bli mitt. Varför vet jag inte, möjligen berodde det på att jag stortrivdes förra gången och vet att jag gjorde ett jättebra jobb, möjligen berodde det på chefen som underförstått fick det att låta som att det var mitt "som i en liten ask". I dag ringde chefen som började telefonsamtalet med "ja, det här är inget roligt telefonsamtal precis". Det slutar med att jag nästintill får sitta och trösta honom i telefonen för att hans kollegor inte var överens med honom. Och jobbet gick till "en som hade dokumenterade ekonomikunskaper" vilket inte ens efterfrågades i annonsen.
Ledsen chef - feg chef?

Underligt 2:
Fick idag veta att min vikarie på mitt ordinarie jobb kommer att få fast anställning, trots att jag fortfarande är tjänstledig för studier. Samtidigt har det uppdagats att min vikarie manipulerat sina flextidsrapporter så han lyckats få ihop 50 övertidstimmare en månad när han inte varit på arbetsplatsen mer än 75%. Dessutom lyckas han manipulera chefen så totalt genom att påstå att han har alldeles för mycket att göra så de andra måste ta över hans uppgifter. Med tanke på att hans arbetsbelastning redan reducerats till 50% mot vad det var när jag jobbade där så kan man ju också undra. Motivering är att han jobbar fackligt numera. Hoppsan, det var visst där timmarna kom ifrån. Han fick betalt av både arbetsgivaren och facket.
Dum chef - feg chef?

Underligt 3:
Varför kan människor i ens omgivning plötsligt bara bli osynliga? Varför tror de att problem försvinner om man slutar prata om dem? Varför tror de att man inte behöver investera i sin vardag? Varför tror de att undanflykter fungerar när det börjar bli obekvämt? Varför tror somliga att andra människor bara är en slit och slängvara? Varför förstår somliga inte att deras motvilja lyser igenom som bara en fullmåne kan? Varför tas allt som personlig kritik när man vill ta upp ett problem? Varför accepterar jag osynligheten och motviljan?
Dumma jag - fega jag?

Just nu vill jag nog gråta i en hel vecka - men det gör jag naturligtvis inte. Jag gråter en skvätt över jobbet jag inte fick, jag gråter en skvätt över att den hemska vikarien ska vara kvar, jag gråter en skvätt över alla dumma och osynliga människor och när jag ändå håller på kan jag lika bra gråta en skvätt över alla andra orättvisor här i världen. Så har jag i varje fall bidragit med något ....

Man kan aldrig vara perfekt ....

2007-02-28T19:20:00.000+01:00

Jag bugar mitt huvud och ber om ursäkt för min försumlighet ....

* för en vänkrets måste ständigt underhållas och ibland repareras

och

* ett leende är en kurva som kan räta ut både det ena och det andra

och

* kärnan i all vänskap är överseende

... så även om ni inte ser det så försöker jag le så det gör ont i öronen ....

Tur att andra människor skriver klokheter man kan låna när man inte har vett att ta hand om de sina ....

Massor av kramar

(citaten är från Tid för vänskap, Pedagogförlaget, Klippan)

Jag orkar inte alls ...

2007-02-06T22:06:00.000+01:00

När man är trött gör man dumma saker, som att ...

* bli förbannad på korvgubben i gatuköket för att han inte skaffar hörapparat. När han frågar för tredje gången vad man vill ha känner jag mest för att bara väsa fram "en tjock med bröd" ......

* bli ännu mer förbannad på gubben i gatuköket för att han precis gjort ny mos så man bränner tungan av sig ....

* bli förbannad på resten av familjen för att de inte vill se den film jag vill se ... som jag redan missat med en halvtimme för att jag kom hem så sent från min spansklektion

* bli förbannad på att släktingar behagar planera semesterresor samtidigt som dottern bokat lokal för att fira sin 25-årsdag och examen

* bli förbannad på alla bilförare som måste köra om i 150 km när jag själv redan kör alldeles för fort

* bli förbannad på mig själv när jag inte går och lägger mig i tid ... så jag slipper bli arg, trött och förbannad.

Vem vill ha en gammal Golf?

2007-01-28T14:31:00.000+01:00

De senaste dagarnas väder har framkallat en smärre trafiknoja hos mej eftersom det varit ömsom mycket snö, ömsom mycket vatten. I helgen ingick dessa två tillstånd en förening så att det blev mycket vatten, antingen på snön eller under snön. Så tog man ut bilen var det antingen ishalka eller lagom mycket vatten för att crawla fram till kiosken. Jag kan välja att inte ta bilen om det inte är absolut nödvändigt ... eller låta sambon köra istället eftersom han inte har någon större respekt för väglaget utom när han kör lastbil .... och så kan jag sitta hemma och oroa mej istället.

Under helgen hade jag inte tänkt oroa mej alls eftersom ingen av oss skulle köra någonstans ... hade vi tänkt i varje fall. Lagom efter frukosten ringer telefonen och Alf svarar ... det är äldsta dottern som ringer och vill bli hämtad !! Jaha, men min gamla bil då? Jo, den står i ett dike utanför Höör .... I det förrädiska vädret fick dottern och hennes kompis sladd på bilen, snurrade ett antal varv, och slutade färden i ett dike. Ingen blir skadad och med facit i hand kunde det slutat betydligt värre.

Så nu äger jag en gammal Golf som ingen kan .... eller vill köra .... utom möjligen till närmaste skrotupplag. Både skärmar och bakdel har fått sej en rejäl törn ... ansiktslyftning i sitt sämsta utförande, förarsätet kan endast ta emot förare i ryggläge, men startar gör den. Den har bara glömt hur man kör ...

Så i morgon blir det försäkringsbolag och skroten ... i nämnd ordning.

Kram

Ett ord på vägen ... eller ?

2007-01-26T22:13:00.000+01:00

Fick följande text av en gammal arbetskamrat ... trodde nog inte att det var så men det ligger nog väldigt mycket sanning i det. Hjärnan är en underlig tingest ....

The phenomenal power of the human mind

I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdaniegThe phaonmneal pweor of the hmuan mnid! Aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn't mttaer inwaht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Amzanig huh? Yaeh, and I awlyas thought slpeling was ipmorantt.

Klurigheter ....

2007-01-25T13:37:00.000+01:00

Hört på radion (ur Mamma Muu och Kråkan):

"Jag mår jättebra. Hade jag mått bättre hade jag verkligen blivit orolig"

"I djungeln finns det kakaduor, fåglar, och så finns det djungelkråkor. En djungelkråka kan spana in en pommes frites på tusen meters håll"

"I djungeln åker tigern tåg"

Så skönt det måste vara att skriva barnböcker ... ingen som frågar efter research ...

Kramar från ett snöigt Skåne

En vecka som alla andra ...?

2007-01-14T22:40:00.000+01:00

Ibland snurrar tiden bara iväg och så blir det som Orup sjunger ... " när måndag-fredag är förbi" ... och ofta kommer man inte ihåg vad man gjort under veckan. Men när det blir precis tvärtom så kan en vecka se ut så här istället ....

Måndag:
Jobbade hela dagen ... lugnt och stilla ... sista lediga dagen för dottern innan skolan började.

Tisdag:
Skoldags igen ... men dottern kommer hem på eftermiddagen och mår jättedåligt ... får inte behålla något hon stoppar i sej. Vinterkräksjuka? Jag jobbade hela dagen och är trött men på kvällen var det dags att dra igång min spanska igen ... var helt slut i huvudet när jag kom hem ... och oron börjar krypa i kroppen över min tenta ....

Onsdag:
Dottern mår mättre men stannar hemma och sover. Jobbade förmiddag och sen redovisning av vår B-uppsats på eftermiddagen ... jag var måttligt road eftersom det varit en del konflikter i gruppen och jag visste att vi skulle få påpekande ... vissa anser jag är petig men det visade sig att jag hade fog för det .... Fick besked på en del ändringar vi behövde göra och fick en vecka till på oss. När jag kom hem sa dottern att "någon" ringt från högskolan och nyfiken som jag var ringde jag tillbaka på numret som fanns på nummerpresentatören. I andra änden av luren får jag min lärare på metodkursen som säger " jag kan inte ladda ner din tenta, kan du skicka den på nytt?". Lite underligt tycker jag eftersom vi ska ha skrivningsgenomgång under torsdagen, men visst, mailar i väg den och hör inget mer ifrån läraren så jag antar allt är OK.

Torsdag:
Jag jobbade hemifrån några timmar men mådde illa och var i uselt skicka på morgonen ... hade bara eftermiddagens skrivningsgenomgång i huvudet ... hur hade det gått med min tenta? Kommer till skolan i god tid och vill bara att den här dagen ska ta slut fortast möjligt .. utgår från att jag har kört på tentan men jag vill i varje fall veta hur illa det är. Läraren kommer med andan i halsen och vi tror att han rättat tentor till sista minuten innan. Efter en kvarts prat om resultat, betyg bla bla bla så säger läraren lite i förbigående att "jag har förresten inte rättat Monicas och NNNNs tenta ... hade problem med dem så ni får skriva ut dem". VA!!!!!!!! Jag håller på att få ett hysteriskt anfall .... och jag blir så arg så efter att ha skrivit ut tentan och sagt en del väl valda ord till läraren så går jag ... mitt framför näsan på läraren och resten av klassen ... med gråten i halsen och helt färdig ... Det blev inte mycket sovit den natten ....

Fredag:
Chock nr 1:
Alf väckte mej ... hann precis säga till honom "vad tyst det är efter all blåst och regn under natten" när vi hör en explosion utanför huset. Alf springer ut ... jag in i dotterns rum som har gavelfönster mot vägen och ser hur det brinner med jättehöga lågor ett femtiotal meter från huset ... precis vid vår lilla grusväg vid skogskanten. Jag skriker till dottern att hon måste gå upp och ta kläder på sej ... får tag på telefonen och ringer 112 där killen i andra änden meddelar att brandkåren redan är på väg ... någon har larmat om en brinnande bil! Mycket riktigt, våra nya grannar som flyttade in i måndags har blivit en bil fattigare. Tjejen som körde hade haft en vansinnig tur ... tyckte bilen betedde sej konstigt när hon skulle till jobbet så hon körde hem igen .. .ringde efter sin kille som mötte upp henne men de hann inte hela vägen hem med bilen ... det tog inte många minuter förrän bilen var ett urbrunnet vrak och explosionen vi hört var när däcken exploderat. Just då var vi riktigt glada för att det regnat och att skogen var genomblöt ... annars hade vi nog fått betydligt större bekymmer ....

Chock nr 2:
Kom till jobbet i hyfsad tid ... lite chockad efter morgonens upplevelse men försökte jobba undan och inte heller tänka på min tenta. Hade inte hört ett ljud från läraren under gårdagen så det var som att gå på nålar. Vid middagstid kollar jag skolans mail och precis då skickar läraren ett mail till mej ... och jag får dagens chock nummer två!! Läraren gratulerar mej till mitt fina resultat ... får läsa det flera gånger innan jag fattar vad där står ... jag har fått 62 p av 75 möjliga och ett VG!!! Blev så glad så jag grät igen ..... och var tvungen att ringa runt till alla möjliga människor och berätta om resultatet ... Dottern åker iväg till sina pappa på kvällen och de ska vidare till Göteborg under helgen för att bl.a. titta på Disney on Ice. Lugn och stilla fredagskväll ....

Lördag:
Alf och jag bestämmer oss för att äntligen gå på bio och det blir Bond som pokerhaj ... bra film och nöjda sätter vi oss i bilen för att köra hem. Sätter på radion och det första vi hör är "Länsstyrelsen utfärdar orkanvarning .... " och värst skulle det bli på västkusten. Där dottern befinner sej ! SMSar till dottern och hennes pappa om orkanvarningen fast klockan är 23.30 men dottern svarar att allt är OK än så länge ... de är på hotellet och har det bra. Skönt!

Söndag:
Sov länge och har inte tankar på någon orkan förrän TVn gör en extrautsänding från just Göteborg. Här hemma har det börjat blåsa upp ordentligt och jag ringer dottern för att höra var de är ... hon svarar att de är ute och på väg till föreställningen men att det blåser jättemycket ... ett fönster hade blåst sönder på hotellet men annars var allt OK. Här hemma hade vi pratat om att ta en tur till IKEA ... behövde en ny byrå i hallen ... men vi bestämmer oss för att avvakta till senare på dagen eftersom blåsandet tagit till ordentligt. Vid 15-tiden kör vi iväg men det är ingen rolig resa ... jag blir nästan åksjuk eftersom bilen kränger så ... men några timmar senare har vi fått vår byrå och hämtat hem dottern som nu också kommit hem från Göteborg. Så resten av kvällen ägnades åt att skruva ihop vår nya byrå ....

Så för tillfället är lugnet återställt efter en mycket stökig vecka .....

I huvudet på en ... köttbulle ???

2007-01-11T08:01:00.000+01:00

Dottern har fått ett nytt bildprogram att leka med ............... men det är inte mitt huvud hon experimenterat med.

Så var det som vanligt igen ....

2007-01-07T22:52:00.000+01:00

Ja inte blev någon tvätt struken ... däremot blev det långpromenad både i går och idag. Var tvungen att inviga mina julklappsskor som jag förvisso själv valt men de här helt fantastiska att gå i. Tungviktare som man är behöver inte bara bilen bra dämpare ... även skorna kräver en del ... och mina skor har dämpning både fram och bak och det känns som att gå på moln ... små, lätta moln ....

Jag har faktiskt inte sagt ett ord om julen eller mina julklappar kom jag på. Julen i sig var lite underlig eftersom vi var en salig blandning av människor som av någon anledning inte hade någon annan att fira den hos .. vår version av "de hemlösas jul" skulle man kunna säga .... äldsta dotterns "svärföräldrar" och yngsta dotterns farmor och även hennes pappa ... de enda "normala" gästerna var min mor och hennes sambo. Det blev faktiskt en bra julafton trots att vi tussade ihop människor som aldrig träffats ... kanske därför ? Mycket mat åts och mycket mat blev över ... så det blev som det brukar egentligen. Men visst smakar julskinkan lika gott på mackan juldagen och annandagen.

Fick en del roliga julklappar ... det bästa var från Alf och det var ett presentkort på Spa i Blekinge med tillfälle till övernattning och även min strumppaket från Alf var ett presentkort ... till min frissa så jag kan fixa lockarna ... så under våren ska det bli både tillfälle till spackling och omlackering ... om man får lov att uttrycka det så. Victoria och hennes pappa gav mej ett presenkort på fotvård och fotmassage .... så egentligen är det kanske så att de försöker tala om något för mej ... eller ???? Men så länge jag inte får ett medlemskap hos Viktväktarna får jag vara nöjd .....

Fotvårdsgrejet blir nog ett problem .... ingen får nämligen röra min fötter mer än jag ... och Alf på sin höjd. Det har alltid varit så och när jag skar sönder min stortå sommaren 05 blev det riktigt jobbigt eftersom läkaren sydde och donade och dessutom tvingade mej att gå på efterkontroll flera gånger så de såg att den inte vissnade och föll av .... jag hatade varenda sekund ... Varför jag är så nojig vet jag inte ... mina fötter är egentligen i väldigt bra skick men det hjälper tyvärr inte .... Men fötterna blir väldigt glada av att gå i mina nya skor som jag fick av Helena och hennes sambo.

I mitt presentkortsbibliotek ryms nu 1) ett helg-SPA 2) besök hos frissan 3) fotvård & massage 4) ett tillfälle att köra gocart ... så om jag gör mej riktigt vacker så kan jag bli en vacker patient på sjukhuset efter att ha kört omkull och skulle jag bryta ett ben så är jag både len i skinnet, vacker i håret och nypolerad om fötterna .... bättre kan det inte bli.

Fick lite andra julklappar också och bland annat fick vi en liten korg med inneskor till gäster ... fattade vinken ... vi snålar med värmen så golvet blir kallt ....

Nej, i morgon är det arbetsdag ... har mitt tillfälliga vikariat kvar i januari också så att det blir lite pengar till vår Spanienresa ... men skola blir det inte på allvar förrän den 22 januari då det är dags för en ny termin.

Natti, natti!

Tjohooo!

2007-01-05T21:25:00.000+01:00

Tentan är inskickad .... och nu är huvudet verkligen tomt. Vad ska jag nu bry mitt huvud med hela tiden? Vad ska jag nu tänka på när jag vaknar mitt i natten? Vad ska jag nu skylla på för att slippa laga middagsmaten? Jag har levt med den här tentan i princip 24 timmar om dygnet sedan juldagen...

Alf undrade om jag skulle använda datorn under morgondagen ... den har ju varit uppbokad i ett sträck i flera veckor ... och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag var verkligen tvungen att tänka efter .... men nej, inte en enda anledning hade jag för att sätta mej vid datorn igen.

Vad ska jag nu göra med resten av ledigheten ... 2 dagar innan det är dags att jobba på måndag? Jo, jag ska ta hand om tvätten ... två veckors tvätt ligger i en jättehög och väntar på att bli sorterad och instoppad i sina små garderobsskrymslen ... en fantastisk terapi efter ett mentalt maratonlopp.

Kloka ord 1:
... yngsta dottern hade en del funderingar häromdagen när jag hämtade henne hos en kompis och vi hörde en låt av Madonna på radion...

-Mamma, är Paris Hilton egentligen en känd person och varför det i såfall?
- Möjligen är hon känd för att hon ska ärva en massa pengar och är duktig på att festa och slå runt
- Men det är ju inget bra, är Madonna en kändis?
- Jo, det är hon väl för att hon gör bra musik och gör andra bra saker med sina pengar ...
- Är Madonna gammal?
- Ungefär lika gammal som mej...
- OK, då är hon gammal. Men om hon dör finns det ingen Madonna mer...?
- Egentligen inte ...

Eftertanke 1:
En madonna har det funnits i alla generation och dem glömmer man inte ... men vem kommer ihåg Paris Hilton i nästa generation .......?

Kloka ord 2:
"Eftersom Gud inte kunde vara överallt skapade han mammor"

Eftertanke 2:
Fick en uppenbarelse och livet blev plötsligt lite lättare när man ser det ur det perspektivet ... hittade texten på en broderad tavla som jag allvarligt funderar på att köpa ...

Kramar

Tillfälligt avbrott?

2007-01-04T12:28:00.000+01:00

Jag är INTE färdig med tentan!!!!

OBS! Detta betyder "Jag är INTE färdig med tentan!!!!" på Webdings

och inte någon formel för vad jag hellre skulle vilja göra

Bortblåst?

2007-01-02T15:59:00.000+01:00

Är det något som är bortblåst hemma hos oss är det nog innehållet i min hjärna ... kanske sista dagen med den f-b-de tentan?

Under natten drog stormen över hos oss och vår del av Skåne klarade sig rätt bra ... värre blev det för smålänningarna tror jag .... men vi är vana och har bunkrat upp med både batterier, ficklampor och ved. Förvisso har vi direktel (hu så hemskt ord ...) men kakelugnen blir vår räddning när strömmen lägger av ... var mest bekymrad över att strömmen skulle gå så jag inte kunde blir klar med min tenta.

Nu är jag i varje fall inne på sluttampen ... har en mastodontfråga kvar men lyckas nog beta av den ... var vitsig värre här eftersom jag håller på med betakoefficineter ... Hade föredragit om den här beta-grejen suttit i en bil eller något annat för då hade jag vetat var jag skulle vända mig för att få hjälp ... men tror inte någon bilverkstad kan hjälpa mej med det.

Igår blev det födelsedagskaffe hos min bror och det var ett flertal ögon som var både hålögda och rödögda. De rödögda kunde förklaras med förkylning men de hålögda hade nog firat för mycket nyår .... Jag kände mej vare sig hålögd eller rödögd men var så trött när jag kom hem så jag var i säng 20.00!!!! Löste förvisso först lite korsord och läste men slocknade snabbt för att sedan vakna vid 23-tiden.

Då hade allt datorarbete satt sina spår för jag hade så ont i nacken och ryggen så jag var tvungen att gå upp en stund och titta på Navy SCI ... inte för att det hjälpte men jag glömde var jag hade ont för en stund. I säng igen ett par timmar senare + lite värktabletter för att vakna vid 6-tiden igen ... men jag vet varför jag sover så dåligt ... tentan ligger och maler i huvudet stup i kvarten och problemlösningsavdelningen arbetar övertid.

Hoppas att jag i morgon bitti kan ligga kvar i sängen och tänka ... "äntligen är jag av med eländet!" Och NATURLIGTVIS går det mycket fortare om jag låter bli att sitta och blogga ........

Wish me luck!

2007 ... kan det bli något?

2007-01-01T09:30:00.000+01:00

Känner ingen större skillnad mot igår ... jag sitter fortfarande fast i min statistiktenta ... har gjort mindre framsteg ... i storlek med babyfötter ... men det går framåt. Det enda positiva idag är att 5:an visar ett maraton med Ugly Betty ... som jag ska spela in varenda minut av ... eftersom jag troligen sitter kvar vid datorn och pluggar på "normalfördelningskurvor", "Cronbach's alpha" (den gubben har jag en hel del otalt med) och andra begrepp som låter som en hemlig trollformel ......

Höll i varje fall ledigt en liten stund igår ... fick god middag som Alf fixade ... sedan slappade vi ... drack lite vin och annat smått och gott ... för att till slut gå ut och titta på grannarnas raketuppvisning. Tur vår gamla hund är alldeles ör döv för att bry sej ... kaninen däremot fick ett anfall av bulimi för hon åt upp allt höet i raketfart (haha! ...) och satt med ögon stora som tefat i buren. Tefatsstorleken på ögonen kan ju också bero på att hon blev chockad över att få så mycket hö på en gång ... trodde kanske det var hennes sista måltid.

Den första dagen av 2007 ska jag tillbringa tillsammans med min tenta ... men! ska göra ett litet break under eftermiddagen när vi kör till min lillebror som fyller år i dag. Taskigt att fylla år nyårsdag och det är inte förrän på senare år som han faktiskt velat fira dagen. Kan ju bero på att de flesta ligger med någon form av baksmälla på nyårsdagen ... antingen han eller potentiella gäster ...

Dessuom har vädergubbarna lovat storm över Skåne ... så jag räknar kallt med att strömmen kan gå eftersom vi har luftledningar ... ska därför vara mycket noga med att spara min tenta var 5:e minut och skicka den till min hotmailadress lika ofta så jag kan fiska upp den på någon annan dator om det kniper ...

Nu kallar Alf och säger att det är frukost ... mums ... hotellservicen fungerar minsann ibland och utan att jag behöver lägga en cent i dricks ... varma bullar och en kopp te passar precis nu.

Ha en god fortsättning på det nya året!

x + y = en fullständigt omöjlig ekvation ...

2006-12-29T09:55:00.000+01:00

Varför får alla former av matematiska beräkningar min hjärna att förlamas och förinta all form av logiskt tänkande?

Jag sitter med en statistiktenta som är något av det värsta jag hittills brottats med sedan jag började läsa. Det underliga är att kursen är en 10- p metodkurs som började med att vi skulle göra en undersökning i grupp och skriva en rapport .. vilket jag utgår från tillhör en metodkurs ... men avslutas med en statistiktenta ... som definitivt tillhör en statistikkurs på högre nivå. Flertalet av mina kursare mår som jag ... verkligen under isen .... och läraren lär inte få en nådig utvärdering ... dessutom får troligen de flesta av oss skriva omtenta på eländet.

Undrar vilken ambition läraren har och undrar om han överhuvudtaget vet vilken bakgrund vi har ... blivande pedagoger och sociologer som inte läst en gnutta statistik tidigare och de flesta har Matte B som utgångsläge? Pratade nyligen med en av mina kursare i telefon och hon har läst betydligt högre matte och gillar det här med statistik och siffror ... men även hon hade problem med att förstå tentan. Hur ska då vi andra förstå?

Så temperaturen är verkligen under noll ... kan inte ens tröstäta eftersom allt julgodis och kakor redan är uppätet ....

En God Jul & ett Gott Nytt År !

2006-12-21T13:16:00.000+01:00

Det kvittar ju hur man gör ....

2006-12-19T22:58:00.000+01:00

Idag är jag så ledsen ända in i hjärteroten så jag egentligen borde sitta med en badhandduk och torka eventuella tårar som enivst hotar med att översvämma mitt synfält. Och egentligen vet jag inte ens om jag borde vara ledsen ...

Har de senaste tio veckorna haft en metodkurs med huvuduppgift att vi i grupper om fyra ska skriva en mindre uppsats innehållande diverse statistiska analyser. Till att börja med gick det jättebra, jag tyckte vi kompletterade varandra rätt bra och att vi alla hade olika tillgångar som behövdes. Efterhand som veckorna gick insåg jag att gruppen indirekt styrdes av en av tjejerna som jag redan pluggat tillsammans med under tidigare terminer.

Plötsligt upptäcker jag ett beteende hos henne som jag inte sett tidigare .. och hux flux har jag hamnat på avbytarbänken och har ingen del i arbetet överhuvudtaget. Egentligen borde jag protestera högt och att jag även borde sett tecknen tidigare .. som t ex att övriga i gruppen bokar mötestider utan att jag vet om det, hoppsan ... eller att de bestäms kl 22.37 på kvällen i vårt chattforum ... så att jag ser det först dagen efter och inte har en chans att hinna dit i tid. Eller att hon kärvänligt klappar mej på axeln och kallar mej för "datanörd" när jag fixar diverse saker i ett Wordprogram. Eller att hon deklarerar att "det här fixar ju vi ju så gärna utan din hjälp och du är ju så duktig på det tekniska (underförstått: håll fingrarna här ifrån!)". När hon sedan skriver om en massa av det material jag bidragit med och gör om det till sämre svenska än jag skrivit ... då tappar jag verkligen lusten. Jag vet också att hon vid ett flertal tillfällen fått påpekande om sitt språk i sina arbeten och det talar hon dessutom om för alla som vill veta.

Hela min natur skriker "stopp" och "säg ifrån" och jag blir bara mer och mer förvirrad av gruppens beteende. Jag överreagerar kanske? Är det så att det är av omtanke som de håller mej utanför eftersom de vet att jag jobbar parallellt? Men det gör de övriga i gruppen också ... Jag tror tyvärr inte det är så enkelt ... så den här gången har jag lagt mej totalt platt ... ifrågasätter inte mer ... kommenterar inte mer ... och är så tacksam att jag inte ska läsa med någon av dem under nästa termin. Gör de ett bra jobb får jag samma betyg som dem eftersom hela gruppen betygsätts så varför ska jag egentligen bry mej ? Något att fundera på ....

Ett ord om ......

2006-12-17T20:53:00.000+01:00

Så där ja ... nu ska det väl likna en blogg igen hoppas jag ... att det blev fel kan vi nog skylla på taskiga språkkunskaper .....

Helgen har varit smått omtumlande ... först en fredag-lördag tillsammans med Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift (SKUL) ... sedan en söndag tillsammans med boken "Statistisk verktygslåda" ... numera omdöpt till "Sadistisk verktygslåda" ....

Att jag tillbringat fredag-lördag i religionens tecken beror på att jag fått ett tillfälligt halvtidsvikariat på SKULs kansli fram till den siste januari. Ett rätt kul jobb och tack och lov är man fortfarande snabb i tanken .... så det har gått rätt fort att sätta sig in i jobbet... och under helgen har deras Distriktsstyrelse haft sammanträde vilket innebar 12 ungdomar i åldern 17 - 29 + undertecknad som protokollförare och kaffekokare ... Inte så dumt att få betalt för att skriva på en dator hela helgen .....

Söndagen har varit både obetald och jättetråkig ... har suttit med statistiska analyser för vår B-uppsats och jag kan för mitt liv inte lära mig vad som ska ligga på x- och y-axeln .... och för att inte tala om Chi-värde .... p-värde ... och andra hemska formler. Jag har aldrig tyckt om saker som har med siffror att göra ... förutom ett lönebesked förstås ... och jag tycker ännu mindre om det nu. Uppsatsen ska vara inne på torsdag .........

Nu är det säkert någon som tycker att plugga och jobba samtidigt med mitt sjukdomsfacit är en mycket korkad ekvation ... och jag håller med. Men till mitt försvar måste jag säga att jag ska ÅKA PÅ SEMESTER i april! Vi ska ner en vecka till Spanien och för en gångs skull vill jag åka med massor av pengar i börsen .... och slippa vara fattig student ... och äta gott, handla gott och bara slösa! Så jag är synnerligen motiverad just nu ...

Nu ska jag stänga av datorn för i kväll ... och lägga mej raklång i soffan tills det är dags att lägga sig på riktigt ...

Natti natti

Rent åt skogen ........

2006-12-15T08:36:00.000+01:00

Jag hatar när tekniken tar över mitt liv .... uppdaterade min blogg till Bloggers betaversion ... och vad hände .... den kan inte skriva "ä" , mitt kommentarsfält har gått upp i rök ....

JAG HAR INTE TID ATT JOXA MED SÅNT!

Sköna söndag?

2006-12-10T23:36:00.000+01:00

Tror nog det finns sköna söndagar ... någonstans under året ... men inte i december månad! Idag har jag farit runt med dottern inkl. vidhängade kompis i stora staden Kristianstad. Tack och lov är denna stad byggd som ett Lego ... allting är fyrkantigt och alla byggnader inkl. gator är symmetriska och av någon underlig anledning kan man inte gå vilse ... man kommer alltid tillbaka till utgångspunkten ... Domus jätteparkering!

I Kristianstad finns alla affärer! Jag lovar, det som inte finns håller i varje fall på att byggas. Och 90% ligger runt två torg ... resterande 10% ligger samlat vid infarten från motorvägen ... Därför visste jag att jag kunde låta tjejerna gå på egen hand utan problem men eftersom jag samtidigt lovat vara med och duka till eftermiddagens julfest med byns idrottsförening sprang klockan iväg. I ständig "radiokontakt" via mobil med dem visste jag i vilka affärer de gick i men till slut kändes det som om jag stod med stoppuret i handen. 10 minuter i den affären "stopp" .... 10 minuter i nästa affär "stopp" ... till slut hade de hunnit handla upp både sina och mina pengar. Och allt berodde på en jacka! Snål (hmm, sparsam) som jag är hade jag idag, och endast idag, möjlighet att inhandla en jacka till dottern på Stadium med 30% rabatt ... men det var under förutsättning att vi fixade det mellan 11 - 12 ... anledningen därtill orkar jag inte ens dra upp men det var fullt lagligt i varje fall . Och pengar är alltid en drivande faktor till det mesta av världens hysteri ....

Nu är jackan inköpt ... julfesten avslutad ... jag trött ... huset nattat ... men under julfesten undrade en väninna hur jag orkade hinna med allt (det var med tanke på att vi även varit i Malmö i helgen och lämnat möbler m.m.) Jag orkar faktikst inte ... det ser bara ut så. Så min omgivning tror jag är superfixaren men egentligen är jag bara en ynklig varelse som vill för mycket och lovar för mycket. Men jag tröstar mig med att jag i varje fall vill någonting .... och ibland blir det bra ... ibland mindre bra ... men slutar jag fixa kommer jag nog att vissna ner som ett höstlöv. Då blir jag liggande på marken till någon trampar på mej ... sopar bort mej ... eller helt enkelt bara förmultnar.

Ligga och skräpa på det viset! Aldrig i livet! Det får jag ta mej tid till den dag jag tar på mej träfracken ... inte än ....

Natti natti ...

Kantsött och rökskadad glädje ....

2006-12-08T20:20:00.000+01:00

I dagens lokaltidning kunde vi läsa om hur en familj blivit bemött hos socialen efter en brand i deras lägenhet. Barnens alla leksaker, kläder, sängar m.m. förstördes och det enda socialen kunde ställa upp med var pengar till två ombyte för vardera barn (tre bröder i åldern 11, 12 & 14). Pappa i familjen är arbetslös, mamma föräldraledig med en minsting på 6 månader och idag, fyra dagar efter branden sover barnen på luftmadrasser i vardagsrummet och får låna kläder av släktingar. Socialen kunde inte lova pengar förrän tidigast i mitten av nästa vecka .... Märk väl ... nu säger någon "ja, de är säkert invandrare och bara lever på bidrag" men så är icke fallet ... detta hände familjen "Svensson" som bor i Malmö.

Solskenet i historien var egentligen 12-åringens rådiga ingripande som gjorde att hans syskon tog sej ur lägenheten i tid och även fick grannarna till att ringa brandkåren. Jag tyckte killen var så otroligt duktig som dessutom kunde behålla förnuftet och stänga dörren till rummet det brann i så att elden inte spred sig. Det värsta med historien var att familjen hade prioriterat bort hemförsäkringen och utöver att de inte får någon ersättning vill även hyresvärden att de betalar ca 50 000 kr för renovering av lägenheten!

Vart vill jag komma med det här? Jo, 1995 råkade jag och mina barn ut för något liknande. Vi hade nyligen flyttat in i en lägenhet och bara hunnit packa upp det nödvändigaste av våra ägodelar. Resten av kartongerna placerades i vårt vindsförråd i vänta på uppackning men så en dag fick någon lustigkurre för sig att elda på vinden. Tjoff, så var hela det översta våningsplanet borta och så också våra ägodelar i form av kort, leksaker, möbler m.m. Den julen hade vi inte ens en grankotte att hänga i granen .... men jag hade i varje fall en hemförsäkring tänker kanske någon ... men det räknas som förråd och då fick jag bara en engångssumma som inte ens täckte saneringen av det som var kvar efter rök- och vattenskadorna.

När jag läste om killen och hans bröder blev jag både ledsen och arg .... man är utsatt både som vuxen och barn när man hamnar i klistret. Så jag skrev ett mail till tidningen och bad dem förmedla en del saker vi hade stående på lager om familjen var intresserad. Tidningen ringde tillbaka och nu ikväll ringde jag och pratade med familjen ... så i morgon förmiddag kör vi in med säng, kläder, böcker, TV m.m.

När jag nämnde det för yngsta dotterns kompis mamma ringde hon till tonårssonen och bad honom röja ur sin garderob och vips så hade vi fyra kassar kläder i rätt storlek. Äldsta dottern som kommer ihåg hur vår situation var lämnade över sin lilla TV, en överbliven CD-spelare, lampor m.m. Tyvärr är minsta dottern fast i ett mycket kapitalistisk tänkande så det enda hon sa var "ta inte mina saker" ... tror hon får sättas i karantän ett tag ....

Så skänk en tanke till andra i jul ... vi kan själv sitta på pottkanten fortare än vi anar .... och glöm inte att lösa en hemförsäkring ...

Kramar

Livets svåra gåta ....

2006-12-07T22:25:00.000+01:00

Det är lika bra att jag ....

... inser att jag troligen inte blir 100 år men kanske 95 och alltså redan levt mer än halva mitt liv ...

... inser att jag börjar bli gammal när jag börjar tycka det är roligt att prata med pensionärerna i kassakön

... redan nu börjar städa bort alla gamla papper som bara tar plats inför min framtida hädangång

... inser att jag aldrig kommer att banta fyra storlekar utan lika bra kan kasta 90% av garderoben

... inser att jag måste tvätta om all tvätt som legat i väntan på ett möte med strykjärnet

... är den ende som bryr sej om det finns gardiner i fönsterna

... inte köper hem fler växter som ändå aldrig blir vattnade

... inser att den sambo jag en gång flyttade ihop med numera ligger lika viljelöst i soffan som den gamla filten

... inser att tonåringen härhemma aldrig mer kommer att lyssna på mej

... inser att jag aldrig kommer att rädda världen utan får nöja mej med att köpa rättvisemärkt te på Konsum

... inte har råd att köpa alla julklappar jag vill till nära och kära

... inte heller får de julklappar jag önskar mej

... inser att det aldrig blir som jag vill ändå

... inser att livet är orättvist

men trots detta ändå

... önskar alla en God Jul & Gott Nytt År

Kram

(denna tidiga julhälsning med tanke på min numera höga ålder och att jag kanske bryter en höftled ... får lunginflammation ... eller bronkitis .... eller något annat som inte läkarvetenskapen ens upptäckt än ....)

Slak lina ... spända fjädrar

2006-12-03T22:35:00.000+01:00

Tack för att ni fortfarande finns kvar .... trots att jag nästintill övergett er i mitt eget lilla kaos.
Har sen senast tillbringat tid hos läkaren, röntgats på längden och bredden, och när min magnetröntgen äntligen blev gjord fick jag vänta två eländiga veckor på besked.

Som den klaustrofobiska människa jag är så var nog MR det närmaste upplevelsen jag hoppas komma att bli levande begravd. Tur är att man sett alla amerikanska läkarserier ... där alla skickas på MR i tid och otid ... så man hade en viss mental förberedelse. Men att bli inskickad i en jättemaskin där varje andetag tog emot så att jag kände väggarna runt om mej det vill jag aldrig uppleva mer. Trots hörlurar och "pratknapp" till personalen led jag 45 minuters helvetiska kval och jag vågade inte öppna ögonen en sekund för att jag var rädd för att få ett hysteriskt sammanbrott. Samtidigt låter det och smäller något fruktansvärt i den här maskinen när mitt huvud skickas ut i smala skivor ......

Det konstaterades att jag haft en propp i huvudet som tack och lov lösts upp av sej själv ... som läkaren så snällt påpekade ... "du har haft tur, det kunde blivit mycket värre" .... Men inga onda ord om min läkare, han har varit guld värd och förklarat och pratat och förklarat och .... Så nu knaprar jag Trombyl och medicinerar mot mitt höga blodtryck. Och det är väl sant som det är sagt ... som man bäddar får man ligga ... och min säng har aldrig varit välbäddad ...

Det tråkiga var att när jag äntligen började komma ifatt åkte jag på en rejäl förkylning som sög musten ur mej och när det efter två veckor börjar vända och kännas bättre ... så poof! ... en ny runda till läkaren .... Då tog luften slut på riktigt eftersom jag fick en infektion i luftrören som ställde till det så att jag inte kunde andas när jag låg ner... sov sittande i soffan i tre dagar ... tur vi har många TV-kanaler numera. När jag åkte in till jourläkaren pumpade han mej full med Bricanyl och kortison eftersom jag bara kunde dra små ynkliga fågelpip ... med resultat att jag blev hög, fick hjärtklappning och kände mej speedad hela dagen. Blev hemskickad med medicin som har massor av biverkningar, jag fick inte sola (haha!), inte dricka mjölk och en massa andra inte ....

Idag mår jag hyfsat bättre men jag joggar inte precis upp till ovanvåningen ... liknar mer en dubbelvikt snigel .... När jag under förmiddagen väl bestämt mej för att försöka ordna något som liknar adventsstakar i fönsterna så bröt nästa kaos ut ... det blev ett rejält bråk här hemma om skitsaker och det avslutades med att min sambo rusade ut och sa "jag vill inte prata med dej mer" och då tog det liksom bara slut på all ork. Jag satte mej ner och stortjöt samtidigt som telefonen ringde ... och av bara vanan tog jag telefonen och svarade ... vilket jag naturligtvis inte kunde eftersom tårarna stod som spön i backen. Tur var att det var min mor som ringde men jag hann skrämma henne halvt från vettet innan jag lyckats förklara varför jag tjöt som en stucken gris .. och att det var min mor gjorde ju inte saken bättre. Naturligtvis tjöt jag ännu mer och så var stora förhöret i gång ... tack och lov är min mor oftast en sansad person men hon tyckte att det borde vara nog på elände nu ... vilket jag också tycker.

Och visst borde det någon gång inte vara på gränsen till kaos ... men vissa av oss är nog ämnade för att ständigt befinna oss på den yttersta kanten ... men jag önskar det vore längre mellan gångerna ...

Nu är det bara några få veckor kvar till jul och jag ser fram emot att den här terminen ska ta slut. Då är jag ett steg närmare min examen ... ett steg närmare en planerad semesterresa i april till Spanien ... ett steg närmare ljuset ...

Kramar till er alla

En säkring har gått ...

2006-10-13T08:35:00.000+02:00

Det blir ingen sjukgymnast ...

I onsdags ringde en man som presenterade sig som "NN, överläkare på Neurologen. Vi har tittat på den undersökning som gjordes på akuten och jag anser den vara bristfällig. Kan du komma in i morgon bitti för en ny undersökning?"

Så torsdagen tillbringades på Neurologen igen ...

Hurra nr 1 !!!
Den här gången fick jag prata med "the big boss" och då var det annat ljud i skällan. Enligt honom visade EKG m.m starka misstankar om en "liten stroke", dessutom var mitt blodtryck alldeles för högt. En magnetröntgen ska också göras inom de närmaste veckorna och den ger definitivt svar men oavsett vilket så sattes jag på allehanda mediciner som tunnar ut mitt blod till saft och trycker ner blodtrycket till en "lämplig" nivå. Och jag fick samtidigt ett livslångt, förvisso frivilligt, medlemskap i Sveriges Strokeregister.

Hurra nr 2 !!!
Den här gången gick alltihop på mindre än tre timmar och jag fick träffa alla de änglar som jobbar i sjukvården. Snälla, tålmodiga och intresserade människor. De som orkar förklara och ta sig tid, de som orkar le fast de redan servat 78 gnälliga patienter.

Hurra nr 3 !!!
Dessutom fick jag inga hemska förhållningsregler än så länge, utöver att promenera mer. Jag har aldrig rökt så där kan de inte hitta en orsak, har hyfsad kondition trots en del kilo för mycket och som "the big boss" sa, "man kan inte ge övervikt skuld för allt". Om jag ville krama honom???

Hurra nr 4 !!!
Är fortfarande jättetrött men lovar att komma tillbaka och både läsa och kommentera. Måste bara få det här att sjunka in ett tag till. Som min arbetskamrat sa "det syns inte, du ser ju så frisk ut" , och visst, det kunde vara betydligt värre. Nu syns inget, det bara känns vilket är irriterande i sig, men jag har både huvud, armar och ben i behåll.

Kramar till er alla

Jantelagen....

2006-10-10T12:19:00.000+02:00

Pratade med min läkare idag ......

- Vad visade proverna på neurologen?
- Fick bara veta vad jag inte led av ...... men jag har fortfarande mycket migrän och stickningarna i vänster del av kroppen har inte släppt än heller. Känner mej stressad och irriterad ....
- Jag tror du ska ta kontakt med vår sjukgymnast istället.
- Ja, det skulle kanske fungera med akupunktur mot min migrän istället ... har ju provat det förr och det fungerade
- Ja, nu är det ju sjukgymnasten som ska ställa diagnosen och avgöra om akupunktur är det bästa alternativet
- Ja, men jag känner min kropp rätt bra vid det här laget ... och jag vill inte äta ännu fler tabletter ... jag vet ju att det gjorde mej migränfri i flera år förra gången ....
- Som sagt, det är sjukgymnasten som ska ställa diagnosen ... och det vore ju bra om hon själv fick ställa diagnosen (... helst utan din hjälp). Jag skriver ut nya migräntabletter så länge ...

Min egen diagnos? Ja, det är verkligen något sjuk i sjukvården. Jag vet för mycket om mej själv, är alldeles för bra påläst om biverkningar och positiva/negativa effekter m.m. men gud nåde om jag får för mej att jag kan bidra med något om mitt eget tillstånd. Det finns andra som vet bättre .......

Det är alltså fortfarande skrot med kärringen ... är så trött i huvudet och resten av kroppen så jag orkar inte med datorn heller ...

Kramar

PS. Myran ... du är så innerligt välkommen tillbaka ...

Läkarvetenskapens dilemma ...

2006-10-01T12:19:00.000+02:00

Har under de senaste dagarna utnyttjat vår svenska sjukvård. Ja, utnyttjat är nog rätta ordet ... trots otroligt lång väntetid .... irriterad personal .... irriterande kaffeautomater ... osv .... men jag har verkligen fått fullservice.

Har under de senaste veckorna drabbats av känselbortfall i vänstersida av kroppen ... till och från med tryckande huvudvärk... men sedan förra helgen gav det inte med sej längre så jag bokade en tid hos "min" läkare på vårdcentralen. Ringde på måndagen ... fick tid på onsdagen ... eftersom jag inte själv kände mej i akut behov av läkaren så var jag jättenöjd ... många får vänta ännu längre.... Min läkare var dock inte så nöjd ... tyckte jag kunde kommit in tidigare ... men hur sjuk ska man vara för att ge sej i lag med "den svenska sjukvårdsapparaten"? I alla fall tyckte han jag skulle in för en skallröntgen ... det fanns ingen riktig koppling mellan höger och vänster del av kroppen ... och det kändes som om jag fastnat i ett limbotillstånd av tandläkarbedövning.

Kom in på akuten ... och jag är inte en tålmodig patient måste jag erkänna ... men efter mer än tre timmar utan den minsta glimt av en läkare började jag blir mycket irriterad. Min läkare hade talat om "propp", "hjärtproblem" m.m. så naturligtvis var jag lite orolig ... men det bet inte på akutens personal. Jag var inte tillräckligt i riskzonen så jag var en mycket lågprioriterad patient. Till slut fick jag i varje fall komma in för provtagning ... då visade det sig att ingen ville sticka mej. Jag är en mycket svårstucken person ... inte att jämföra med snarstucken vilket jag troligen är i betydligt högre grad. Ingen ville ta på sej jobbet att tömma mej på blod ... än idag har jag stora blåmärken efter alla stickförsök... kan ju vara en tröst att ingen vampyr skulle ha något utbyte av mej heller.

Efter tolv timmar!!! var jag färdigbesiktig. Då hade EKG tagits, en skallröntgen gjorts, och litervis av blod analyserats. De kunde inte tala om vad som var fel ... de kunde bara utesluta vad jag inte led av. Jag hade inte fått en propp eller hjärtinfarkt ... jag hade inga infektioner i kroppen ... etc. Efter tolv timmar i ett väntrum är man trött ... men jag var i varje fall tacksam för allt de gjort under kvällen. Nu var det dags för hemtransport ... men då tappade jag verkligen humöret. Efter att ha varit tillräckligt sjuk på förmiddagen för att kunna åka in med sjuktaxi ... kostar 40:- ... skulle jag betala min egen taxi hem ... som skulle kosta över 600:-!! ... det går nämligen inga bussar så sent på natten till min lilla ort utanför tätorten och efter alla prover etc var jag ju klassad som "icke sjuk". Fick väcka min sambon som stannat hemma med dottern ... som körde de 2 x 5 milen till Lund ... Lite snopet är jag hemma igen ... med alla underliga symptom kvar ....

Idag är jag fortfarande kvar i samma tillstånd ... har dock ingen huvudvärk längre ... klassad som "icke sjuk" och ett antal hundralappar fattigare. Trots allt detta är jag tacksam för en sak ... att jag bor i Sverige och inte i USA ... där jag måste ha "rätt" sjukförsäkring och vara på "rätt" sjukhus för att få samma behandling. Trots mitt gnäll träffade jag också på några av de fantastiska människor som verkligen hamnat på rätt plats. De som orkar vara glada och skämta när man inte själv orkar med ... de som kommer ihåg vad jag heter när jag träffar på dem fyra timmar senare ... guldklimpar i vår stora sjukvårdsapparat ....

Min egen diagnos? Kan det vara stress ... dålig ekonomi ... ? Troligen inget som syns på röntgen i varje fall ...

Kramar

Täcket över huvudet ......

2006-09-20T11:38:00.000+02:00

Diskmaskinen har gått sönder och garantin gick ut den 28 juli .....

Dammtussarna sätter benkrok på mej när jag går över golvet ....

Tvättkorgen blir aldrig tom ...

Trädgården full av halvfärdiga projekt ....

Har inte sovit ordentligt på flera nätter ....

Tröstäter choklad som jag egentligen inte ens tycker om ...

Har kom-ihåg lappar bara för att jag ska veta var jag ska vara ...

Skolarbete som borde vara klart är inte ens påbörjat ...

Plånboken innehåller inget större än kronor och femtioöringar ...

Diagnos på utbrändhet? Troligen inte .... bara en vanlig deppig eländig onsdag ...
Bitter? Troligen inte .... bara en höst som står och väntar runt hörnet ....
Botemedel? Ingen aning .... troligen blir det täcket över huvudet ett par timmar till innan jag ställer mej i duschen, tar fram dammsugaren, startar tvättmaskinen, struntar i trädgården eftersom det säkert snart blir snö, går på ett möte ikväll bara för att få en kopp kaffe och ett gott wienerbröd ....

Det kallas överlevnadsinstinkt .... eller som en av mina vävkompisar uttryckte det "det måste göras och man har inget val" ...

Upptäckte också att jag för en gångs skulle hade stor nytta av något som jag annars är väldigt emot. När vi köpte diskmaskinen lyckades säljaren pracka på mej en extra försäkring utöver den ordinarie garantitiden vilket jag helt glömt. Garantin gick ut i juli ... men försäkringen räcker till juli 2009. Så nu kommer en mycket välkommen "diskmaskinslagare" hem och fixar eländet ....

I vänta på min "diskmaskinslagare" kravlar jag tillbaka under mitt täcke ...

Avslöjad ...

2006-09-17T17:51:00.000+02:00

Insåg häromdagen att det enda människor i min omgivning vill ha är min hjärna ... eller dess innehåll!

Hade min hjärna innehållit betydligt mindre kunskap än den gör hade jag inte varit intressant i mer än fem minuter för de flesta människor. Om jag bara varit fokuserad på att städa på torsdagar, handla på fredagar, inte haft körkkort, aldrig läst en bok, inte läst efter grundskolan, inte följt med tidningar och nyheter, inte varit aktiv i alla möjliga föreningar, inte brytt mej om andra människor ....... hade jag troligen fört en lugn och stillsam tillvaro utan fem miljoner kan du? ... vet du? ... vill du?

Min hjärna är inte en hjärna ... utan en sambandscentral med 24-timmarsjour ... och det är bara innehållet som min omgivning behöver. Jag vet, jag klagar och det är bara att lära sig säga "nej" ... eller?

Fredag morgon:
7:20 Lämnar yngsta dottern vid skolbussen
7:50 Möter äldsta dottern vid bussen för att få ett skolarbete hon behöver hjälp med, hon åker vidare och jag kör hem
8:15 Sitter vid datorn och går igenom skolarbetet för att se vad som inte funkar
8:30 Pratar med dottern via MSN för att försöka förklara vad felet är
8:45 Telefonen ringer ... någon vill ha tag på sambon ... jag tar emot meddelande ...
10:00 På huvudet till Krstd för att möta upp en klasskompis ... 9 mil t/r ...
11.00 Hemma igen, fortsätter prata med dottern på MSN eftersom deras projekt strular
13.00 Äntligen färdigpratat med dottern
13.30 Yngsta dottern kommer hem från skolan ... har bränt sig på en STRYKBRÄDA i slöjden !
14.00 Fikar en stund ... plåstrar om dotterns brännskada ...
14.15 Läser mailen, har fått kravbrev på en bok jag skulle lämnat i Lund .. i tisdags!
14.30 Funderar på om jag ska köra in till Lund eller vänta tills lördagen
14.45 Äldsta dottern ringer...bussen har fått punktering och det finns ingen extrabuss att sätta in. Ska jag möjligen köra till Lund?
15:03 På väg in till Lund .. kan ju passa på att lämna boken...
15:15 Äldsta dottern ringer. Det kommer en extrabuss ändå!
15.30 Vinkar på varandra när vi möter bussen på väg norrut och jag är på väg söderut ... 9 mil t/r...
16:00 Lämnar tillbaka min krävda bok ... vänder näsan hem igen och hamnar mitt i all rusningstrafik...
16:20 Apoteket .. köper smärtstillande till dotterns finger
16:30 Hemma ... på bordet står en blombukett från sambon ... tyckte jag behövde en uppmuntran ...
17.00 Sitter och funderar på vad jag egentligen skulle ha gjort den här dagen ... och var skulle jag egentligen ha börjat säga "Nej!"

Som sagt ... sambandscentralen har ständigt öppet ......

Kramar

Tar tillbaka allt ..

2006-09-07T23:42:00.000+02:00

Tar tillbaka allt jag skrev tidigare idag om fördelen med att plugga på distans ... det blev en fullständigt vansinnig dag ...

Det började bra med att läraren lade ut en uppgift som lovat strax efter nio ... det underliga var bara att det var samma sak som vi jobbat med tidigare i veckan och strax innan vi slutade för vårterminen. Nu var det bara att lägga ett par timmar på något som kändes fullständigt värdelöst eftersom uppgift nr 2 skulle läggas ut ett par timmar senare. Efter ett tag insåg jag att jag inte hade en susning om vad jag gjorde ... jag läste och svarade på frågor som jag inte hade en chans att gå igenom och tempot blev otroligt uppskruvat. Utöver detta hade läraren inte ens koll på om vår plattform fungerade ... vilket den inte gjorde för alla ... och i slutändan inte för läraren heller visade det sig ... Enligt läraren skulle vi inte behöva lägga mer än max två timmar på att sitta vid datorn ... i själva verket satt vi fast från 9.30 - 15.00 och med facit i hand kan jag bara säga att jag inte vet vad jag lärt mej idag .... förutom att man inte ska lita på tekniken ... och på sin lärare ... och det ska föreställa att vi läser pedagogik !!!!

Jag ska som sagt inte fortsätta läsa efter höstterminen ... i varje fall inte om jag inte vinner en miljon på lotto eller ärver en rik faster som jag inte ens har ... Att vara student går bra om man har en man som tjänar dubbelt så mycket som en normal lön och om man inte har några utgifter utöver hyra och mat. Nu har jag ingen sambo som tar ut en jättelön utan en som tar ut en normal lön ... men vi har många fler utgifter än mat och hyra. Ibland skulle vi också vilja ha råd att gå ut och äta eller gå på bio ... kanske åka iväg en helg och glömma skolböckerna. Så humöret tryter och orken likaså. Jag kommer ändå att kunna ta ut min examen men det kommer att ta längre tid ... och det kräver lite mer planering.

När jag väl fattat mitt beslut om att återgå till jobbet meddelade jag min arbetsgivare ... som inte lät så glad. Mer som om jag bara ställde till problem ... vilket jag inte kan förstå eftersom jag bara tagit tjänstledigt tills i början av januari och dessutom hela tiden sagt att jag bara planerar för ett läsår i taget. Nu är det ju så att jag har laglig rätt att komma tillbaka till jobbet men det kanske min arbetsgivare hade sämre koll på ... i varje fall lät jag honom få lite tid på sej att tänka klart. Under tiden söker jag jobb ....

Har sökt ett jobb som jag verkligen, verkligen, skulle vilja ha .. som verksamhetschef på ett studieförbund. Väntar på besked och det är en vecka sedan jag skickade in mina papper så jag tänkte ringa i morgon och höra hur långt de kommit. För mej hade det varit ett drömjobb ... är uppväxt med studieförbund och andra former av studieverksamhet så mycket känns vant och hemtamt. Insåg att det inte är på många ställen jag känner mej hemma och ännu mindre bekväm ...

På skolan har jag fått en stämpel bland vissa klasskompisar som "mönsterelev" och jag vet förvisso att det är sagt med glimten i ögat och utan att vara elakt. Samtidigt kommer gamla vibbar upp från den tiden jag gick i skolan "på riktigt" och förvisso hade hyfsat bra betyg men aldrig platsade någonstans. Har kommit underfund med att på skolan "kan jag för mycket" för att det ska vara bra men på jobbet "kan jag inte tillräckligt" för att komma ett pinnhål högre .... lite deprimerande när man i min ålder fortfarande inte vet var man hör hemma ...

Nu är det natti natti ... ska köra in ved under hela morgondagen så jag har bestämt att jag inte ska lyfta ett finger vid datorn och än mindre läsa några mail ... vare sig från lärare eller klasskompisar. Jag ska ha min egen friluftsdag ....

Kram

På distans

2006-09-07T08:00:00.000+02:00

Idag behöver jag inte sätta mej på skolbänken ... läraren har flyttat ut dagens undervisning på "distans". Det innebär att jag under morgonen knappar in mej på skolans plattform "First Class" och därifrån kommunicerar med läraren och min arbetsgrupp. Det innebär också att jag kan sitta framför datorn i min "mjukis" med en kopp kaffe och samtidigt låta datorn spela upp min favoritradiokanal. Lite lyxigt mot hur min dotter kommer att tillbringa skoldagen ... 20 skrikande ungar i samma sal ... halvtaskig lunch ... och 45 min bussåkande t/r. Förvisso kräver det i mitt fall samma aktivitet som under en dag på högskolan ... men utan alla "måsten" .... jag ska hinna skriva ett tvåsidigt PM som ska lämnas in under dagen men jag får ändå göra det i min egen takt ... härligt.

Är glad för att flera av mina bloggisar från MSN hittat hit och även kommenterat. Jag har varit usel på att kommentera den senaste tiden men får väl skylla på att jag kommit helt ur tid och ordning. Förutom skolan håller jag på med ett bokprojekt ... inte min bok förvisso ... och det var det jag skulle skriva om när MSN satte in dödsstöten på mej .... lovar att återkomma med det. Dessutom kommer jag troligen att börja jobba igen under våren ... det är inte bara MSN som satte kniven i ryggen ... min ekonomi går på knäna just nu så det får bli lite omprioriteringar framöver. Mer om detta när jag fixat den här skoldagen ... ska sätta på en kopp kaffe och ta fram några goda kex ... och ladda upp för dagens uppgift.

Hoppas solen lyser på er ... det gör den inte här och jag var tvungen att byta watt på glödlamporna i arbetsrummet. 2 x 25 W orkar inte slå ut höstmörkret ... fram med 2 x 40 W så man hittar tangentbordet ....

Kram

Aldrig på en söndag ?

2006-09-03T10:50:00.000+02:00

Söndag ... en vilodag? Ja, nog sjutton behöver man en vilodag. Först en efter en veckas jobb eller skola ... sedan en efter en överaktiverad helg. På helgen ska man hinna med allt man inte hann under veckan ... annars drabbas man av dåligt samvete. Ett dåligt samvete som ligger och gnager hela veckan ...

Den här helgen har det varit mycket "skitjobb". För tillfället kan man nog säga att det hemma hos oss antingen inte rinner ut något vatten alls ... eller så rinner det ut där det inte ska vara ........ Vi har haft stopp i varenda avloppskrök ... och i uterummet vill vattnet inte vara ute utan inne. Så fram med verktyg och diverse pryttlar för att råda bot på dessa tillstånd. Det bästa med dessa rockader är att det blir städat samtidigt ... på ställen man inte riktigt gillar annars. Läckaget i uterummet har vi numera fått koncentrerat till ett ställe ... mitt i .... efter att det tidigare regnade in på 4-5 ställen. Får fundera på om vi inte ska göra om det till poolrum istället ....

Jag fick i varje fall plockat svamp i går ... Karl Johan stod mitt framför näsan på mej och bad om att bli plockad. Det räckte med att plocka ett tiotal svampar så blev det lite väl tungt att bära. Så gårdagens middag bestod av stekt kyckling, ugnsstekt potatis med paprika och dillkryddning samt en bytta svampsås. Och ingen blev sjuk ... fast jag pytsade i lite annan svamp som sambon är misstänksam mot ...

Nu ska jag tillbaka till mitt bokarbete ...

Kramar

Lite enklare

2006-09-02T10:29:00.000+02:00

Min första dag på Blogspot .... Det tar betydligt kortare tid att ladda ner och skriva ... nackdel kan vara att det är lite krångligare att lägga in länkar. Dessutom blir det inte så flashigt längre ...

Men det var väl inte det som var meningen när man började blogga? Då var det väl för att få lufta sina åsikter och låta andra bli hörda ... inbillar jag mej i varje fall. Får väl se om mina gamla bloggpolare hittar hit ... jag har i varje fall låtit er följa med i flytten. Har lagt in er som mina länkar så får vi se vad det blir av det.

Dagen skall användas till att jobba ... är med i ett bokprojekt på mitt gamla jobb .. och är anvarig för att boken ser ut som en bok. Ska fixa så att formatering m.m. stämmer med vad förlaget vill ha ... och det är inte lätt när det mesta av materialet består av tabeller och figurer. Ja, det är ingen kul bok ... en bok i nationalekonomi ... och jag förstår inte mycket av innehållet men vad gör man inte för konstens skull? Och för ekonomin?

För en gångs skull regnar det inte så jag ska försöka hinna med en promenad också ... tillsammans med svampkorg och stövlar. De som vet påstår att skogen är full av Karl Johan men jag har hittills inte sett en skymt av honom ....

Hoppas solen lyser på er också idag ...

Kram

Orken tog slut

2006-09-01T08:41:00.000+02:00

Idag tog orken slut ... efter att ha skrivit dagens blogg på MSN vägrade den att bli sparad som utkast. Hela bloggen raderades ut och kvar blev en mycket konstig rubrik ...

Nu får det vara slutbloggat på MSN som under det senaste året gjort åtskilliga ändringar, den ena flashigare än den andra och det har blivit allt mindre användavänligt för varje gång.

Kan bara hoppas att mina bloggkompisar hänger kvar och läser ... kommentarer får ni förvisso numera lämna i min gästbok om ni inte är medlemmar på blogspot men det får jag leva med ...

Kram till er alla